Amanda isolerades – fick inte träffa 6-åriga dottern på ett halvår

Amanda Winnberg och dottern Ewelina.

Småbarnsmamman Amanda Winnberg, 28, från Haninge var isolerad på sjukhus i ett halvår och fick inte träffa sin dotter.
Nu har de återförenats – men Amanda måste ständigt vara på sin vakt på grund av risken för corona.
– Min dotter var väldigt arg på mig, säger Amanda till Hänt.

Amanda Winnberg var sjuk när hon var liten. Sjukdomen hölls i schack sedan hon var tio år, men senare i livet blev hon sjuk igen på grund av en grundsjukdom som påverkat levern.

I början av april skrevs småbarnsmamman in på sjukhus med inre blödningar.

Det var början på ett halvår av operationer och isolering.

– Jag fick inre blödningar kring levern och har haft en stent som varit opererad i levern som hade tagit hål. Så det har varit öppen gång mellan saker som inte skulle vara öppna. Så då sa läkarna att jag måste transplanteras och få en ny lever. Annars skulle jag förblöda eller få blodförgiftning, säger hon.

Amanda låg i konstgjord koma

Det slutade med att hon även fick blodförgiftning, som hon fortfarande hade när transplantationen gjordes.

– Det funkade inte första gången och jag fick en massa infektioner. Läkarna fick transplantera igen. Det blev en jättelång tid som jag fick ligga inne med infektioner, säger hon.

Transplantationen var inte den enda utmaningen som hon fick genomlida under sjukhusvistelsen.

I en vecka låg hon i konstgjord koma, troligtvis eftersom det var så mycket stress för kroppen att hon drabbades av så kallat ”broken heart syndrome”.

– Hjärtat funkade till 20 procent och pumpade ut vatten i lungorna, säger hon.

Det ovanstående var de medicinska utmaningarna. Det skulle visa sig att det också fanns svåra prövningar på hemmafronten.

Amanda Winnberg.

Under halvåret som hon ägnade på sjukhus kunde hon knappt träffa sin dotter Ewelina, 6, på grund av risken för corona och andra sjukdomar.

– Hon tyckte det var jobbigt att jag var borta och var väldigt arg på mig för att jag var borta. Så hon var arg också när jag kom hem. Vi pratade några gånger i telefonen och sågs några gånger när jag orkade gå ut. De gångerna som vi sågs kan jag räkna på händerna, säger Amanda, och då var det två meters avstånd och inga kramar som gällde.

– När jag låg inne var det jättejobbigt att inte kunna träffa henne, och man saknade henne hur mycket som helst. När de är så små så fattar de inte. Hon fattade inte varför. Hon sa ”mamma vill inte komma hem”. Hon trodde alltså att jag ville vara på sjukhuset. Man förstår inte riktigt när man är så liten, säger Amanda och berättar att hon och sambon Tom försökte förklara hur det låg till.

Men det var svårt.

– När jag har kommit hem så har hon gråtit, skrattat och alla känslor på en gång. Hon vet inte hur hon ska bete sig. Hon anpassar sig fortfarande. Det är väldigt många känslor som är upp och ner fortfarande.

Nu är Amanda hemma och hon träffar i stort sett bara sin sambo och Ewelina.

– Nu när mina värden är dåliga så får jag inte springa till affären eller träffa kompisar, vilket man ändå inte ska göra när det är corona.

Är du oroad för att drabbas av corona?

– Ja, jag är jätterädd för att hamna på sjukhuset igen. Det värsta var att vara isolerad. Att inte kunna träffa familjen. Allt var hemskt som det var, men att göra allt helt ensam dessutom. Det var ännu jobbigare. Det hade varit lite lättare med familjen där.

Hon berättar om det fyrkantiga vita rummet med ”skitfula gardiner” och ett litet sjukhusbord som tallriken ställs på.

– De gånger jag fick mat, vilket var ganska sällan eftersom jag var tvungen att fasta delar av tiden på grund av operationer. Det var knappen, bordet som stod därinne och tv:n förstås, säger hon.

Nu är hon trots allt hemma, men orkar inte göra någonting.

LÄS MER: Suzannas barn nära dö efter skräckförlossning – så lever de nu

– Jag är inte som en mamma som kan hämta och lämna från skolan, gå ut, cykla eller göra någonting. Jag är en sån som ligger på soffan och är tråkig. Men det är skönt att kunna ses i alla fall.

Hur ser du på framtiden?

– Jag mår bättre nu än när jag kom hem. Men det är hela tiden två steg fram och ett steg bak. Jag tar en massa mediciner som får mig att må dåligt och immunförsvaret försvinner, säger hon och konstaterar att man inte hittat rätt medicinering än för att värdena ska vara bra.

– Just för tillfället tar jag sprutor som jag inte tål och får kramper och kräks. Jag mår skit på det sättet. Men jag tänker att det förhoppningsvis blir bättre snart och man får försöka se något slut på det här. Det här har varit så mycket värre och det kan inte bli mycket värre än vad det har varit, avslutar hon.

LÄS OCKSÅ: Experter: Därför är Greta Gris & Frost farligt för ditt barn

LÄS OCKSÅ: Agnes Wold om oron för maken: ”Får inte dö”

Foto: Privat.