Carolina Gynnings svåra livskris efter separationen från Alexander Lydecker
– Allt jag ville var att ligga på soffan och gråta, säger hon.
Carolina Gynning väntar nu barn med Viktor Philipson och beräknas föda inom bara några veckor. Men hon har också döttrarna Adele och Alicia från en tidigare relation. I en intervju med Damernas värld berättar hon nu om den tuffa tiden efter separationen från barnens pappa Alexander Lydecker.
Carolina om separationen från Alexander Lydecker
Carolina och Alexander var tillsammans i över åtta år och levde länge som den stereotypiska kärnfamiljen. Men i mars 2018 kom konstnären plötsligt med beskedet att hon och den tidigare kärleken bestämt sig för att gå skilda vägar.
Carolina har tidigare berättat att de hade det tufft under en ganska lång tid innan separationen, men att tanken på att ha barnen på deltid gjorde det svårt att lämna. Och trots att både Carolina och Alexander har gått vidare idag kan hon fortfarande sörja att det inte blev som de tänkt sig. I samband med den äldsta dotterns första skoldag bröt hon bland annat ihop av insikten om att de inte längre är en kärnfamilj.
– Nu är ju Alexander jättelycklig med en ny flickvän och jag är det med en ny pojkvän. Men det är ändå det här med familjen, att den är splittrad och här står vi nu. Det finns en sån sorglig bild i det, sa Carolina i ett avsnitt av podcasten Gynning & Berg - hittar sig själva.
Fick en livskris efter separationen
Men trots att Carolina idag är lyckligt kär i pojkvännen och blivande pappan till hennes barn kan hon inte sticka under stolen med att separationen var tuff.
– Det kändes som att ramla ner i avgrunden. En gång kom panikångesten på ett flygplan, jag var på väg hem från jobb i Sundsvall och trodde att jag skulle dö.
– Men jag tror ju att det här är en sorgeprocess man måste igenom, annars kan man inte gå vidare, berättar hon bland annat i en intervju med Amelia.
Och i en ny intervju med Damernas värld berättar hon nu återigen om den tuffa tiden, och hur terapi bland annat har hjälpt henne mycket i hennes vuxna liv.
– Efter att jag separerade från barnens pappa mådde jag jättedåligt. Allt jag ville var att ligga på soffan och gråta, men det enda som funkade för att komma ur den negativa spiralen var att pusha mig själv, säger hon innan hon fortsätter:
– Jag tycker inte att man ska vara rädd för att gå i terapi. Det har jag gjort från och till i hela mitt vuxna liv och det har gett mig så mycket. Framför allt har jag lärt mig väldigt mycket om mig själv. Det är inte fult att gå i terapi och det är inte fult med psykisk ohälsa.