Så gick det sen för deltagarna i Sikta mot stjärnorna

Sikta mot stjärnorna i TV4 – där unga artister fick imitera sina idoler – var ett av de riktigt stora folkkära underhållningsprogrammen 1994-2002. För Hänt berättar 6 av de största profilerna vad som hände sen.

Vann 1995 som Elvis Presley med ”Blue Hawaii”

Henrik gick på gymnasiet när han sökte in till programmet, var Elvis-fan redan innan succén i Sikta mot stjärnorna, men spelade även dragspel och höll på en del med folkmusik.

– Sikta mot stjärnorna var min väg in i branschen, startskottet som gjorde att jag avslutade mina studier och satsade på artisteriet. Jag var med i Melodifestivalen året därefter och ett samarbete med låtskrivaren Lasse Holm startade, berättar Henrik för Hänt.

Han släppte soloalbum, det blev sommarturné och krogshow på Tyrol i Stockholm. I slutet av 90-talet var han i princip med i alla tv-program som fanns där man fick sjunga och spela:

– Jag vart lite tudelad redan från början, både Elvistolkare, Elvisimitatör och soloartist.

Trots att han inte synts lika mycket på tv från början av 00-talet och framåt, så har Henrik fortsatt livnärt sig på musiken. Han släppte senaste albumet 2019 och i våras låten ”I varje andetag”, men under pandemin har artistlivet varit tufft, som för många andra.

– Yrkestiteln artist existerade knappt under pandemin. Jag spelade i kyrkan, gjorde några begravningar och nåt coronasäkert evenemang i början av pandemin. Sen har det varit en lång ledighet och längtan efter att nåt ska ändras.

Vad gäller privatlivet fann Henrik kärleken med tio år yngre Angelica Snygg, 34, från Mariestad redan 2008:

– Hon har ju ett väldigt passande namn skrattar han.

Angelica var arbetslös då de träffades och hade inga problem att flytta upp till Henrik i Härnösand. 2014 köpte de hus en mil norr om Härnösand på landet. Två år senare kom sonen Edward, 5.

– Nu har vi både hund och barn. Det var väldigt speciellt och spännande att bli pappa, kändes som en stor uppgift att ta på sig den första tiden. När han blev lite äldre växte istället känslan fram att en dag ska du ta över, då blir allt det här ditt, även om jag så klart inte har någon aning om han kommer jobba med musik som vuxen.

Henrik fortsätter:

– Det känns som att vi är nöjda med ett barn. Har man en sån tur och får ett sånt fint barn, ska man verkligen gambla med lyckan då? Men man vet aldrig…

Något familjen längtar efter nu är att få resa igen, helst till USA. Henrik har redan besökt Memphis och Graceland flera gånger om och berättar:

– Vi var där senast 2017 och det var lika fantastiskt som när jag var ung. Men det är större än på 90-talet, lite som en nöjespark för Elvis-fans. Det finns allt där numera. Sen är det inte säkert att vi åker tillbaka just till Memphis den här gången, men Amerika är något som lockar.

För övrigt började Henrik för tre år sedan träna karate, precis som Elvis på sin tid. Han tog sin första gradering i somras:

– Då graderade jag till gult bälte, så jag har kommit ett steg på vägen i varje fall. Och jag är glad att jag har hittat en träningsform jag gillar, så man år röra på sig, för tidigare har jag hatat att träna. Och det blir ju faktiskt viktigare när man kommer upp i åren.

Kom trea som Peps Persson med ”Oh Boy” 1999

Innan Huggis var med i Sikta mot stjärnorna hade han haft sitt eget band Balthazaar sedan 1989. Och eftersom det fanns vissa likheter mellan honom själv och Peps hade de länge haft med flera Peps-låtar på sin låtlista.

– Därför var jag väl lite av en offentlig person redan innan jag deltog i ”Sikta mot stjärnorna”, förklarar Huggis för Hänt.

Han fortsätter:

– Det var väldigt skoj att få vara med och träffa alla dessa proffsiga och trevliga människor i tv. Det var väldigt positivt för mig.

– Och 2001 gästade jag Peps Persson i hans blodsband och sjöng ”Falsk matematik”, ”Trollmoj” med flera låtar, fortsätter han.

Huggis har dock aldrig varit heltidsmusiker. Sedan en längre tid tillbaka jobbar han som fastighetsskötare om dagarna, och han bor tillsammans med sambon Pernilla Skiöldebrand, 50, och hennes två barn sedan ett tidigare förhållande i en villa i Ängelholm.

2017 återupplivade han dock sitt gamla band Balthazaar i syfte att göra en live-hyllning till just Peps Persson. I denna nya versionen av bandet har Huggis också tagit in blås och extra rytmik för att göra det så likt Peps Blodsband som det bara går.

– Tanken var att hedra Peps, Bosse och blodsbandet medan de alla var vid liv. Jag vet inte om Peps och Bosse hann med att lyssna av oss live, men idag när vi spelar live känns det som att båda gossarna är med oss på scen, förklarar Huggis.

Under hösten ska Balthazaar uppträda med sin Peps-hyllning i både Skåne och Småland. Huggis trivs livet som det ser ut idag:

– Jag skulle väl kunna uttrycka mig som så, att det är hög standard.

Vann som Cher med ”Dead Ringer For Love” 2000

Nog var vinsten i Sikta mot stjärnorna betydelsefull även för Lilian, för efter det har hon kunnat jobba med musik på heltid. Däremot gillade hon inte uppmärksamheten i media efter vinsten.

– Jag tyckte det var hemskt, skitjobbigt, för jag hade två små barn också, gillade inte om jag var på en badstrand med ungarna, folk kände igen en och började peka. Jag är en genuin bruksmusiker, har aldrig sökt kändisskapet. Det var inget för mig, berättar Lilian för Hänt.

Istället för en solokarriär hittade hon andra vägar att försörja sig på musiken:

– Jag fick väldigt mycket körjobb, har nog körat åt nästan samtliga lite större artister i Sverige. Pernilla Wahlgren, Tomas Ledin och så vidare. Men jag har nästan bara sjunit live fram till 2016 då jag började som sångerska i norska hårdrockbandet Tindrum. De är stora i Norge, men i Sverige är det ingen som känner till dem, och det tycker jag är lite skönt.

Hon förklarar:

– I Norge jämför man Tindrum med Europe och ganska ofta när vi spelar live brukar Kee Marcello från Europé vara med och köra lite Europé-låtar.

Dessutom har hon i eget namn spelat in ett par barnskivor i mitten av 10-talet. Och Lilian säger att hon haft riktig tur också, för strax innan pandemin började hon jobba för ett studieförbund med att utveckla deras musikprogram för pop- och rockband. Så hon har haft en fast inkomst trots att hon tidigare nästan bara jobbat med att sjunga live, vilket legat helt på is under pandemin.

Då hon vann Sikta mot stjärnorna sjöng Lilian duett med Niklas Frisk, 51, som uppträdde som Meat Loaf i programmet. Niklas jobbar med motorcyklar till vardags, och därför har hon även med honom sjungit en del live och uppträtt på diverse motormässor:

– Vi har ett band tillsammans som heter Hardballs, gör en klassisk rockshow och det blir lite fränt när vi kör hoj båda två.

Privat är Lilian singel sedan 2004 då hon separerade från pappan till barnen Nellie, 30, och Sebastian, 27.

– Det har varit jag och barnen sedan dess, men sonen har också blivit musiker i vuxen ålder. Han är med i rockbandet Jetbone. I Tyskland, Schweiz och Spanien är dom skitstora, säger Lilian stolt.

Och faktum är att även dottern på sätt och vis har gått i mammas fotspår. Hon bor nämligen numera i Åsele där hon jobbar som eventansvarig för Åsele marknad.

Tävlade två år i rad i Sikta mot stjärnorna, först som Kate Bush med ”Wuthering Heights” 1996, sedan som Ginger Spice i Spice Girls 1997

Det var då hon pluggade musikalartistutbildningen på Balettakademin Hanna tävlade i Sikta mot stjärnorna två år i rad. Allt som ingick i Sikta mot stjärnorna – sång, teater och dans – var sånt Hanna läste i skolan, så självfallet passade det henne perfekt.

– Det var jättekul, lite som en praktik. Man fick komma ut och vara med i en tv-produktion, jobba med tekniker och dansare precis som när man spelar musikal. Det gav mig en bra inblick i professionell produktion, och så fick jag träffa Lasse Holm och en massa andra artister, berättar Hanna för Hänt.

Hennes medverkan gjorde även i förlängningen att Hanna fick rollen som Nillan Niedenberger i TV4:s populära humorserie Full frys med Stefan och Krister 1999.

– När ”Sikta mot stjärnorna” spelades in var det samtidigt en provfilmning där för ”Vita lögner” som jag gick på. De ringde tillbaka och sa att de var intresserade av mig, inte till såpoperan, utan till en komediserie. Sen provspelade jag faktiskt mot komikern Per Andersson. Han provspelade rollen som Larry, vilken Håkan Berg sen fick.

Under början av 00-talet följde ett antal huvudroller i musikaler, däribland som Serena Katz i Fame och Eva Peron i Evita, och 2007 var hon Judy i pausunderhållningen till Melodifestivalen.

– Fram till 2013 jobbade jag främst som musikalartist, men jag var mamma till två små barn och det blev slitigt med alla sena kvällar, så jag började studera till logoped istället. De senaste åtta åren har det varit mitt främsta fokus. Idag jobbar jag på en logopedmottagning i Hammarby sjöstad, förklarar Hanna.

Sönerna, som hon har med sin man Claes Janeheden, 52, har idag hunnit bli 13 respektive 10 år gamla och familjen är bosatt i södra Stockholm. Men Hanna har inte helt lagt artisteriet på hyllan. Förutom jobbet som logoped så sjunger hon i gruppen Covergirls på diverse företagsgigg. I år ska de även ut på julturné.

– Vi håller på för fullt och hade massvis med bokningar innan pandemin, så egentligen kan man väl säga att jag numera jobbar dubbelt när jag kan, säger Hanna med ett skratt.

Faktum är att hon även ibland gör företagsspelningar med en annan gammal Sikta mot stjärnorna-deltagare, Camilla Dahlin som var Agnetha Fältskog i ABBA 1999.

Gick till final som Michael Jackson med ”Black or White” 1994

För Staffan, eller Bosson som han sedan slutet av 90-talet kallat sig som artist, var Sikta mot stjärnorna ett viktigt steg i karriären. Innan sin medverkan jobbade han på Club 33, och underhöll gäster genom att imitera artister som Michael Jackson och George Michael.

– Det fick ett grymt genomslag, var ett väldigt stort tv-program. Det var så långt innan ”Idol”, ”Fame Factory” och allt det där, fanns inget annat sånt på den tiden. ”Sikta mot stjärnorna” var en jättebra möjlighet att jobba med musik. Jag åkte ut och giggade, men slet inte ut mitt ansikte heller eftersom jag var uppsminkad som Michael Jackson, säger Bosson till Hänt.

Under några år fick Staffan också gott om tid till att skriva egen musik, en möjlighet han tog vara på. 1997 släppte han sin första solosingel under artistnamnet Bosson. Ungefär samtidigt slutade han imitera Michael Jackson, skrev kontakt med skivbolaget MNV, fick en mindre hit med låten ”We Live” och släppte sitt första album.

En amerikansk manager fick upp ögonen för Bosson, bestämde sig för att marknadsföra honom i USA och fick in en låt på Kiss FM, USA:s näst största radiostation. Detta trots att Bosson inte ens hade något skivkontrakt i USA.

– Det ledde till att jag hade möte med sju åtta skivbolag i USA. Vi valde Capitol Records till slut. Dom ville göra ett album med nya låtar, så jag åkte hem, började skriva som en tok och skrev bland annat låten ”One In a Million”. Det handlar ju mycket om slump och tur också, för hade jag inte skrivit den låten kanske det inte alls hade gått så bra för mig.

En av anställd på Capitol, som bland annat jobbade med skådespelerskan Sandra Bullock, hörde ”One In a Million” och kände att den skulle passa perfekt för Hayeks nya film ”Miss Secret Agent”. De gjorde en speciell version av låten till filmen och det blev en världshit.

– Det är lite ”sliding doors” över det hela, man öppnar en dörr och så händer något, man öppnar en annan, det händer något annat. Men låten kom med i filmen och sen fick jag även en Golden Globe-nominering för den, minns Bosson.

Under 00-talet var han stor, släppte tre fyra album, var även med i Melodifestivalen 2004, men 2008 kände han sig på sätt och vis klar med sin musik, var inte lika sugen på att skriva nytt längre.

– Jag ville jobba med att bara spela live, uppträda och underhålla igen. Skriva och underhålla är två olika saker. Om man ska skriva musik, och det ska bli bra, så måste det komma inifrån på ett annat sätt. Man måste ha något man vill säga.

Så istället har Bosson de senaste 13 åren turnerat i främst Östeuropa, men även på platser som Schweiz och Monaco, och spelat för sina gamla fans.

– Men det börjar komma en nostalgivåg även här. Förra året skulle jag varit med i ”Allsång på gränsen”, men coronan kom i vägen för det. Sedan dess har jag mest hållit på med aktier, investerat lite och så, men nu är tanken att komma igång och skriva ny musik. Jag har blivit sugen på det igen, håller på att bygga en ny studio, så när den är klar ska jag försöka göra ny musik igen, även om det känns som att jag kommit enormt långt ifrån det. Inte bara på grund av coronan, utan även för att jag fick min son Theo förra året.

I juni 2020 blev nämligen Bosson pappa för första gången vid 50 års ålder. Sonens namn är Theodore, 15 månader, och mamma till barnet är hans nuvarande sambo Nadia Dagelin, 33, som sedan tidigare är känd från tv-programmet Bachelor i vilket hon var med 2017.

– Theo har precis börjat på dagis och Nadja börjat jobba lite igen, så vi börjar hitta nya rutiner, och jag ska nog börja skriva musik igen, för jag behöver något att gå all in i. Det där att gräva in sig i sin lilla bubbla är något jag saknar, att sugas in i den världen, men det kan så klart vara svårt när man har ett 15 månaders barn att ta hand om också… Nu har jag istället gått all in i aktier och i att köpa ett hus i Spanien, för det blev ett enormt tomrum när jag släppte att skriva musik.

Om att bli pappa säger han:

– Även om jag var extremt sen kände jag att skaffa barn är en del av livet, något man ska göra. Det är en otroligt spännande resa att vara med på, när ens barn växer upp. Man är så inne i det. Det har handlat väldigt mycket om att lösa allt praktiskt. När man till sist fått avlastning och kan gå ur den ständiga stresshanteringen, kanske man har tid att börja fundera på hur det egentligen har förändrat ens liv att bli förälder. Theo går på dagis och även om det är skönt med avlastning är det fortfarande så att jag och Nadja vill åka och hämta hem honom ett antal gånger varje dag. Eftersom vi fick honom under pandemin blev det ännu mer survival mode. Vi levde tre personer tillsammans, kunde nästan inte träffa någon annan… men det har funkat fantastiskt bra.

Bosson och Nadja ville båda bilda familj. De två träffades på restaurang Glashuset i Stockholm 2018 och blev kära. De var först särbo. För två år sedan funderade Bosson på om han skulle flytta till Nadja i Stockholm, men efter att hon blev gravid bestämde de istället att hon skulle flytta till Göteborg där det är närmre till både Theodores far- och morföräldrar.

Om att skaffa ett syskon till sonen säger Bosson:

– Mycket möjligt att det blir så, men det är först nu vi har fått en liten andningspaus, så det dröjer nog något år innan vi börjar tänka på det… men på nåt sätt känns det nästan lite konstigt att inte skaffa ett barn till, så vi får väl se.

Deltog som Sheena Easton med Bond-låten ”For Your Eyes Only” 1996

Även Thérèse pluggade på Balettakademin när hon deltog i Sikta mot stjärnorna. Hon har fortfarande kvar klänningen hon uppträdde i hemma och berättar för Hänt

– Min medverkan var ett startskott i karriären. Jag gick sista året på musikalartistlinjen i Göteborg när jag var med. Det var en superbra skola, även inför Melodifestivalen till exempel. Jag lärde mig att titta in i rätt kamera när lampan lyste rött till exempel.

Det stora genombrottet som musikalartist kom då Thérèse mellan 2001 och 2003 hade huvudrollen i musikalen Rent, vilken hon också nominerades till en guldmask för. 2004 och 2005 var hon med och tävlade i Melodifestivalen som Neena Fatale i gruppen Pay TV, 2008 som soloartist.

– När jag säger att jag varit med i Mellon tre gånger tittar folk på mig och säger ”Vem fan är du? Det kan inte ha gått så bra”, men Pay TV var skitroligt och vi hade en liten karriär, åkte till New York, Finland och Island och spelade, för vi slog stort i gayvärlden. Sen var jag med som mig själv 2008 och gick till ”Andra chansen”, men program som ”Sikta mot stjärnorna” och ”Melodifestivalen” har alltid varit lite som pricken över i för mig. Mitt yrke har varit som musikalartist. Fast jag jobbat konstant och haft många stora roller på scener runt om i Sverige i över 20 års tid har jag varit ganska anonym för den stora massan, för jag har liksom aldrig varit någon popartist.

Thérèse är inte ledsen att hon inte blivit mer känd:

– Det passar mig faktiskt helt perfekt. Jag har fått leva min dröm, fått uttrycka mig, stå på scen, sjunga och dansa. Det har varit ett behov för mig som konstnärlig människa, inget jag gjort för att bli känd. Klart det kan vara bra att få ett ansikte genom stora tv-program, att man tjänar mer pengar då, att kändisar säljer mer, men det är inte för det jag blivit artist, utan för att jag älskar mitt yrke. Och ärligt talat. När jag ser en del vänner som är väldigt kända tänker jag bara: ”Fy fan vad jobbigt”. Det skrivs konstant och tjatas. Jag har fått vara ifred.

Många känner igen Thérése från humorprogrammet Karatefylla vilket sändes i TV6 för tio år sedan. Dessutom hade hon 2016 huvudrollen i dramakomedin Vårdgården på SVT. Innan pandemin hade hon en roll i Så som i himmelen på Oscarsteatern i Stockholm och just nu ett par mindre roller i Rain man på samma scen, vilket inte är en musikal utan en teaterpjäs.

– Det passar mig perfekt. Det är jättekul att få gå till teatern och klä ut sig, byta peruker och bli olika personer. För jag har faktiskt med åldern börjat tycka det är skönt att slippa ha för stora roller att plugga text till, säger Thérèse med ett skratt.

Under pandemin har hon även haft turen att få rollen som Maud i OKQ8:s reklamfilmer:

– Tack vare den reklamen har jag ändå lyckats gå runt ekonomiskt, så jag är så jäkla tacksam för det jobbet. Och det är kul. Jag gillar filmerna, tycker dom är roliga. Klart folk ibland tycker sig känna igen mig, men det är fortfarande mer för ”Karatefylla” än reklamfilmerna som gått i tv hela sommaren. Det beror nog mycket på att Maud är så hårt sminkad, har blå ögonskugga upp till pannan, så när jag går runt som vanligt, osminkad med tofs i håret och glasögon, kopplar man inte att det är jag. Men är det nån som känner igen mig från reklamen är det bara kul, inget jag tycker är jobbigt.

Privat är Thérése sedan länge gift med clownen och jonglören Trevor Lewis, 47, som arbetar med turnéverksamheten på Cirkus Cirkör. Han jobbar även med en clowngruppen Trio Smack och som sjukhusclown och har inte haft några problem med att få jobb under coronan. Detta då restriktionerna inte påverkat barn lika mycket som vuxna. Ihop har de dottern Lea, 10.

– Jag och min gubbe har varit tillsammans i 15 år nu och Lea fyller snart 11. Det är helt sjukt, säger hon med viss eftertanke.

På frågan om de funderat på att skaffa ett syskon till Lea svarar Thérèse:

– Först tänkte jag att det var perfekt med bara ett barn, men sen fick vi för oss, när jag kanske redan hade passerat bäst före datumet, att vi kanske skulle ha en till, men det hände absolut ingenting. Som tur är har vi aldrig känt att vi måste ha flera barn, och min man Trevor som är från Irland är ganska cool och laid back, tycker mer att ”let nature decide”. Det var vad vi gjorde och det blev bara ett barn, men det känns jättebra.

Foto: TT, TV4, OKQ8 & Privat