Jack Vreeswijk om tuffa sjukdomskampen – efter svåra familjesorgen

Artikeln publicerades den 8 mars 2022

Hur står det till Jack?

– Jo, men det är rätt skapligt. Jag går på cellgifter så jag har bra dagar och dåliga dagar. Nu har jag mest haft bra dagar. Kroppen börjar vänja sig vid cellgifterna.

Cancer i tjocktarmen?

– Ja, och i bukhinnan. Det började 2019.

När har du vunnit kriget mot cancern?

– Det är nog tveksamt… Det handlar nog mest om att hålla det i schack, liksom. Vi har ett slags terrorbalans, jag och cancern. Den håller sig på sin kant och stökar inte alltför mycket. Så nu käkar jag cellgifter och så får vi se om det blir operation framgent. Jag gjorde en stor operation i våras. Nu ska kroppen få vila lite. Det var en stor operation så läkarna vill gärna vänta ett år.

Du växte upp i Stockholmsförorten Krökarängen. Förlåt, Hökarängen. Var det en angenäm plats?

– Ja, charmig. Man gick till skolan och det var grönt. Mycket skog. Alla kände alla. Det var idylliskt även om det var rätt stökigt. På den tiden var det rätt många socialfall som hamnade där ute. Nu är det bostadsrätter och skäggiga män med designade barnvagnar.

Var du coolast i klassen eftersom din farsgubbe var självaste Cornelis Vreeswijk?

– Nej, det tror jag inte. Ungar i den åldern skiter nog mycket i det, det är annat som höjer coolhetsfaktorn.

1987 tackade Cornelis för kaffet. Han vilar på Katarina Kyrkogård. Där vilar även storheter såsom Michael Nyqvist, Gösta Ekman, Anna Lindh, Emil Forsselius, Kim Anderzon, Adam Alsing och Sara Danius. Hur är det att trampa runt där mellan gravstenarna?

– Det är tvärcoolt. Värsta kändisfesten. Och när det hände… Det var direktsänd begravning, det var jättestort. Det kan man inte ens föreställa sig. Helt otroligt.

Cornelius var bara 50 år när han dog. Fan vad det måste ha smärtat!

– Ja, det är klart. Jag var bara 23 när han pinnade vidare. Det är aldrig kul att bli av med ens far när man är så pass ung. Dessutom hade vi börjat få ordning på vår relation. Det var ganska turbulent, men vi började hitta vägar så att vi kunde mötas. Sedan blev han sjuk, liksom. Då förstod man jävligt snabbt att ”det här kommer inte gå bra”. Lyckligtvis har det där förändrats. Det är en jävla skillnad på cancervården nu och för 35 år sedan. Nu kan ju det mesta botas. Min onkolog säger det, att ”nu ska vi se till att hålla dig vid liv, snart kommer det stora genombrottet när det gäller cancermediciner”.

Vem av din pappas låtar gillar du mest?

– ”Grimasch om morgonen”.

Varför just den?

– Den är otroligt vacker. Sedan har jag fått lära mig att farsan spelade den för morsan. Då blev det en riktig favorit kan man säga.

Vilken av dina egna låtar gillar du mest?

– Jag spelar inte några av mina låtar speciellt mycket, men kanske ”Min stad” eller ”Om jag vore arbetslös”.

Förra gången vi babblade i telefonen pratade du i varma ordalag om Annelie, din hustru. Ni har hållit ihop sedan 2001. På vilka sätt är Annelie en pärla?

– Det är hon på många sätt. Just den här skiten som jag råkat ut för… Jag hade inte klarat mig utan henne. Hon håller ordning på mig, ser till att jag käkar mina mediciner och du vet, kommer iväg till läkare och provtagningar. Utan henne… Det hade inte gått!

Hur lång tid in i relationen kände du att hon var ditt allt?

– Det kände jag ganska snabbt.

När tycker hon att du inte är riktigt klok?

– Nu är det ganska lugnt, det var mest förut. Hon tyckte att jag var en slarvpelle – ekonomiskt. Du vet, grabbar köper skitgrejer fast det inte finns en krona på kontot. Hon kunde bli helt vansinnig!

Är ni tvättäkta lantisar, du och frun?

– Ja, nu är vi det. Att flytta in till en stad är inte ens förhandlingsbart, vi vill ha den här friheten. Som nyss, när hundjäveln ville ut en sväng… Det är bara att öppna dörren.

Finns det någon finsnickare, yrkestjuv eller ICA-handlare i din släkt?

– Nej, det är dåligt med det. I min släkt är det jag som suttit i finkan.

Lumpenvägran?

– Fylla, tror jag. Ungdomsfylla. Jag var alldeles för packad. 18 bast. De kastade in mig i häktet.

Vilket är det lustigaste ryktet du hört om dig själv?

– Jag hörde ett rykte om att jag varit ihop med Leila K. Det här var någon gång på 90-talet. Jag hade precis signat för Warner. Jag hängde på en fest där någon fick för sig att det hänt någonting mellan Leila och mig.

Vem borde du boka tid hos: tandläkaren, psykologen, optikern eller fotvårdaren?

– Jag borde nog ta en sväng till ”käftisen”. Jag har inte varit där på två år.

Visst har du haft många tokiga beundrarinnor efter dig?

– Nej, det har varit skitdåligt med det, tyvärr.

Har du fått medalj av Ers Majonnäs konungen?

– Nej, inte det heller.

Vad spolade du senast ner i toaletten av misstag?

– Jag är skitnoga med vad jag spolar ner. Du vet, jag har satt in ett eget reningsverk här, vi har eget vatten. Om jag spolar ner en snuskudde så exploderar skiten! Jag måste vara jättenoga.

Slutligen Jack, vad skulle du välja: bli attackerad av en svävande råtta varje gång du lägger av en rökare, strypa en myrslok i Mexiko eller bli ordförande i Kristen ungdom?

– (Skratt). Jag tar det där med råttan, faktiskt.

LÄS OCKSÅ: På spåret-vinnaren dumpad av kärlekspartnern – förd till psykakuten

LÄS OCKSÅ: Leif Andrées två (!) tvillingpar har vuxit upp – så ser de fyra barnen ut i dag

LÄS OCKSÅ: Nordman-stjärnan svårt sjuk – chockbeskedet efter bröllopslyckan

Foto: TT & Janne Danielsson/SVT