Vanna Rosenberg om maken Ulf, Udda veckor och svåra livsvalet

Vanna Rosenberg, 48, är aktuell i dramakomedin Udda veckor i Kanal 5. Här får du möta henne i en öppenhjärtig intervju.

Vanna har utsetts till Veckans kex i Aftonbladet Klick! som produceras av Hänt-redaktionen.

Du har förärats med den ruggigt smickrande utnämningen Veckans kex, hur känns det?

– Det känns overkligt roligt, man blir så glad så att man nästan skäms. Det är helt underbart.

En fråga som ingen slipper undan: Hur kexig känner du dig på en skala och varför?

– Jag känner mig som Karlsson på taket, jag är en kvinna i mina bästa år. Nej, men jag är väl lite halt och lytt men ändå stark i steget.

Vad säger familjen om det här. Är maken Ulf lite tjurig nu?

– Ja… Han hade nog gärna önskat sig en Kex-utnämning. Men jag får utnämna honom till det hemmavid för att muntra upp honom på bästa sätt.

Eller så lägger du den här tidningen väl synlig på hans nattduksbord så blir det ännu sämre stämning…

– Jag menar det! Det får jag nog ta och göra.

Är du en fåfäng rackare?

– Det är nog både och. En sida av mig är mån om att hålla stilen och lukta gott, men jag är nog fåfäng på ett skogsmulleaktigt sätt. Jag vill känna mig stark och i och med att jag känner mig stark fysiskt så känner jag mig fin. Men jo, jag är kanske lite fåfäng. Jag vill ju känna mig pigg och fräsch, men tidsmässigt lägger jag ingen jättestor möda på att skapa en concealer-Vanna som jag ska presentera för alla hela tiden. Det har jag varken tid eller begåvning för.

Du är aktuell med dramakomediserien ”Udda veckor”, berätta!

– Den handlar om livet efter en skilsmässa och hur Christine Meltzers och Linus Wahlgrens karaktärer ska försöka skapa sig en dräglig tillvaro och uppfinna sig själva på nytt. Hur lever man som skild och med barn, hur går det till egentligen? Jag spelar den här otroligt lojala väninnan Lotta som jag tänker att många vill ha. Jag är ganska tydlig, humorfylld och en driven vän som puttar på – men på ett vänligt och bestämt sätt. Det är kul att få spela en sådan roll. Hon är snabb och rapp i replikerna och inte så eftertänksam som jag själv är privat. Jag lär mig en del av rollen faktiskt.

Hur fick du rollen?

– Lustigt nog var det ett förslag från både manusförfattarna och regissören. Det var otroligt gulligt och smickrande att bägge parter hade tänkt på mig. Så jag behövde inte göra någon hopplös provfilmning, utan kunde bara kliva in i projektet. Det var fantastiskt. Men manusförfattarna är faktiskt från Norge och vad i fridens namn kan jag ha gjort för att göra intryck på dem? Det kanske är mitt namn som låter norskt?

Nu är du blygsam.

– Ja, jag är blygsam. Men jag är skitglad!

Vad har du annars på gång?

– Det är nästan inte ens begripligt, men jag jobbade väldigt mycket förra året. En film som jag gjorde skulle egentligen haft premiär på juldagen, det var Peter Dalles nya film som heter ”Till solen går upp”. Jag spelar huvudrollen tillsammans med Peter Dalle, Mikael Persbrandt och Helen Sjöholm. Jag jobbade även med årets julkalender samt ett hemligt projekt. Det jag kan säga är att jag tror vi kommer bjuda på ett kärt återseende.

Vad är du mest stolt över i din karriär? Passa på och skryt nu.

– Okej, då ska jag skryta lite. Jag är nog stolt över bredden och att jag har fått göra ”Sweeney Todd” med Peter Jöback på Stadsteatern. Jag är också stolt över de produktioner som jag har gjort med Ulf Malmros som blev väldigt omtalade. Men Gud… Jag är skitdålig på att skryta, och det kan jag i och för sig skryta med. Men en sak som jag faktiskt är stolt över är tv-serien ”Allt och lite till” som hade premiär 2003. Det var en supersatsning för barn och gjordes på den gamla goda tiden. Jag har gjort mycket för barn och det är jag stolt över!

Du sa till oss härom året att du funderade på att utbilda dig till lärare och att du kunde bli trött på dig själv och tempot?

– Det är sant. Men de där funderingarna går i cykler. Den där läraridéen är inte främmande alls, men det handlar nog mycket om att jag tycker det är roligt att känna att man bidrar med någonting. Jag upplever också att jag inte lär mig någonting och jag skulle behöva ”fylla på”.

Du bor i en villaidyll i Enskede, men drömmer om att flytta permanent till Skåne?

– Ja, jag drömmer om det ungefär tre gånger om dagen. Samtidigt så är jag väldigt glad för att jag är där jag är. Det där pendlar väldigt mycket. Livet handlar om att välja, och det är det svåraste. Men jag vet inte hur det skulle fungera yrkesmässigt, men folk har ju kuskat och farit i alla tider. Vem vet, det kanske blir Skåne.

Har du maken med på det eventuella Skåne-tåget?

– Maken är mycket ambivalent. Men vi drömmer ihop och det tycker jag att vi gör bra. Vi är också medvetna om att man ibland måste titta på drömmar och fundera på om det är görbart.

På tal om maken så träffades ni via två vänner som – till skillnad från er – begrep att ni skulle passa bra ihop? Berätta!

– För mig var det inte självklart att Ulf skulle vara rätt för mig. Men det var helt fantastiskt och vilken enorm tur vi hade som fick den hjälpen. Det tror jag många behöver, folk är så ensamma idag och ska hålla på med Tinder och dejta. Det man behöver är ett sammanhang med människor som känner en och som kan bedöma och läsa av vad man egentligen behöver.

Ni har två kids. Hur fungerar det berömda livspusslet?

– Det berömda livspusslet fungerar väl, men det här livspusslet rymmer alltid ett ”men”. Det är ju alltid en balans mellan att klara av och att överleva. Jag tycker man lägger ut den där pusselmattan varje fredagskväll på köksbordet. Man frågar sig hur det gick och inser att det fattas några bitar här och någon bit där. Det är ett konstant letande efter försvunna bitar. Man ser ändå att pusslet föreställer Eiffeltornet, men man ser inte toppen. Haha!

Om vi ska snacka hälsa vet vi ju att du vandrar som satan?

– Ja, jag vandrar som satan. En gång i tiden kallade några vänner mig för fystrollet vilket är väldigt passande. Jag är en väldigt lycklig vandrare. Att vandra, men också att springa är livet.

Avslutningsvis. Vem tycker du vi ska utnämna till Veckans Kex nästa gång?

– Oj! Wow! Det finns så många fantastiska kexaspiranter. Men jag tycker Helen Sjöholm är ett riktigt kex!

Foto: TT & Discovery+