Så gick det sen för deltagarna i Älskar, älskar inte

I 16 avsnitt har tittarna fått följa deltagarna i Älskar, älskar inte. För Hänt berättar fem av paren vad som hänt när tv slutat filma.

Hur har det varit att se er i programmet, Hanna?

– Vi tycker båda att det är lite smått jobbigt. är bara vissa delar som kommer fram. De fokuserar på särdrag, som att jag är lite ”corky” och ”weird”. När jag har sett det så funderar jag, ”är jag lite korkad?”. Det kanske inte är jättekul när man är ambitiös. Ivan tycker det är jobbigt att titta på för han tänker ”I sound stupid”.

Vad säger du om hur er relation lyfts fram?

– Jag har inga problem att säga att min relation med Ivan inte är perfekt, vi kan absolut bråka. När vi var på restaurang och han reagerade på barnsnacket var det hundra procent äkta. Sen är det vissa saker som inte kommer fram. När vi var och campade och hade skitkul, skrattade en massa, kom det inte med. Sen var det inte heller vår idé att åka dit utan mat.

Ni verkar ha en del problem med kommunikationen, ni var på parterapi. Hur ser du på er kommunikation?

– Ivan är min första relation. Jag jämför med mina relationer till mina kompisar, vi älskar att prata på djupet. Om vi kommer med kritik mot varandra så tycker vi det är intressant. Om jag kommer med kritik mot Ivan så känner han sig attackerad. Jag förstår att det inte är kul för honom heller. Men vi jobbar på det. Mestadels är vi ändå goda och glada.

Har ni fortsatt att gå i terapi?

– De visade vår terapi i tv på ett sätt som att vi inte ville vara där. Men när vi gick därifrån var vi nöjda för att vi verkligen hade öppnat upp oss, vi var båda tårögda. Ivan pratade öppet om saker jag aldrig hade hört. Det var ett jättefint samtal. Han berättade om hur påverkad han blev av att sluta sin idrottskarriär. Jag pratade om att jag är 23 år och har svårt att tycka om mig själv. Det är hemskt att inte kunna älska sig själv. Vi har problem med oss själva och det är därför vi krockar i vår relation.

Är det bättre nu?

– Jag har nog ganska gott självförtroende. Om jag vill bli vd eller så tvivlar jag inte på att jag kan göra det. Eller bestiga Mount Everest. Men om jag kommer in i ett rum med tio personer så är jag orolig över vad folk ska tycka om mig. Det är inte ett självhat, men det är en typ av osäkerhet.

Var bor ni nu?

– Vi bodde hos mamma. Jag och Ivan har varit tillsammans i två och ett halvt år och pendlat mellan Sydafrika och att bo med mamma och min lillebror. Nu har vi hittat en lägenhet på Kungsholmen.

Hur ser framtiden ut?

– Han har ett uppehållstillstånd i två år. Han får jobba och bo, har fått ett eget personnummer. Nu får vi bo i Sverige, jag ska ta examen här. Sen ska han nog starta eget företag igen. Jag hoppas att vi landar i att vi inte ska bo i Sverige eller Sydafrika utan kanske Portugal eller Spanien. Vi gillar sol, surf och vatten.

Ska ni skaffa barn?

– Ja, men vi är inte där än. Jag vill gärna ha barn när jag är 28 år, och då tror jag Ivan kan gå med på också.

Hur många ska ni ha?

– Tre stycken. Två pojkar och en flicka.

Ska ni gifta er?

– Äktenskap är trevligt. Men ingen stress om när. Om jag fick drömma vilt så hade jag gärna haft det på en vingård i Sydafrika.

Hur är det att följa er kärlek i programmet, Emma?

– Jag tycker att det är kul att titta på oss och vår historia. Men jag hade velat att vi skulle visas lite mer, det är mycket som är bortklippt.

Vad saknar du?

– Jag hade verkligen tyckt att de skulle visa mer av Chernos sida. Till exempel borde de ha visat Chernos familjemedlemmar mer och pratat om hans uppväxt. Då hade de lärt känna oss mer på djupet.

Är du nöjd med hur ni framställs?

– De har inte vinklat oss, de har fått fram hur vi är. Men sen så tycker jag vi ska vara med mer. Det ni ser är sant, men det ligger alltid en djupare bild bakom.

Har ni fått reaktioner i sociala medier?

– Det har varit väldigt positivt. Det är nog för att de har fått fram hur vi är, att vi är glada och spralliga. Det har inte funnits så mycket negativt att säga om oss. Vi har bara fått en massa positivt. En skrev ”snälla, kan jag få vara med i er familj?”, haha. Det är många som har sagt att vi är med alldeles för lite. Det är flera som har sagt, ”ni är inte med så mycket, kan det vara för att ni är det enda svarta paret?”

Tror du det är därför ni inte syns mer?

– Bilden av afrikaner är att det är väldigt fattigt, att man inte har det så bra. Men för de jag har i min närhet är det inte så. Min frisör har startat egen salong i Sverige – det går jättebra. När Chernos sida blev intervjuade sa de fina och bra saker. Men ingen av dem är med.

Hur menar du?

– Jag pratar generellt nu. De som inte är mörkhyade kan inte förstå att den tanken alltid finns där. Det är ingen som kan ta den ifrån oss, att vi kan känna så. Det är så pass vanligt, speciellt i Sverige. Men det sker inte på samma sätt, mer low key.

Det är inte så mycket drama mellan dig och Cherno. Kan det vara en orsak till att ni inte visas?

– Det är så klart det. Och det är jag glad för. Vi är hellre med lite och visar vår rätta sida – än att vi är med mycket och de visar fel grejer. När vi hade distansförhållande i åtta månader hann vi prata om mycket saker. Vi är förstående och lika, trots att vi kommer från olika världar. Vi är verkligen soulmates. Det handlar inte om var man är ifrån, det beror på hur man är.

Har du upplevt att människor har fördomar mot dig eller Cherno?

– Man har läst på Expressens och Aftonbladets Facebook-sida, ”han kommer bara hit för att hon ska försörja honom”. Någon skrev även ”hon ser inte ut som en Emma”. Tydligen så gör jag det, eftersom jag heter Emma. På Flashback har jag läst, ”Cherno verkar bra, men vänta ni bara”. Men snälla, folk måste sluta med fördomar. Han gör allt för mig. Han är väldigt unik, jag har aldrig träffat någon som han. I tidigare relationer har jag aldrig blivit accepterad, men Cherno gör allt för mig.

– Han städar, tvättar och gör all mat. Han gör allt, jag känner mig som Sveriges bästa fru, haha. Han är varm, han dör för folk som står honom nära. Folk måste verkligen sluta ha fördomar, det handlar om vad som finns innanför pannbenet. Cherno är uppvuxen i ett land där kvinnan ska vara hemma och göra allt, men mannen ska göra annat.

Är Cherno sån?

– Nej, han krossar alla fördomar. Hur olycklig kan man vara för att hata så mycket på andra? Jag har aldrig förstått det.

Slutligen. Hur ser framtiden ut?

– Vi ska spara pengar. Vi vill köpa mark i Gambia och flytta till Stockholm. Cherno vill bli skådespelare, det är något han är så grym på. Jag vet inte vad jag ska göra, men jag tyckte om att göra tv. Jag hade velat bli något där jag kan vara mig själv, kanske studera till producent eller bli programledare. Eller vara med i något program där jag kan vara Emma till hundra procent.

Och hur tänker ni med familj?

– Vi vill ha barn. Gud vad jag har pratat om barn. Men vi ska resa först. Pappa var 21 år när han och mamma fick mig. Så det är två-tre år till vi skaffar barn, om jag kan få det.

Hur många barn?

– Tre-fyra. Full fart, haha.

Har du något råd till de som vill hitta kärleken?

– Man ska bara följa sitt hjärta, bara kasta sig ut och se vad som fångar en. Det gjorde jag – se hur bra det blev.

Hur har det varit att se er själva i programmet, Mattias?

– Jag tycker att de har gjort det ganska bra. Framför allt på grund av att mina anhöriga säger att jag är bra i tv, och Tanawarn är grymt bra i tv. Jag tycker dock att jag vinklas som en mycket tråkig man. Men kul att de som känner mig inte tycker att jag är tråkig.

Vad är det vi inte får se i din personlighet?

– Jag är ganska underfundig i min humor. Jag ser bara tendenser till det i programmet. Men det är ju mig de har filmat, så jag kanske är jäkligt tråkig.

Tittarna har fått se att ni har jobbat en del med kommunikationen. Hur har det gått?

– Vi träffades i Bangkok i november 2019 och körde då Google Translate. Det går inte jämföra då med nu. Nu är hennes engelska oerhört mycket bättre.

Hon hade uppehållstillstånd till februari i år. Är ni är tillsammans fortfarande?

– Ja. Men nu hon är tillbaka i Thailand med sin mor och sina döttrar.

Ska hon söka uppehållstillstånd och komma tillbaka?

– Ja. Men man måste vara i Thailand när man söker uppehållstillstånd. Så hon ska gå till ambassaden i Thailand och söka.

Har hon saknat sin familj?

– Självklart. Hon var här i ett halvår, och det är inget konstigt i deras kultur. Där är det ofta mormor och morfar som fostrar barnen, sen är mamma och pappa iväg och jobbar. Det gäller ju hela Asien.

När kommer hon tillbaka?

– Tar det längre tid än sex månader kommer jag åka dit i höst och hälsa på. Jag har inte träffat hennes föräldrar, så det vore bra att göra det innan man tar med halva familjen över jordklotet.

Hur går det att kommunicera med varandra nu?

– Vi skriver till varandra och kör videosamtal varje dag. Då kör vi engelska. Men sen översätter hon saker från thailändska till svenska. Hon läser svenska från Youtube varje dag. Innan hon åkte till Thailand så förstod hon oftast vad jag och mina bröder sa till varandra, men hon säger inget.

Har ni fått mycket reaktioner från folk på Facebook eller verkliga livet?

– Från vänner och bekanta har det bara varit positivt. Sen är jag ute hos kunder och jobbar, de är också positiva. Det har varit jättebra. För Tanawarn har det varit ännu bättre. Hon har fått över hundra nya vänner på Facebook. Det är folk som bor i Sverige, men som är från Thailand. När hon flög hem så åkte hon med ett plan via thailändska ambassaden. På det flyget var flera personer hon kände som hon fått kontakt med på Facebook.

Det blir ju alltid kommenterar i sociala medier. Tycker du folk har mycket fördomar?

– Jag har inte hört några fördomar. Jag har läst lite på Flashback, där är folk inte snälla. Men jag bryr mig inte så mycket. På andra sociala medier tycker jag mestadels det har varit positivt. Det har inte varit så mycket fokus på oss, det har varit mer konflikter i de andra paren. Det är tråkigt på Flashback, så jag väljer att inte läsa där. När folk inte kan säga något bra så tycker jag de kan vara tysta.

Hur ser du på framtiden för er?

– Jag ser en lycklig framtid tillsammans med Tanawarn. Vi har haft det jävligt bra den tiden hon har varit här. När hon lärt sig svenska helt och hållet måste hon ta körkort, och det ser vi som den svåraste utmaningen.

När gifter ni er?

– Vi har ju förlovat oss, så det ska vi göra. Men ingen datum bestämt.

Berätta om frieriet?

– Jag gjorde det på nyårsafton. Vi satt och väntade på vår skjuts hem till min bror. Och hon satt där med sitt glas bubbel, så jag tog ringen och gick ner på knä och frågade henne. Och det ville hon! Det hade kunnat bli ganska dålig stämning den kvällen annars. Men hon sa ja och började gråta. Hon blev så glad, det var lyckat.

Planerar ni att skaffa barn?

– Vi har pratat om det. Men det första steget är att hon ska komma hit och bosätta sig. Funkar det sen kanske det blir ett barn också. Hon vill gärna ha en pojke.

Du är lycklig i livet?

– Jag har tidigare sagt att ”den dagen hon förstår mig kanske hon tycker jag är dum i huvudet – så kanske en fördel att inte förstå varandra”. Nej, skämt åsido – jag har haft en jävligt rolig tid sen jag träffade Tanawarn. Även tv-inspelningarna och allt sådant har varit positivt.

Hur har det varit att se allting på tv, Tony?

– Det har varit en riktigt rolig resa att göra.

Vad har du fått för respons av människor?

– Än så länge har det varit positiva reaktioner.

Hur tycker du att det går för dig och Christy?

– Det går segt. Men i dessa tider med covid-19 så får man sitta lugnt i båten.

Det har varit mycket fokus på om du är pappa till Melissa. Vad tror du själv?

– Att Melissa är pappa Tonys lilla prinsessa.

Hur viktigt är det för dig att du är pappa till Melissa?

– Det spelar ingen roll för mig. Hon är min lilla älsklingsprinsessa.

Kommer du att göra ett faderskapstest?

– Det har vi pratat om att göra längre fram i tiden när familjen är ihop i Sverige.

Hur träffades du och Christy?

– Vi träffades på en dejtingsajt och sen på en festival i Cebu City.

Vad föll du för hos Christy?

– Jag föll för hennes ögon, utstrålning och härliga smajl.

Du bor i en etta nu. Hur ska ni bo i framtiden?

– I ett litet hus någonstans i Bjuv. Men vi börjar smått här i lägenheten.

Det kan ju vara tufft att gå igenom en sån här sak, vänta på den man älskar att komma över. Har du fått stöd av någon?

– Ja, det är en tuff resa. Men den stärker oss också. Jag har fått mycket hjälp av familjen, vännerna och kollegorna.

Har det varit kul att se er på tv, Sandra?

– Det har varit jättekonstigt och ovant. Men det har varit jättekul att se, roligt att se sig själv utifrån.

Hur har resan varit för er?

– Jättetuff. Jag kommer från ett långt förhållande med barn och känner att jag klarar mig själv, att sköta om mina barn och allt sånt. Sen möter jag en man från en annan kultur. Vi måste verkligen kompromissa. Han skämtar ju till exempel om saker som jag inte alls tycker är okej. Som när han skämtade om sitt visum. Han kunde ha gjort det lite grann, men så drar han det hela vägen.

Hur var det?

– De klippte bort när jag typ sa, ”nu gör jag slut, jag orkar inte mer distansförhållanden”. Det första besöksvisumet är tuffast, så jag blev helt förstörd. Jag tänkte göra slut eftersom jag blev så himla ledsen, hela hjärtat gick i tusen bitar. Jag ville knappt prata med honom. Men så ringde han upp och så hade han fått det. Jag skrattade och grät samtidigt. Jag har aldrig känt en sån krock i känslor.

Blir det ofta missuppfattningar mellan er?

– Det finns ju tydliga skillnader, där vi inte förstår varandra. Tidsuppfattning är en sådan. Vi är så otroligt beroende av vår tid här i Sverige. Jag bestämmer en tid och så kommer jag då, det kan vara en differens på några minuter. Om jag säger klockan tre med honom så är tidsspannet mycket större, han kan tycka klockan fyra eller fem är det samma som att dyka upp klockan tre. Han kan ringa och säga att han kommer snart, så dröjer det sex timmar.

Ni är fortfarande kära och tillsammans?

– Ja. Och efter inspelningarna har det varit väldigt skönt att slippa bli filmad hela tiden. Men man kan även känna att man saknar det lite. Jättekonstigt, haha.

Är Isayah kvar i Sverige?

– Nej. Han måste vänta på uppehållstillstånd. Jag har varit nere en sväng och hälsat på också. Han åkte tillbaka i början av februari.

Hur upplevde Isayah Sverige?

– Han känner att han behöver tillbringa mer tid i Sverige, men har börjat förstår hur det funkar här. När han kom hit så hade han ingen aning om att man kan laga mat på en spis utan eld. Sen det där med vatten ur en kran, det är lyxvara för honom.

När kommer han tillbaka?

– I maj, hoppas vi.

Vad gör ni annars?

– Det vet jag inte. Min spontana sida säger att jag åker ner och bor där. Men det är inte möjligt.

Vad har ni möts av för reaktioner på sociala medier?

– Jag har inte läst Flashback…jag vet inte om jag vågar det. På sociala medier har det både varit ris och ros. Det är jättemånga som hör av sig och tycker det är jättekul att följa vår resa. De skickar pepp och tycker det är både häftigt och modigt. Men sen finns det mycket näthat eftersom vi sticker ut mer bland paren. Jag är kvinna, bor i Sverige och är äldre än honom. Vi kommer från olika världar. Det är inget som folk förväntar sig att se i tv. Vi väcker stor uppståndelse.

Har det varit jobbigt?

– Det har varit jättejobbigt i perioder. Jag har försökt att bara suga in positiva kommenterar, det andra tär så mycket på en. Man kommer till en gräns där man inte kan skjuta ifrån sig det negativa kommentarerna längre, man tar in dem också. Jag försöker bara tänka att de inte känner oss, de har bara sett en del av vårt liv. Filmbolaget och Discovery har visat jättefint stöd. Det har hjälpt mig.

Det har varit både glädje och tårar?

– Ja, absolut. Jag har varit så otroligt ledsen i perioder. Folk har sagt att jag är en dålig mamma, hotat med socialen och gått på mig för att jag har släppt in en mörk man i mitt liv. Alltså sånt som inte har med programmet att göra. Jag blir otroligt ledsen. När det har varit väldigt jobbigt så har jag undvikit att gå ut, jag har inte haft ork att möta det. Sen kommer det perioder när man får pepp och kärlek, och då orkar man mer i livet.

– Jag är så otroligt ledsen över all rasism som finns i Sverige. Jag är chockad över det också. Det är så accepterat att folk inte märker av det.

Hur har det här påverkat er relation?

– Det krävs så mycket energi för allt. Det är jättetufft. Men vi har ändå vår kärlek som binder oss samman.

Du har tre barn. Två av dem har tv-tittarna fått se, men inte det tredje. Varför?

– Det tredje har inte velat vara med. Det har inte varit konstigt för mig. Han är i den åldern så han får uttrycka sina känslor. Det har inte varit något konstigt alls. Han har varit med när kamerorna inte har varit på.

Slutligen. Ska du och Isayah skaffa barn?

– Haha. Det vet man aldrig. Självklart har vi båda en längtan. Jag känner mig inte klar med barn, och han vill ha barn också.

Foto: Discovery+ & Privat