Susie Päivärinta om familjesorgen och krisen med sambon Stefan

Lili & Susie. Till höger Susie Päivärinta med familjen.
Exklusivt

Systerduon ”Lili & Susie” lever vidare – 38 år efter genombrottet.
För Hänt berättar Susie Päivärinta om svåra familjesorgen, krisen med kände sambon Stefan och en vild partynatt med kungen.

Hur står det till Susie?

– Tack, det är ganska bra. På jobbfronten är det eld och lågor just nu. Syrran och jag tar fram nya låtar och vi är förbokade live en bra tid framöver, det är spännande!

Har du fortfarande – 38 år efter genombrottet med Lili & Susie – artisteriet som heltidssyssla, eller vänder du hamburgare på McDonald's på dagarna?

– Jag är faktiskt stolt över att vi lyckats överleva som artister och låtskrivare.

Tycker du aldrig att det är pest att pina att vara i den här branschen?

– Jo, absolut, men kärleken till musiken och publiken är större än alla utsugare till människor som lovar runt och håller tunt. Detta finns på alla nivåer – från den simplaste bokaren som bokar gig på småställen till folk som sitter som stora chefer på stora bolag. Somliga vänder kappan efter vinden.

✔︎ Susie Päivärinta

Ålder: 57.
Stjärntecken: Oxe.
Bor: Värmdö.
Familj: Sambon Stefan ”Myran” Gustavsson, 55, barnen Leon, 19, Myra, 17, och Nova, 14.
Det bästa med mig är att: Jag är fri i själen. Vi lever i ett kontrollsamhälle där vi ska hålla i varenda minut och sekund, men det är viktigt också att ha svängrum och känna sig fri.
Det sämsta med mig är att: Jag har dåligt tålamod, är slarvig med papper och har dålig karaktär när det gäller tårtor och annat gott.
Här tar jag mina stadspromenader: Jag älskar Södermalm eftersom jag bott där. Det är en härlig atmosfär på hela Söder, det är som en småstad i en storstad. På Södermalm kan man vara sig själv och se ut som man vill. Favoritplatserna är Tantolunden och Långholmen.
Äter gärna: Jag är ett matvrak, jag är galen i fajitas och guacamole.
Äter ogärna: Selleri. Det är fan äckligt, det är inte gott, jag har försökt. Kött äter jag aldrig, jag är vegetarian.
Dricker gärna: Färskpressade juicer.
Dricker ogärna: Aloe vera. Jag gillar inte den smaken, jag tycker att det smakar parfym.
Ser fram emot: Drömmar – vår kommande singel. Jag är nyfiken på hur den kommer tas emot, för den är rätt annorlunda mot det vi släppt tidigare.
Person jag alltid beundrat: Min eldsjälskompis Emilia som jobbar på en skola i ett utsatt område. Ibland, när hon kommer fram till jobbet, kan det vara skotthål i fasaden, men hon bevarar alltid lugnet och jobbar vidare med alla dessa ungdomar som hamnat snett.

Vilken sinnesstämning är du oftast i?

– Jag är ofta glad, men det finns en sorgsen underton. Jag är halvmelankolisk.

Vad har varit det stora mörkret i ditt liv?

– Det har faktiskt att göra med vad vi gör mot vår värld. Det kommer mörka perioder då jag drar jag mig undan ganska mycket. Då är det tur att jag har Maron, hunden. Jag hade nog inte klarat mig utan honom. Tack vare honom kommer jag ut på promenader. Det är också under de här perioderna, när jag är låg och liksom blöder, som jag är som mest kreativ när det gäller musiken. Det är då texterna och musiken bubblar fram.

En dag, för 40 år sedan, befann du dig utanför gamla Riche på Östermalm. Där träffade du Stefan ”Myran” Gustavsson, hockeyspelaren, och trynvatten utbyttes. Hur gammal var du då?

– 16, 17, va? Vi var unga i alla fall, (skratt).

Susie med sambon Stefan ”Myran” Gustavsson 2010.

Vad gjorde Myran och du på er första dejt?

– Jag kommer bara ihåg att han följde med mig till pendeltåget när jag skulle åka hem till Sollentuna. Sedan gick vi på Gröna Lund, tror jag. På den tiden hängde vi mycket på Djurgården. Det fanns ett bra disco där.

Är ”Myran” duktig på att dra sitt strå till stacken när det gäller matlagning och dammsugning, eller ligger han mest i TV-soffan och kollar på Bachelor och Paradise Hotel och den typen av idiotprogram?

– Du, han tittar aldrig på sådant, han tittar på idrott. Du ska se när det är hockeymatcher. Då studsar han runt på golvet framför TV:n. Det är precis som att han är med i matchen, det är jätteroligt att se. När det gäller städningen är det jag som sköter om vardagsstädningen, det dagliga. Myran däremot storstädar när det gäller garage och garderober. Då tar han verkligen i ordentligt, då gör verkligen skäl för sitt namn, (skratt).

Susie om tuffa perioden med sambon Stefan

Hur kommer det sig att ni stått ut med varandra alla dessa år?

– Det kan man fråga sig, men jag tror att det handlar om att vi är självständiga. Det tror jag är en styrka. Det är ingen som är en ryggsäck på den andra. Jag skulle aldrig klara av att ha någon som höll i mig för mycket. Inte han heller.

Mer, då?

– Jag vete tusan, men under många år skavde vi inte på varandra. Han var hockeyproffs, jag artist. När vi var lediga så var vi ute med båten, träffade vänner, gick på roliga fester. Vi byggde någon form av magi där. Allt var inte så himla allvarligt.

Susie med sonen Leon 2018 och dottern Myra 2016.

Men det blev det sedan?

– Ja, när vi blev föräldrar. Då blev det åtminstone allvarligare. Klart vi haft tuffa perioder. Man kämpar med ekonomi och småbarn, ens föräldrar blir sjuka, man går igenom dödsresor som påverkar förhållandet. Ibland bara ”är” man med varandra. Då är vi rätt oromantiska, då gäller det bara att ta sig igenom det svåra. Så är livet, livet är inte en ständig champagnefrukost. Många gånger kan jag tycka att livet är ganska tufft, men det finns en styrka med att leva länge ihop. Man tillåter varandra att vara både stor och liten.

Susie om föräldrarnas död

Utveckla din erfarenhet av döden, tack.

– Det händer saker när man kommer upp i åren. Föräldrar blir sjuka och dör, allt kraschar.

När dog dina föräldrar?

– Pappa dog för 17 år sedan, mamma dog för tre år sedan.

Susie Päivärinta med sina föräldrar.

Susie med mamman Inga. Till höger pappa Paavo in action med Janne ”Loffe” Carlsson och goda vännen Tarja under en tv-inspelning på Dalarö.

Vad är det spökaktigaste du varit med om?

– Jag är inte den som tror på övernaturligheter hit och dit, men jag vill ändå tro att det finns någon form av fortsättning efter det här livet. Ibland har det hänt saker och ting som jag vill se som tecken. Jag kommer ihåg när Inga gick bort, min mamma. Jag hade en blomma som jag hade fått av henne, och då... Det var inte säsong för den att slå ut, men dagen efter att vi hade tagit farväl på Södersjukhuset, när vi satt där och spelade hennes favoritlåt, så slog blomman ut. Det vill jag se som ett fint tecken.

Hur var din mamma?

– Hon var ankaret i vår familj. Hon var stabil. Med enkla medel kunde hon göra vardagen väldigt rolig. Jag saknar henne mycket.

Vad gör du helst ihop med dina kids?

– Åker ut med båten. Badar, simmar, skrattar, spelar kort.

Helenas dubbla familjetragedier: ”Enormt djup sorg”

Det lackar mot jul och inom kort visas en SVT-dokumentär om dig och Lili, gjord av Suzanne Axell. Vad var det mest uppseendeväckande som hände under inspelningen?

– Det var roligt att gräva i gamla minnen. Vi fick återse platser som betytt så mycket för oss. Vårt Vårholma i Stockholms skärgård, till exempel, där vi växte upp med så mycket kärlek och glädje. Det jobbiga under inspelningarna var att jag hade en sådan inflammation i mina ben att jag hade svårt att gå, jag hade jätteont. För att klara av inspelningarna tog jag mycket värktabletter, jag fick härliga kortisonsprutor och fick suga ut ledvätska från knäna. Det kändes som att jag hade cement i knäna.

Lider du fortfarande?

– Nej, nu är det mycket bättre. Jag är nöjd och tacksam så länge jag klarar av en vardag utan värktabletter. Däremot saknar jag min löpträning och jag längtar efter att kunna gå i en trappa utan att det gör ont.

Visst är du och Suzanne Axell tjenis med varandra, privat?

– Ja, det är vi.

Susie med systern Lili under det glada 80-talet.

Vem av er är mest glupsk när ni går på café?

– Vi är lika glupska, båda två. Vi brukar träffas på Karla Café, det är ett ställe på Karlaplan. Där brukar vi inmundiga diverse trevligheter. Pajer, bland annat.

Vilka tre grejer i badrumsskåpet klarar du dig inte utan?

– Serum och parfym. Sedan är jag galen i att borsta tänderna, så jag får väl säga min tandborste...

Vilket är det ovanligaste fordonet du färdats i?

– En bandvagn på 80-talet. Jag och syrran uppträdde för en massa militärer, någonstans i Sverige. Det blev ett sådant jävla party. Folk stormade scenen, huller om buller, och det hände allt möjligt. Jag har för mig att folk hade med sig sina k-pistar. Plötsligt kom syrran körande i en bandvagn. Det blev helt svart. Multikabeln hade gått av.

Steffos okända lyxliv med frun Caroline – kan lämna TV4

Vilken är din dråpligaste erfarenhet av kungen?

– Vi spelade på en 50-årsfest. Kungen dansade och det gick hett till på dansgolvet, alla hade det så himla kul! Efteråt sa kungen att ”det här är de absolut bästa festerna jag varit med på”.

Var Silvia med?

– Ja, och hon var tydlig med att de skulle gå och lägga sig sedan. Silvia var jättetrevlig, det var kungen också. Vet du förresten att Carl Philip varit med i vår fanclub? Vi har spelat för honom, han gillar oss fortfarande. Han var hängiven i publiken och hade det jättekul!

Vad väntar runt hörnet?

– Storhandling och storstädning.

Slutligen Susie, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Jag älskar att vara ute med hunden. Just nu är vi ute och går vid en fjärd, jag ser svanar och sothönor och alldeles nyss puttrade det förbi en båt. Man får verkligen andrum när man har hund!

LÄS OCKSÅ: Lili om relationen med Pär efter otroheten

LÄS OCKSÅ: Så gick det sen för deltagarna i Fame Factory

Foto: TT & Privat

Senaste nytt