Så gick det sen för Skurt och Ingamay Hörnberg efter tv-succén

Hur står det till Ingamay?

– Det är jättebra! Jag har så mycket att vara tacksam över. Livet har varit snällt mot mig om man säger så. Visst är jag 73 år och har en del krämpor, men jag vaknar ändå varje dag och tänker att ”den här dagen kommer bli bra – även om det regnar”.

Mellan 1989 och 2006 var du programledare för Barntrean på TV3 där du och tygdockan Skurt reste land och rike runt. Hur föddes idén till Skurt?

– Jag hade en väninna från USA, hon var också sångerska. När hon uppträdde hade hon med sig en docka som hette Elmer. Det var så kul när Elmer kom fram, då tittade folk inte på min väninna utan på Elmer. Där såddes fröet. Min väninna tog med mig till en dockfabrik i USA där hon hade köpt Elmer – och där hittade jag Skurt. Jag fastnade för Skurt eftersom han hade så stora, fina ögon.

Hur mycket fick du hosta upp?

– Strax under en tusenlapp, om jag minns rätt. Detta var kring 1978, 1979.

Vilket Skurt-äventyr i TV berörde dig mest?

– Resan till en fattig liten by i norra Bangladesh. Byborna var tappra och försökte odla grönsaker i ett försök att mätta barnens magar. Det berörde mig på djupet.

Visst uppstod det ett drama i Bangladesh?

– Ja, de styrande politikerna i landet tyckte inte att vi hade något där att göra, så vi blev utvisade. Mitt i natten fick vi ta oss ner till huvudstaden Dhaka med bil och flodbåt. Det var väldigt dramatiskt.

Hur gick du tillväga för att få kändiseliten på kroken?

– Jag tror att Silvia banade vägen. Eftersom hon ville vara med i programmet så ofta så kände nog kändisarna att ”det vore kul att träffa Skurt som brukar träffa drottningen”.

Ni spelade in Skurt-avsnitt tolv år i rad, Silvia och du. Berätta om ert allra första möte!

– Du, det är rätt roligt! Skurts producent Bengt Roslund hade tidigare gjort program ihop med Gustav VI Adolf, den gamla kungen. Drottningen skulle till Lund och inviga en simbassäng för personer med olika handikapp. Bengt hade tagit kontakt med Silvia och frågat om hon kunde ställa upp på en intervju. Tanken var att hon skulle träffa Skurt, men det sa han aldrig till henne. Det kom som en överraskning på plats, men hon tog det bra. Jag menar, hon hade ju ändå träffat Bengt i så många andra intervjusammanhang. När Skurt dök upp så tyckte hon att det var kul att se honom. Vi gjorde den första intervjun och det fungerade jättebra!

Var du nervös under dina Silvia-möten?

– Bara första gången. Jag slogs direkt av att hon var så ”normal”. Det kändes så bra varje gång vi träffades. Jag tror att det kändes viktigt även för henne att få träffa Skurt.

Envisa rykten säger att du och Silvia vid något tillfälle umgicks tre dagar i rad – i Paris. Sant eller falskt?

– Umgicks är väl att ta i, men vi var i Paris tillsammans. Hon hade ett inrutat program med saker som hon skulle göra, men när vi väl sågs så var hon inte det minsta stressad. En av kvällarna, när hon var hedersgäst på Versailles slott, bjöd hon med oss.

Blev Silvia en vän för livet?

– Ja, det tror jag nog att man kan säga.

Under en visit på Skoghalls pappersbruk 1993 skulle Skurt ta reda på hur man omvandlar trästockar till pappersmassa. Visst slutade besöket i en skandal av det värre slaget?

– Ja, det får man nog säga. Alla i inspelningsteamet lämnade platsen med en ångestklump i magen. Fotografen Nils som han hette skulle ta en bild på stora viran där pappersmassan låg. En plastgrej från kameran ramlade av och åkte ner i viran. Plastbilen orsakade ett driftstopp i flera timmar.

Hur många miljoner fick TV3 pynta för denna fadäs?

– Det gick på försäkringen. Så det blev bra till slut, även om det inte var så kul just då. Rätt snart fick Skurt brev från barn som skrev: ”Skurt, är det sant att du har förstört ett pappersbruk?”

Efter mer än 3000 program gick Skurt i graven. Vad hände?

– TV3 gjorde om sitt programutbud. Vi hade nog fått fortsätta om vi kämpat för det, men samtidigt kände jag att det fick räcka. Man ska sluta med flaggan i topp – och det gjorde vi med Victoria i hovstallet.

Blir du fortfarande igenkänd på gator och torg?

– Ja, folk kommer fram och tackar för att Skurt betydde så mycket. ”Han var min barndom”, säger många.

Sörjer du att Skurt inte längre är med oss?

– Sörjer är kanske att ta i, men Skurt behövdes. Skurt var en person som ville alla väl. Ingen skulle känna sig utanför, ensam eller fel. Där hade Skurt fortfarande behövts.

Ligger Skurt dammig och bortglömd i källarförrådet nu?

– Nej, han sitter i den finaste stolen som jag har i vardagsrummet. Det är mormors gungstol om man ska vara riktigt noga, (skratt).

Vad svarar du om någon av de stora tv-kanalerna vill väcka nytt liv i Skurt?

– Jag skulle nog tycka att det vore roligt att ha ett prat omkring det. Hela program känns alltför jobbigt, men man skulle kunna göra kortare sekvenser.

I vilken stad tog du dina tre första steg, Ingamay?

– Falköping.

Vad hände med dig efter skolåren?

– Då utbildade jag mig till förskollärare och jobbade som det.

Vilka höjdpunkter har du haft i ditt liv – frånsett Skurt?

– Jag har haft flera! En var när jag fick Jesper, min son som nu är 47.

Vilken motgång har präglat dig starkast?

– För att göra en lång historia kort så växte jag upp i en miljö som jag senare lämnade, en frikyrkomiljö som jag kände att jag inte passade in i. Jag kom till en punkt där jag kände att jag var tvungen att välja vägskäl. Jag gick vidare – men utan bitterhet. Då däremot var det svårt. Jag växte upp nära pappa som var pastor och många personer i min närhet förstod inte varför jag inte trivdes i den miljön.

Vad skänker dig mest glädje?

– Glada barn!

Vad väntar runt hörnet?

– Ett cafébesök ihop med en gammal väninna. Vi har känt varandra länge, länge.

Slutligen Ingamay, vilken är den bästa stunden på din dag?

– När jag vaknar på morgonen, kokar mitt kaffe och läser en bok. Då mår jag verkligen bra!

LÄS OCKSÅ: Så gick det sen för Astrid Lindgren-barnen

LÄS OCKSÅ: Så gick det sen för skådespelarna i Fucking Åmål