Så påverkades Magdalena Graaf och barnen av terrordåtet på Drottninggatan
Nu berättar hon om den traumatiska händelsen som drabbade henne och sönerna Tristan och Charlie.
– Det är fruktansvärt, säger hon.
Det var den 7 april 2017 som Stockholm drabbades av en terrorattack. En lastbil körde i hög fart in i folkmassan på Drottninggatan, fyra dödades och 15 skadades svårt.
Bara timmar senare vittnade Magdalena Graaf, 41, på sin blogg om att hon och hennes barn Charlie och Tristan blev vittnen till den hemska händelsen, och att de bara var sekunder från att själva bli offer.
Nu berättar Magdalena om den hemska upplevelsen och hur hon och hennes barn har påverkats av den.
Magdalena Graaf om terrorattacken på Drottninggatan – så har hon påverkats
Det är i podcasten Hälsa för ohälsosamma som Magdalena berättar hur allting gick till. Hon berättar även att det, bortsett från när sonen Isaks gick bort, är det som har påverkat henne mest i livet.
– Vi var de första som höll på att bli påkörda så där får man ju post traumatisk stress. Isak går ju inte att jämföra med något men terrordådet är nog det som påverkat mig näst mest i hela mitt liv, säger hon och fortsätter:
– Jag är ganska duktig på att styra mig själv, men den rädslan kan jag inte styra. Går jag på stan och det kommer en lastbil eller sopbil och jag hör de här dunken så tas jag tillbaka till Drottninggatan. Nej det är fruktansvärt. Så jag tror att jag varje dag och varje timma blir påmind av det som hände där.
Magdalena Graafs sorg över sönerna: Fruktansvärt”
Men hon är inte den enda som i familjen som var där. Även sönerna Charlie och Tristan närvarade och i podden berättar Magdalena om sorgen över det.
– Mina barn var där. Charlie var liten så jag lyckades gömma honom från det värsta. Men Tristan han såg ju allt och han fick ju se mig få panikångestattack och fick ju uppleva allt det här, och det är fruktansvärt för en sån ung pojke, säger hon och fortsätter:
– Han var tolv år år. Vi har försökt prata om det men han vill inte.
Vidare berättar hon att det till och med var sonen som varnade dem och på så sätt räddade deras liv.
– Tack vare att han hade gjort mig observant för det tror jag att jag handlade snabbt. Så sen när det smällde till bakom ryggen på oss, hade jag inte haft de tankarna hade jag inte reagerat. Så jag lyckas ta barnen och så kastar vi oss åt sidan, berättar hon.