Josefin Asplund om Snöänglar, pojkvännen Niklas Clarkson och barn

Josefin Asplund, 29, syns i flera populära tv-serier, senast i SVT-succén Snöänglar.

Hon har utsetts till Veckans kex i Aftonbladet klick!, som produceras av Hänt-redaktionen.

Hur är läget, Josefin?

– Det är bra förutom att jag drog av mitt korsband när jag åkte skidor. Det var typ näst sista dagen och jag var trött i kroppen och när jag skulle göra en snabb, cool sväng så gick korsbandet av! Jag gjorde en knäoperation för en månad sen och är på fötter igen. Men det är bara att bita ihop!

Krya på dig. Hur mår du?

– Det kommer bli bra. Det går hyfsat snabbt att läka. Men det var ett helvete efter operationen! Det viktiga är att träna men det är otroligt tålamodsprövande övningar. Jag har så dåligt tålamod annars och är rastlös så för mig har det varit en utmaning att göra femton små övningar fyra gånger om dagen… Men jag är gammal handbollsspelare och då var det skador hela tiden. Man vrickade tummarna och så där så det är inte helt främmande!

Både recensenter och fans hyllar dig för rollen i tv-serien Snöänglar. Vad säger fansen?

– Det har bara varit jättefina komplimanger och jag är väldigt positivt överraskad att folk vågar komma fram! Det är jätteroligt! De har framför allt sagt att Snöänglar är bra – att den är mörk och jobbig – men att den verkligen berör! Nytt för mig är att de säger att jag är väldigt bra. Jag blir jätteglad av att höra det! Att beröra människor är målet med det man gör så det känns som en vinst!

I tv-serien porträtterar du missbrukaren Jenny vars bebis försvinner. Hur var det att spela henne?

– Jenny är en utmanade karaktär där jag får chansen att visa hela mitt känsloregister. En drömroll! Att publiken uppskattar det är fantastiskt. Äntligen får man visa vad man går för! Sådana roller växer inte på träd!

Du låter så glad för detta!

– Det gör att knäoperationen inte känns så jäkla hemsk!

Men du har prestationsångest. Berätta!

– Jag gillar verkligen när något känns svårt och utmanande, då vill jag göra rollen. De är konstigt för där är en dubbelhet, för då infaller sig också prestationsångesten. Det är en rädsla av att inte klara av det! Men det var mer när jag var yngre. Jag tror att jag då var rädd att göra fel, men under de senaste åren har jag börjat lära mig att det inte finns fel i vårt yrke. Det handlar om att prova sig fram, testa känsla och ton. Prestationsångesten fungerar också som en motor, att jag inte kommer att slarva eller skita i att läsa manus. Man gör sitt bästa! Den är inte bara negativ!

Call Girl, Vikings, Cirkeln, Top dog och nu tittarsuccé på SVT. Vad av dina insatser gillar dina närstående mest?

– Vissa vänner och familj har inte vågat se allt jag varit med i, men mamma kollar på allt och hon tycker om allt ger sin egen recension efter varje avsnitt av Snöänglar. Familj och mina bästa vänner ger mycket stöd och pepp. Min kille och min familj backar mig i allt och uttrycker verkligen att de är så glada för min skull! Och det är så viktigt att få höra det i den här branschen med så hård konkurrens.

Är någon av dina närmsta skådisar?

– De jobbar med helt olika saker. Min pojkvän heter Niklas Clarkson och jobbar på Sveriges Radio. Han är också med i Snöänglar, så fort man hör en radioröst så är det han!

Haha, vad kul att få veta! I ”Snöänglar” har du en bebis. Ett brott står i fokus men också relationer, föräldraskap och barn. Vill ni ha barn?

– Vi vill ha barn någon dag! Jag blev ännu mer sugen på att skaffa barn under inspelningen av Snöänglar där en bebis var med.

Jag tänker att det finns krav på kvinnor att skaffa barn. Vad tänker du om det?

– Det kan man väl oundvikligen säga att det gör. Framför allt, vilket känns helt sjukt, så är det fortfarande kontroversiellt att som kvinna säga att man kanske inte vill skaffa barn. Det sitter i väggarna och i oss alla, en del av strukturen i vår kultur.

Är det påtvingat att man ska ha kärnfamilj typ, eller?

– Inte just kärnfamilj men snarare att det finns förväntningar på att en kvinna ska vilja skaffa barn, att vi kvinnor identifierar oss med mammarollen och att mammarollen är en så stor del av vad vi förväntas göra. Jag har de fördomarna och du har dem, utan att man tänker på det! De som inte vill blir ifrågasätta och får höra ”Vänta några år! Och ”Du kommer ångra dig!” men vissa vill inte och det måste få vara okej.

Du fyller 30 år i höst. Är du taggad?

– Svårt att vara taggad i coronapandemin men jag fyller i oktober så är ändå ganska. Det är kul att man förra året sa ”Stackars 90:orna som inte kan fira” och nu är det vi… Förhoppningsvis kan man ha en liten fest eller middag och det kan bli ännu mer nice än en skitstor fest som jag tänkt. Det ska bli kul att fylla 30 och lämna 20-årsåldern! Det är dags!

Finns det för- och nackdelar att vara ung eller äldre kvinnlig skådis. Det har talats om att blir man rynkig så är man out?

– Jag hoppas att man som kvinna kan fortsätta få huvudroller och porträttera intressanta roller även efter 50. Jag tror att det där håller på att förändras. Sen kan jag känna personligen att det generellt känns skönt att bli äldre! Jag märker att jag blir tryggare i mig själv, mer erfaren i yrket, trygg som skådespelare. Jag vet hur jag vill ha det och bad jag kan och inte kan göra. Det ser jag som positivt! Jag hoppas att man kan vara framför kameran tills man är 95 år även om man ser ut som ett russin!

Hur har du det med kärleken?

– Det går bra! Det är stabilt! I sommar har jag och min pojkvän varit ihop i åtta år. It’s a long time!

It is! Har du velat vara singel?

– Nej, men det har gått upp och ned. Herregud, åtta år! Vi blev ihop när vi var ganska unga. Det är någon gång vi funderade på om vi skulle fortsätta tillsammans men så kände båda utan tvekan att det är vi tv, det är vi som ska vara ihop! Man kan gå igenom svåra saker men nej, jag har inte känt att jag vill vara singel.

Slutligen, vad längtar du efter just nu?

– Att pandemin ska försvinna! Då ska jag ut på krogen! Jättemycket! Jag kan sakna att stå i en bar där det är omöjligt att beställa en drink för det är så otroligt mycket folk och alla luktar svett och man står klistrad och kommer inte därifrån. Älskar den situationen. Och att krama min mamma och pappa utan att det ska komma inslag av ångest och oro. Kunna bjuda över folk, smaka av andras mat och dela den där goda rätten – inte ha distans till människor!

LÄS OCKSÅ I PLUS: Så gick det sen för deltagarna i Fame Factory

Foto: Johan Paulin/SVT, TT & Privat