Farmen-Rasmus om dödshoten mot familjen: ”Under beskydd”

Rasmus Dangardt från Halmstad är just nu aktuell i TV4:s populära dokusåpa Farmen.

Livet ler mot honom, men i yngre dagar hade han det tufft. Hela hans familj hotades nämligen av ett kriminellt MC-gäng. För Hänt berättar Rasmus om tiden med livvaktsskydd.

Hur står det till världens bästa Rasmus?

– Det är bra, det rullar på. Vi är på rätt sida av året. Den ljusa sidan. När hösten kommer går jag i ide. Då undrar mina kompisar vart jag tagit vägen. Nu börjar jag sakta men säkert komma fram.

Varför fattade du pennan och sökte till Farmen?

– Jag har velat göra tv ända sedan jag gick ut skolan. Har aldrig tittat på Farmen, men jag visste att det fanns och mina föräldrar har alltid älskat det. När en polare skickade en ansökningslänk till mig, tänkte jag: ”Nu kastar jag in en ansökan för nu har jag faktiskt chansen att göra verklighet av min pojkdröm!”

Vad var det första du reagerade på när du kom fram till inspelningsplatsen?

– Att det verkligen var som att förflyttas tillbaka i tiden – på riktigt. Jag hade förväntat mig manus, kulisser och konstruerade roller, men allt var så äkta. Minns att jag tänkte: ”Vänta här nu, är det inte TV vi ska spela in?”

Vilken del av inspelningen var jobbigast?

– Den första veckan var verkligen hemskt. Hemlängtan kom omedelbart och efter två timmar ville alla åka hem. Många deltagare grät. Man fick knappt en potatis per man. Det låter som helvetet på jorden – och det var det också. Jag har rest mycket i världen, men det här går inte att jämföra med något annat. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv!

Hur var det att komma hem?

– Surrealistiskt. Jag kände mig som en schimpans när jag fick min iPhone i handen.

Blir du nervig när du ser dig själv i tv-rutan?

– Jag var skakis första avsnittet. Sedan tog min narcissistiska sida över. Nu tycker jag bara att det är härligt!

Har du ditt på det torra när det gäller flickvän?

– Absolut, vi har varit tillsammans i tio år, Lisa och jag.

Du var alltså bara 15 år när ni träffades?

– Ja, vi gick på samma högstadieskola. Från sexan och uppåt, alltså. Hon gick i skolans bottenskrapklass medan min klass var ”den häftiga”. Sjukt nog såg jag inte henne förrän vi kom upp i nian. Då hade vi träslöjd ihop och jag sa till grabbarna att: ”Henne vill jag lära känna”. På den vägen är det…

Vad är hemligheten bakom er långa kärlekslycka?

– Vi lever otroligt skilda liv, det har vi alltid gjort, men vi har aldrig mått dåligt av det. Tvärtom så tillåter vi varandra att göra det vi vill göra. Hon har till exempel varit ute och rest mycket i världen med sina tjejkompisar.

Hur mycket ses ni, egentligen?

– (Skratt). Jag har min bas i Halmstad, men jag jobbar i Stockholm och Lisa bor i Helsingborg. Jag brukar vara hos henne på helgerna och varannan eller var tredje vecka är jag också där. Har ett fritt jobb så oftast brukar det gå bra för mig att arbeta på distans.

Är du en utomordentligt bra pojkvän?

– Jag vill inte måla upp mig som något slags drömpojkvän, men någonstans har jag väl gjort rätt. Däremot vet jag att jättemånga tjejer skulle tycka att det vore jobbigt att vara ihop med mig. Det går fort i svängarna och jag kan vara borta långa perioder. Dessutom kan jag bli ganska stressad av att flänga runt. Jag är en splittrad människa, men i Lisas ögon är jag exemplarisk!

Är det aktuellt med barnskrik och blöjbyten?

– Nej, där är vi inte ännu, men en vacker dag är vi nog det. Just nu har vi full upp med att hålla koll på oss själva.

När i ditt liv har du haft mest flyt?

– Jag har haft mycket flyt ända sedan jag gick ut gymnasiet. Har aldrig behövt söka jobb, till exempel. Jag har i stället hamnat på ställen som behövt mig. Jag surfar på en framgångsvåg och har precis släppt min första singel: ”Kossor & Tequila”. Det går bra nu och jag hoppas att det fortsätter göra det, peppar peppar ta i trä!

Vilken är den värsta motgången du haft?

– Jag vet inte om det är en motgång, men pappa är polis och jobbade ett tag med att få bort ett ökänt MC-gäng från Halmstad. Hela vår familj blev hotade av den här organisationen. Det var så illa att vi fick leva under beskydd. Jag var väldigt liten när det hände, men det är klart att det var otrevligt.

Vilket rykte förföljer dig hemma i Halmstad?

– Att jag vill synas till varje pris. Det är ett befogat rykte, (skratt).

Hur ofta kastar du ett öga på din mobiltelefon?

– Tragiskt nog går det inte många sekunder mellan varven. För mig är mobilen lika viktig som heroin är för en narkoman. Det är nästan så att mobilen sitter fastklistrad i handen. Osunt!

När önskade du senast att du var någon annan?

– I yngre dagar, innan jag kom in i film- och fotobranschen, jobbade jag som springpojke på en bilfirma. Jag skulle flytta på en bil en gång och glömde att dra åt handbromsen. Detta fick till följd att bilen rullade rakt in i en annan bil – som dessutom var sprillans ny. Då ville jag verkligen försvinna från jordens avgrund.

Slutligen Rasmus, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Helt klart när jag ringer Lisa på kvällen och vi pratar igenom vad som hänt på dagen. Det är en härlig stund!

Född: 10 juni 1993
Jobbar som: Egenföretagare inom foto och film
Stjärntecken: Tvilling
Bor: Halmstad
Familj: Mamma Susanne, 62, pappa Tomas, 64, lillebror Albin, 22, flickvännen Lisa, 25
Styrka: Positiv till det mesta
Svaghet: Tar kanske för lätt på vissa saker, vilket gör att folk kan tro att jag är oseriös eller inte bryr mig
Oanad talang: Duktig på att köra radiostyrd bil
Stolt över: Mig själv och alla andra som vågar släppa taget om sina åtta-till-fem-jobb för att satsa på sina drömmar
Rädd för: Framtiden. Vad ska jag bli när jag är stor?
Längtar efter: Att bli ekonomiskt oberoende!

Foto: TV4, Privat