Carina Lidbom om kärleken, flyttplanerna och livet som pensionär
Hänt möter den folkkära skådisen för ett samtal om kärlekslivet, flyttplanerna och relationen till Sunes jul-skådisarna.
Läget, Carina?
– Det är jättebra! Jag kliver upp fyra på morgnarna och mediterar en timme. Det är väldigt bra för mig. Det gör att dagen börjar bra, att jag känner mig lugn och glad och kärleksfull.
Snart fyller du 65. Hur ska ditt nya pensionärsliv se ut?
– Det kan hända att jag flyttar utomlands. Kanske inte dagen efter att jag fyllt 65, men jag har alltid varit en sådan som inte vill stagnera. Även om jag snart är pensionär så fortsätter jag framåt. Det här kan säkert låta flummigt, men när jag mediterar så får jag upp mycket information. Känslan jag fått är att jag kommer flytta.
Vilket land lockar?
– Det kan jag inte riktigt säga, men jag tror att det blir rätt långt bort.
✔︎ Det här är Carina Lidbom
Ålder: 64.
Jobbar som: Skådespelerska och coach.
Stjärntecken: Vattuman.
Bor: Värmdö i Stockholms skärgård, hus och lägenhet i Bulgarien.
Det bästa med mig är att: Jag är positivt lagd, vilket gör att jag ofta drar till mig personer som är av samma kaliber. Jag har bestämt mig för att inte ta för allvarligt på livet. Jag ser aldrig bakåt utan framåt med planer och goda intentioner.
Det sämsta med mig är att: Jag är rastlös och otålig. När jag bestämt mig för någonting så vill jag att det ska hända nu direkt.
Här tar jag mina promenader: I ett kuperade skogsområde på Värmdö. Där finns elljusspår och utegym. Alldeles intill naturområdet finns det en golfbana.
Äter gärna: Grönsaker. Veckans tema har varit rödbetor. Idag gjorde jag rödbetor i ugnen med fetaost på. Jag stekte paprika och rödlök och strödde på solrosfrön. Goda smaker tillsammans.
Äter ogärna: Rött kött, det har jag slopat helt och hållet. Jag äter nästan bara grönt – frånsett fågel och fisk då och då.
Dricker gärna: Vatten.
Dricker ogärna: Starksprit, det dricker jag aldrig. Sedan ett par år tillbaka går jag på kampsport varje vecka. För att orka detta är jag noggrann med vad jag äter och dricker, så det blir vin högst en gång i veckan. Det tycker jag är gott. Även ett glas champagne emellanåt!
Som tioåring mötte du Elizabeth Taylor och Richard Burton i en bar på Kanarieöarna. Var det då du bestämde dig för att bli skådespelerska?
– Nej, det hade jag bestämt mig för redan innan. Som liten tyckte jag om att spela teater. Kompisar och grannar fick vara publik.
Hur var du som barn?
– Glad och nyfiken.
Carina om relationen till Sunes jul-skådisarna
Vilket är ditt lyckligaste barndomsminne?
– Svår fråga, men mellan sex och tolv års ålder bodde jag med familjen i Liberia i Västafrika, pappa hade fått jobb där. Större tiden av åren där var bra. Vi bodde i ett hus vid havet, det var jag och min syrra. Sedan föddes en av mina bröder. Mamma var hemmafru…
Vilket barndomsminne har du försökt förtränga?
– Det fanns en kille där i klassen som var jättedum mot mig, jag förstod aldrig varför. När jag var ute gick så kunde han cykla förbi och säga jätteelaka saker. Det gjorde mig väldigt ledsen.
Är dina föräldrar i livet?
– Mamma är det, hon var med mig i Bulgarien i somras. Hon var där tre veckor längre. Hon är 84, hon är väldigt pigg. Pappa dog i 2016, för fem år sedan.
I början på 90-talet blev du känd som ”Sunes mamma” i Sune-filmerna. Ungefär samtidigt blev du ”Alexandra Remmer” med hela svenska folket – i långköraren Rederiet. Vilket uppdrag gav mest klirr i kassan?
– Det måste nog vara ”Alexandra Remmar”. Jag menar, ”Sune” var en engångsproduktion. ”Alexandra” gjorde jag väl i tre år i alla fall, från 1998 till 2001. Det var väldigt roligt, vi var ett väldigt härligt gäng. Det var roligt att komma till jobbet.
Vilket minne från ”Rederiet” sticker ut?
– Jag kommer ihåg när Gösta Prüzelius precis hade gått bort, han jobbade in i det sista. Under en kafferast gick jag in i ett litet rum på inspelningsplatsen. När jag kom in i rummet så stod han där, Gösta log mot mig. Det var precis som att han var där. Jag kände hur pulsen gick upp. Jag stod kvar en stund, sedan gick jag därifrån. Det var jättehäftigt, han var död men var ändå med oss…
På den tiden gick det romansrykten om dig och Bengt Bauler, skådespelaren som spelade psykopaten ”Carl Ericson”. Kilade ni stadigt i det tysta, du och Bengt?
– Nej, men vi tyckte om varandra. Jag har känt Bengt sedan mitten av 80-talet.
Åren går. Även för Bengt. Han är numera 63 jordsnurr! Finns han kvar i ditt liv?
– Ja, vi hörs ibland. Han är producent nu för ”Mamma Mia och så”…
Finns ”Sune” också kvar i ditt liv?
– (Skratt). Nej, det gör han inte. Senast hörde jag något om att han pluggade i Lund. Jag tror att han håller på med något helt annat idag, han ville inte bli skådis.
Carina om romansryktet
Peter Haber då, som spelade Sunes pappa?
– Vi har träffats då och då. Jag har en av de stora rollerna i en Beck-film som går just nu, den går på TV4 sedan någon månad tillbaka. Jag blev jätteglad när jag fick rollen: ”Nu får jag spela med Peter Haber!” Men det fick jag inte, vi fick inga scener ihop.
Vem spelar du i Beck?
– En känd författare som förlorat en av sina söner. Polisen hittar honom död. Det är en väldigt otäck historia, karaktären är en av de svåraste jag gjort.
Visst har du varit singel nästan hela ditt liv?
– Ja, det kan man nog säga. Jag har haft korta förhållanden, jag har ingen familj och sådana saker…
Finns det någon förklaring till varför du varit ”den eviga singeln”?
– Jag tror inte det. När jag var i åldern då många skaffar barn prioriterade jag annat. Jag reste mycket, jag lärde mig nya saker. Jag kände att ”om jag ska göra allt det här, då måste jag göra det själv”. Jag har aldrig känt mig ensam, men de män som jag haft i mitt liv har funnits där en stund, sedan har jag gått vidare. Fast jag tror på kärleken, jag tror att den finns där ute. Sedan är det så här. Vi var fem syskon. Mamma och pappa var bara 19 år när de fick mig. Min syster kom efter sex år, drygt. Sedan kom de andra. Jag fick ta mycket ansvar, jag var på något sätt ”mamma två”. Det har jag fortsatt vara, alla mina syskon har barn.
Enligt opålitliga källor finns det sedan en tid tillbaka en hemlig man i ditt liv. Är ryktena bara tomt prat?
– (Skratt). Nej, inte helt. Jag vill bara inte gå in på detta just nu.
Slutligen Carina, vilken är den bästa stunden på din dag?
– Det är nog morgonen när jag vaknar och känner att ”nu är det en ny dag”. Jag tänder ljus, jag mediterar. Då är jag i nuet.
Foto: TT & Carl-Johan Söder/SVT