Bonde-Sigrid Bergåkra om svåra sjukdomen och stödet från Jesper

Det har hunnit gå fem år sedan Sigrid Bergåkra, 48, deltog i Bonde söker fru. Här berättar hon om livet i dag.

Hej Sigrid! Läget?

– Det är ganska bra, fast just nu har jag ett skov i min reumatiska sjukdom som heter RA. Jag har fler inflammerade leder än vanligt och kylan har en tärande effekt. Jag har ont och är trött och får spendera tid på sjukhusbesök. Sjukdomen sväljer tid från mitt liv.

Har du haft sjukdomen länge?

– Ja, snart i tio år.

Efter din medverkan Bonde söker fru för några år sedan var du ihop med ett par nollor som jag glömt namnen på. Nu däremot har du slagit klorna i en riktigt bra kille: egenföretagaren och ex-polisen Jesper 50. Har du letat klart nu?

– Ja, verkligen! Jesper och jag har levt med varandra i både med- och motgång. Trädens rötter blir starka när det blåser…

Sprang du och Jesper ihop med varandra nere i den lokala mataffären?

– Nej, men i den lokala älgskogen. Hans familj har, sedan många år tillbaka och utan att jag vetat om det, både älgmark och jaktstuga i området. Jesper fanns alltså i min närhet utan att jag visste om det. En dag, när han satt på ett älgpass, skrev han ett meddelande till mig på Instagram. Han frågade om vi skulle ses. Modigt, tyckte jag. Och så kom han upp till gården.

Vad gör Jesper för att förtjäna dig?

– Oj, vi förtjänar varandra exakt lika mycket! Vi kompletterar varandra. Är duktiga på att lyfta varandra.

När är Jesper riktigt avtändande?

– Det vet jag inte för det har jag har jag aldrig varit med om!

När står bröllopet?

– Så fort det går att bjuda in till en stor fest. Vi vill verkligen fira vår kärlek tillsammans med så många som möjligt. Många vill komma. Vi tittar på olika alternativ för att lösa det här. Vi har mycket yta när det gäller att vara ute i naturen, så det kan nog bli ganska snart.

Visst var det du som friade till honom?

– Ja, det var ju skottår!

Berätta!

– Han frågade mig, på olika sätt och under en ganska lång period, om vi skulle kunna utbyta ringar. Han tyckte att det skulle kännas fint att få den bekräftelsen. Jag försökte låtsas som att jag inte var särskilt intresserad. ”Det går bra ändå, liksom, jag känner att jag älskar dig ändå”. Det var ingen lätt balansgång. Jag ville ju inte skrämma iväg honom och vara helt ointresserad. Men det var så här min plan såg ut, att hålla masken. När vi var i Göteborg gick det så långt att han drog in mig till en guldsmed. ”Vi kan väl mäta fingrarna i alla fall”, sa han. Det var lyckat, för därmed hade jag ju måtten! Jag är väldigt stolt över att min plan gick i lås.

Och så friade du?

– Japp! Och han svarade verkligen ja, det var ingen tvekan om det.

Till vilket land vill du helst att smekmånadsresan går?

– Hälsingland.

Visst fick du inte en lugn stund när du var som mest i ropet?

– Jodå. Löpsedlarna berörde mig inte. Jag jobbade på precis som vanligt med djur och barn och ungdomar. Men andra runtomkring mig – längre ut i periferin – tyckte nog att det blev för mycket uppmärksamhet. Själv tyckte jag aldrig att det var någon fara. Inte när det gällde media. Däremot fanns det en del ogina nättroll. De flesta angreppen handlade om mitt utseende, att jag hade sneda tänder och runda kinder. Sådana saker. Trollen hittade på allt möjligt för att försöka såra mig.

Vad är jobbigast med att vara snygg?

– Jag är absolut INTE snygg!

I din kompiskrets ingår Victoria Silvstedt, fotomodellen. Är hon så smart att hon kan vissla och tugga tuggummi, samtidigt?

– Ja, och hon är smartare än så! Jag beundrar Victoria för allt hon gått igenom. Även om vi är från Bollnäs båda två och har hästarna gemensamt, så lever vi i helt olika världar. Hon har verkligen fått sin beskärda del av skriverier och nättroll.

Visst har Carl Gustaf Folke Hubertus, alltså kungen, ett gott öga till dig?

– Jag har arrenderat hans gård i 20 år. Han och Silvia är helt vanliga människor. De har fötterna på jorden och värnar verkligen om sin familj.

Vad är din senaste tantvarning?

– Jag försöker väl att tänka på säkerheten lite mer. Alltså, säkerheten när jag rider. Annars kämpar jag verkligen med att växa upp och bli vuxen.

Vad får dig att fnittra som ett litet barn?

– Jesper, för jag är så kär i honom!

Vad är i särklass det jävligaste du varit med om i ditt liv?

– Det är nog sjukdomen. Och min ex-man. Det är två grejer som delar förstaplatsen.

När kände du dig senast mer död än levande?

– Häromveckan, när snön vräkte ner, hade skyltarna nere vid korsningen snöat igen. Jesper satt vi ratten. Vi åkte rätt in i en snövall – och voltade. Jag är så glad över att vi nyligen skaffade en stor jättepickup som har massor av airbags. Till och med sidoairbagen löstes ut. Vi hamnade upp och ner och blev hängande i taket. Under några sekunder tänkte jag: ”Är jag död nu eller lever jag”? Jesper var väldigt lugn, han är ju före detta polis. ”Nu ska jag ta mig ut genom takluckan, sedan kommer du efter”, sa han. Och så blev det.

Vilket rum hemma hos dig gillar du mest?

– Vad är det för fråga? Sovrummet, så klart!

Har du jacuzzi?

– Nej, men vedeldad bastu. Efteråt rullar vi oss i snön.

Hur ser framtidsplanerna ut?

– Vi ska bygga hus. Hur spännande som helst! Vi planerar för fullt för att bygga på vår gård. Tomten heter ”Smultronbacken”. Härligt, va?

Slutligen Sigrid, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Morgnarna, när jag vet att jag har hela dagen framför mig och kan hugga tänderna i allt jobb, liksom. Då mår jag bra!

Foto: TT, Privat & Linda Åberg.