Tristan, 3, dog framför mamma Sophies ögon: "Jag skrek hysteriskt"

I veckans avsnitt av SVT-serien “När livet vänder” åker Anja Kontor till Skåne och träffar Sophie Hultberg.

Måndagen den 24 september 2012 regnade det. Sophie Hultberg och hennes två barn hade precis varit i affären. De hade köpt bullar och var på väg hem.

När de kom till järnvägsövergången höll hon barnvagnen i den ena handen och sonen Tristan i den andra.

Men plötsligt släppte Tristan taget. Den lille pojken sprang upp på banvallen vid järnvägsövergången. Sophie Hultberg minns hur hon skrek hans namn. Hon minns hur hon tittade till vänster och såg tåget.

När hon tittade på Tristan igen såg hon hur han stod och trampade med fötterna. Oförmögen att röra sig.

– Mitt lilla barn tittade på mig samtidigt som tåget körde på honom, säger Sophie Hultberg i programmet.

Efteråt hittade hon Tristans söndertrasade mössa. Sedan såg hon en sko och ena vanten.

– Sedan började jag skrika hysteriskt: “Ta inte honom Gud! Snälla, snälla gör inte så mot mig! Snälla, snälla, snälla, ta honom inte!”

Efter en lång väntan fick familjen ta farväl av Tristan på sjukhuset. Sophie Hultberg minns hur overkligt allt kändes. Hon höll hans hand och la hans “snutte” som han brukade ha den.

– Jag tänkte att han måste ha den. Sedan kom den här fruktansvärda känslan att vi måste lämna honom här. Jag tänkte att han inte var trygg. Att han var rädd och inte kunde ligga där utan sin mamma och pappa. Då kände jag att jag misslyckades med att vara mamma. Jag kunde inte hålla honom trygg och nu måste jag åka hem utan honom, säger hon.

Hennes tro kantrade och hon kände sig orättvist behandlad av Gud, säger hon i programmet.

Under lång tid efteråt kämpade Sophie Hultberg också med känslan av att Tristan var ensam och otrygg. För sina närmaste försökte hon förklara att Tristan behövde henne.

– Hur ont det än gör nu, den smärtan är ändå värd allt jag har fått. Jag är så glad över den tiden jag haft med honom. Det ville jag skulle synas på begravningen. Hur ont jag än har nu så var det värt det.

Sophie Hultberg känner också att hon alltid gjorde sitt bästa för Tristan. De lekte mycket, var duktiga på att berätta för honom att de älskade honom och pussades och kramades mycket.

Till en början tog Sophies och sambon Henriks relation mycket stryk av förlusten. De var två människor i sorg som försökte hantera den på var sitt håll. Samtidigt tvivlade Sophie aldrig på att de fortfarande hörde ihop.

Efter Tristans död var Sophie Hultberg helt säker på att hon inte ville ha några fler barn. Men när paret ändå bestämde sig för att försöka blev hon snabbt gravid.

– Det kändes som det verkligen var meningen att hon skulle komma. När jag ser de två och de springer här och dansar och kramas och busas. Då känns det som att jag är okej, jag klarar det. Jag lever igen, säger Sophie Hultberg.

“När livet vänder” sänds onsdag den 7 mars i SVT2!

Artikeln publicerades först på Allas.se.