Yohios egna ord om kärlekslivet, att få barn och tunga tiden

Läget, Yohio?

– Som för alla andra har det varit två svåra år på grund av pandemin. Det har varit svårt att få något vettigt gjort, men nu börjar det ordna sig.

Japp! Inom kort ställer du dig på Göta Lejons scen – i musikalen Snövit. Varför ska jag ta mig dit och beskåda spektaklet?

– För att det är en modern ”take” på en gammal saga. Humoristiskt och underhållande. Musiken är väldigt blandad, det är alltifrån klassisk musikalmusik till pop. Ensemblen är stor. Förutom mig har vi de sju små dvärgarna, prinsen och Snövit, kungen och drottningen. Vi har häxan, jägaren och några kråkor…

Är Peter Jöback en av kråkorna?

– Det kan jag inte svara på.

Vände du hamburgare på McDonald's hemma i Sundsvall innan du kom på bättre tankar och slog igenom i Melodifestivalen, 2013?

– Nej, jag har aldrig haft något annat jobb. Däremot tycker jag att det vore roligt att servera på restaurang – eller vad som helst – för att få erfarenhet. Jag har inga höga tankar om mig själv på det sättet, det finns massor av saker som jag skulle vilja prova på.

Vad jobbar dina kompisar som?

– Det är allt möjligt. Vissa pluggar. Jag har en kompis som jobbar till medeltida smed.

Säg tre bra saker som hänt i ditt liv sedan genombrottet i Melodifestivalen!

– Jag har nått ut med min musik till den stora massan. Det kreativa gör jag för mig själv – inledningsvis. Då skapar jag för min egen skull. Det är först i slutändan, när man släpper musiken och den förhoppningsvis uppskattas, som man gläds åt att man faktiskt har det här yrket. Sedan har jag fått åka runt mycket, sett många städer. Jag har träffat flera av mina idoler som jag hade när jag var liten, alltifrån Darin till Amy Diamond. När det gäller Japan så finns det en väldigt stor artist inom min genre som heter Gackt. Jag skrev en låt tillsammans med honom som han uppträdde med på min turnéfinal i Sverige, 2013. För mig var det en stor grej.

Säg någon värdelös grej som hänt!

– Bristen på normal ungdom. Man har alltid varit i blickfånget. Ibland har jag velat vara som alla andra. Anonym. Jag har själv satt mig i den här situationen, men även om jag skulle få för mig att upphöra som artist och kanske sätta mig i kassan på ICA, så skulle det inte gå. Folk skulle fråga: ”Vad gör du här, Yohio?” Nu har jag inga sådana planer, men du förstår vad jag menar…

Vad är största skillnaden på dig som privatperson och dig som artist?

– Privat gillar jag att vara för mig själv. Jag är ganska tystlåten. Nästan tillbakadragen. På scenen är jag raka motsatsen. Då är jag kaxig, självsäker och ”utåt”.

När du var med i Skavlan bar du kjol. Bär du kjol även privat?

– Nej, då är jag ganska tråkigt klädd. Oftast i svarta jeans, t-shirt eller polotröja. Ganska ofta har jag kavaj. Så klädde jag mig inte när jag var yngre, då var jag mer extrem. På scenen har jag inga problem att klä mig i så kallade kvinnokläder eller vad det nu kan vara. Att skapa en persona, ett universum, det är en del av konsten.

Trivs du med artisteriet eller är det bara ett jäkla slit som är synonymt med ångest?

– Det är klart att det är ett krävande yrke, det är nog mer krävande än många tror. Man måste alltid komma på något nytt, man måste alltid toppa sig själv. Det är klart att det är påfrestande. Samtidigt har jag hållit på med det här så länge. Jag vet inget annat, det här är mitt liv.

Vardagen har du i Japan. Vad har du för kopplingar till Japan?

– Japan kom bara från mitt livslånga intresse för landet och kulturen. I tidig ålder jag var väldigt inne på Japan och samurajer.

Vanliga ”Svenne bananer” glor på Bingolotto, käkar tacos och åker på semester till Kanarieöarna. Hur är den typiske japanen?

– Den jobbar övertid varje dag, går på after work nästan varje dag i veckan och tar i princip aldrig ut semesterdagar. Det sistnämnda anses vara dåligt för företaget.

Vilket japanskt drag gillar du?

– Japanerna är väldigt ordentliga. Särskilt när det gäller business. Säger en japan att ”det här ska jag få gjort” så blir det gjort. Dessutom på ett bra sätt.

Är det så mycket folk i Tokyo att du får pulspåslag och lätt panikångest?

– Nej, faktiskt inte. Generellt gillar jag inte stora folkmassor, men i Tokyo är det en helt annan sak. Även om det är fullt med människor överallt så är alla respektfulla. Man krockar aldrig in i någon, ingen stöter till dig. Alla går in sin egen värld, men alla respekterar varandra. Stockholm är faktiskt stressigare än Tokyo.

Vilket ställe i närheten av ditt hem gillar du mest?

– Jag hänger mest i Shibuya. Det är ”mitten av mitten av stan”. Det finns bra matställen där. Och barer. Oftast är det där man träffar sina kompisar. I Japan åker man inte hem till varandra så ofta, alla bor så smått. Man måste träffas ute. Och uteställena är typ öppet dygnet runt.

Vilken svensk maträtt brukar du sakna när du är i Japan?

– Farmors köttbullar.

Är du flygrädd?

– Ja, extremt. För mig är det turbulensen som är problemet. Så fort det skakar lite så blir det väldigt jobbigt. Grundrädslan är att planet ska störta. Det uppstår som en ångestklump i bröstkorgen. Om det inte är någon turbulens alls under flygresan så är det ingen fara. Sådana lyckolotter drar man faktiskt ibland. Då är det ganska lugnt, då känner jag inget. Men annars…

Tar du en grogg för att mildra skräcken?

– Nej, jag har en helt annan taktik: jag är vaken 36 timmar innan jag sätter mig i flygplanet. Då är jag så trött och utmattad att jag somnar – och vaknar upp först när planet slår i marken.

Du växte upp i Sundsvall. Där finns Rättspsyk, pappersfabriker som stinker laban – och Ikea, förstås. Hur var det att växa upp där?

– Det var ganska lugnt, ändå.

Ändå?

– Det är klart att man stack ut mycket när jag sminkade mig i skolan och så där. Det var väl inte så jättepopulärt. Samtidigt gick mobbningen inte så långt att jag blev misshandlad. Det var mest slagord.

Hur gammal var du när du förstod att du var ett musikaliskt geni?

– Geni skulle jag väl inte säga själv, men mina föräldrar satte mig i pianolektioner när jag var sex. Jag tyckte att det var rätt trist med lektionerna – tills pappa visade roligare grejer på pianot. Då fick jag upp ögonen för musiken.

Vad är senaste nytt på relationsfronten?

– Där finns det inga nyheter.

Är det torrt som i Sahara?

– Det är dina ord, inte mina.

Vill du utveckla din relationsstatus?

– Nej.

Tickar din biologiska klocka efter barn?

– Inte direkt. Jag vill inte bli en för gammal pappa, så inom tio år i alla fall…

Hur tror du att det är att leva ihop med dig?

– Det är nog både lugnt och äventyrligt.

Hur många nära vänner har du?

– Jag har en ganska liten krets. Det är svårt att säga en exakt siffra, men jag skulle nog säga att det inte är fler än fem.

Vad är det galnaste du varit med om – på temat stalkers?

– Det har hänt en massa incidenter, men jag kommer ihåg en sak som stack ut 2013. Vi hade bilar prydda med min bild och mitt namn – och turnédatum. En morgon hade någon klistrat porrtidningssidor på rutorna, det var rätt otippat. Jag vet inte vad som skulle sägas med det, men där satt i de alla fall, (skratt).

Vad är det spökaktigaste du varit med om?

– Jag har haft många paranormala upplevelser, faktiskt. Studion, som mitt förra skivbolag hade i Sundsvall, är känd för att vara hemsökt. Om man var själv där mitt i natten, vilket man oftast var, så kunde man höra fotsteg på övervåningen och dörrar som stängdes. En gång gick en kollega och jag från studion och ut till köket och nästa rum. Jag gick bakom honom så att jag såg hans ryggtavla. Plötsligt försvann han. Jag kollade mig runt. Då var han inte där längre. Jag gick tillbaka till det första rummet – och där var han. Jag frågade honom vart han försvann. ”Jag gick ju och prata med dig”. Då sa han: ”Nej, det gjorde du inte”. Det kändes väldigt overkligt. Det här är bara en av många konstiga saker jag varit med om.

Vad väntar runt hörnet?

– Jag ska färdigställa min nästa skiva. Jag har demos färdiga för åtta av tio låtar. Det kommer nog ta ett tag innan jag är i mål, men jag kommer släppa singlar innan. Materialet kommer ut successivt under nästa år.

Slutligen, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Första koppen kaffe på morgonen. Då är det tystnad och frid i själen.

LÄS OCKSÅ: Så gick det sen för brevskrivarna i Bonde söker fru 2021

LÄS OCKSÅ: Bianca Ingrosso i sexbråk med Hanna Ferms nya pojkvän

Foto: TT