Sofia Ståhl om otroheten: ”Min värdighet lyste med sin frånvaro”

Sofia Ståhl, 35, är en av Sveriges främsta bloggerskor men under hösten har hon varit ute på en föreläsningsturné tillsammans med pojkvännen Tareq Taylor, 54 som hon varit tillsammans med i flera år. Deras föreläsning heter Lämna disken och hångla istället och har blivit mycket uppskattad.

Man skulle nästan kunna kalla Sofia för en expert när det kommer till relationer och vad man kan göra för att förbättra relationer. Nu har hon skrivit en krönika för Femina som handlar om just hur man räddar förhållanden och i hennes egna fall handlar det om ett ex som var otrogen.

Under gymnasiet var Sofia ihop med en kille som gång på gång gjorde slut med henne för att kunna vara med andra.

Såhär lyder hennes berättelse om otroheten.

”Jag vill ta en paus”. Då var det dags igen. ”En paus” betydde att han fick göra vad han ville med vem han ville på helgen och att vi sågs som om ingenting hänt på veckodagarna. Ofta satt jag i rummet bredvid medan han hånglade med någon annan medan våra vänner festade ihjäl sig runt omkring. När han var klar gick vi hem tillsammans. Jag väntade, både på honom och min värdighet som lyste med sin frånvaro. Tog skit, det var ju han – han som mot alla odds hade blivit kär i mig. Han den populära, snygga killen som på något märkligt sätt blev min pojkvän. Alla blev förvånade, inte minst jag själv. Jag var ingen speciell.”

”Så höll vi på hela gymnasiet. Han satt på makten och tog pauser när det passade. Jag gillade läget, förundrad över att någon som han ville vara med någon som jag. Så kom dagen då han skulle resa iväg på bartenderskola och vara borta hela sommaren. Han tog en ny paus när han reste iväg, en paus han ångrade i samma stund han landade och insåg att jag var på fest där hemma, fri. Så vi blev ihop igen innan kvällen var slut.”

”Han har varit otrogen mot dig”. Någon berättade att han gjort det förbjudna innan han åkte, innan pausen. Han hade brutit dealen. Där vände det som i ett vingslag. Hans makt över mig försvann och plötsligt var han underlägsen. Han kastade sig på första bästa plan hem när utbildningen var slut och gjorde ”allt” för att göra mig glad igen. Hösten gick och vi var ihop utan pauser. Efter en resa till solen kom jag hem, beslutsam. ”Jag ska göra slut”, sa jag till mamma på jullovet och båda grät av lättnad. Äntligen! Den våren tog jag igen mycket. Levde upp. Blev stark igen. Njöt av friheten och utforskade mitt värde. Vi hittade varandra i natten när jag tog studenten. Morgonen efter gick jag därifrån med en berusande känsla, tack och hej det ligget satte punkt. Det var så in i helvete över. Aldrig mer. Nu började livet på riktigt.”

FOTO: Jari Kantola