Så lever Ylva Maria Thompson i dag med maken Mats Granö

I åratal var hon Sveriges okrönta erotikdrottning, som programledare för Tusen och en natt på TV1000. Sen försvann hon spårlöst. Nu bryter Ylva Maria Thompson tystnaden om vad som hände sen.

Läget, Ylva Maria?

– Alldeles utmärkt, tack!

På 90-talet presenterade du erotiska filmer i långköraren Tusen och en natt på TV1000. Du var i 30-årsåldern och blev igenkänd så fort du satte foten utanför ytterdörren. Var detta en härlig tid?

– När man som jag väljer att bara minnas det roliga, tycker man i allmänhet att allt är ganska härligt sett i backspegeln. Det var en intensiv, stormig, experimentell och utvecklande tid. Jag fick väldigt många brev på den tiden, man skrev för hand på papper som stoppades i så kallade kuvert som förslöts med en flik. Det var vattenlösligt lim på kanterna på fliken och brevskrivaren slickade på limmet för att kunna försluta kuvertet. Sen slickade hen på ett frimärke och klistrade på det också. Jag undrar ibland om den mannen som skickade hotbrev till alla kvinnliga programledare på den tiden hade kunnat identifieras med hjälp av DNA-analys. Tyvärr kastade jag mitt hotbrev i papperskorgen. Resten av breven jag fick sparade jag prydligt i pärmar.

Var programmet direktsänt?

– Nej, allt var inspelat i förväg, men det hindrade mig inte från att ibland titta på klockan halvtolv och förskräckt utropa: ”Oj, jag måste gå nu, jag ska sitta i direktsändning om en halvtimme”. Det var en perfekt ursäkt när man ville byta miljö eller sällskap.

Berätta om tv-studion!

– Vi försökte skapa en närvarokänsla i studion. Väggarna var svartmålade, dekoren suggestiv med en säng i bakgrunden. Ett tag gjorde jag intervjuer liggande i sängen. Jag hade Peter Siepen och Per Sinding-Larsen i min säng – samtidigt. Med Regina Lund rullade jag mig i fil och fjädrar som vi lagt i en uppblåsbar pool. Adam Alsing intervjuade jag sittande i en soffgrupp. Allt började som en helt vanlig intervju, men efter några minuter kom ett par sötnosar in och började strippa för oss. En av dem satte sig i Adams knä. Efteråt sa han att han inte mindes ett ord av vad vi pratat om efter stripteasen. Jag minns att han berättade det mesta om sin ungdom, sina första sexuella erfarenheter och fantasier… Tack Adam för allt fint, jag kommer aldrig att glömma dig!

På Strix-redaktionen, där Tusen och en natt producerades, gjordes även Efterlyst, Popitopp och Aschberg-programmen. Pengarna flödade och festerna på Café Opera avlöste varandra. Vilket är ditt roligaste minne från den här tiden?

– Det var nog när Strix spelade in underhållningsprogrammet ”Åre runt” från Åre med Kristin Kaspersen. Vad jag minns var i stort sett alla programledare som då jobbade på Strix med upp i svenska fjällen och blev mottagna som kungar. Det första som hände var att vi släpptes in i en sportbutik och fick en massa skidkläder. Det var bara att välja och vraka. Ingenting kostade något för oss, det var fest dygnet runt och Hasse Aro hade en stor svit där det var efterfest. Hasse slog vad om att han skulle kunna gå ner till baren och ragga upp en brud på mindre än en halvtimme och han kom tillbaka med en blond tjej i släptåg efter tio minuter. Hon fick genast syn på mig och skrek: ”Ylva Maria Thompson!” Hennes ultimata fantasi var tydligen att hångla med mig…

Hur såg medaljens baksida ut?

– Man hade en tendens att mäta sitt eget värde i tittarsiffror. I mitt fall möttes jag också ibland av provokationer som jag tvingades hantera, men det var snarare utvecklande. Ett exempel är när två män körde upp jämsides med mig när jag var ute och gick i Stockholms city. En av dem stack ut huvudet genom vindrutan och frågade hur mycket jag skulle ha för att ha sex med dem. Det var solklart ett försök att provocera. Jag gick fram till deras bil och svarade att de missuppfattat allt: ”Jag är programledare, inte sexsäljare”.

Grät du en skvätt när programmet skrotades?

– Nej, jag tittade tillbaka med stor nostalgi och vemod och konstaterade att världen hade förändrats.

Var du så förknippad med Tusen och en natt att det – där och då – blev omöjligt att få ett nytt programledarjobb?

– Jag vet inte, jag sökte inget nytt programledarjobb. Jag fick ett par förfrågningar, framför allt från radio, men tackade nej.

Sedan många år tillbaka är du konstnär. Framgångsrik sådan – och kontroversiell. Du gör bland annat skulpturer av gravida kvinnor. Hur kom du på den idén?

– Jag vet inte om det jag gör är så kontroversiellt, egentligen. Kroppen och hur vi förhåller oss till den har ju varit ett ganska centralt tema i konsten under tusentals år. Det är som att vi genom att avbilda oss själva, och andra, gör oss mindre dödliga, upphöjer oss själva. Att jag väljer kroppen och gärna kvinnokroppen som motiv är kanske inte så överraskande, det betyder att jag inte sträckt mig så långt, egentligen. Idén till att jobba med bodycasts, direkta kroppsavgjutningar, kommer från det lekfulla sätt att skapa masker som många gör redan på fritids.

Ett av dina mest uppmärksammade verk är Anonyma Exhibitionister, ett konstprojekt som består av hundra avgjutningar av kvinnors kön. Var det svårt att få folk att ställa upp?

– Som med allt annat är det svårt om man gör det svårt för sig. I början frågade jag inte rakt ut. Jag inledde med att förklara att jag jobbade med ett konstprojekt som syftar till att synliggöra hur olika våra könsorgan ser ut, att frigöra och stärka kvinnors självkänsla. När jag till sist kom fram till den viktiga frågan, ”får jag gjuta av din fitta?”, hade jag pratat hur mycket som helst, men fick lika ofta ett nej, som om jag bara frågat rakt ut. Så det var enklare att fråga först och förklara sedan. När jag hade gjort en handfull avgjutningar bestämde jag mig för att göra totalt hundra stycken. Jag var ju en bit på väg och kände dessutom ganska många frigjorda personer.

Är du kär och galen?

– Varken eller. Jag älskar Mats och det är snarare jag som gör honom galen ibland…

Lever du Svensson-liv när du inte hänger i ateljén?

– Hur lever Svensson? Jag jobbar ju även med att prova och skriva om champagne, just nu för Champagnebutiken.net, så jag antar att jag dricker champagne oftare än genomsnittet. Jag och Mats driver en vinklubb, My-Wine, och när det inte är pandemi är vi värdar för en pop-up-champagnebar. Fram till i våras höll vi till på restaurang Perini på Centralstationen på måndagskvällar och provade olika champagner varje gång.

Hur gick det till när Mats kom in i ditt liv?

– Vi träffades på en chatt. Tänk tillbaka till 1998. På den tiden kopplade man upp sig mot nätet via modem och det vanliga telefonabonnemanget. Det gick inte fort och man hade ingen möjlighet att lägga upp bilder i chatten, man skrev helt enkelt till varandra. Jag tyckte om att vara anonym, att kunna träffa personer som inte hade en förutfattad mening om mig. Vi skickade foton till varandra och efter ett tag lyckades han lista ut att jag var jag. Då hade vi redan pratat i telefon och lärt känna varandra ganska väl.

Hur såg din tillvaro ut på den tiden?

– Jag bodde i Helsingborg och pluggade konstvetenskap i Lund. Mats bodde i Stockholm, det var han som lockade mig tillbaka dit, annars kanske jag hade bott kvar i Skåne. Först ville jag inte träffa honom, jag var orolig för att falla för honom, jag trivdes med mitt singelliv. Men han överraskade mig på ett sådant där romantiskt sätt som bara sker på film. Jag hade berättat att jag skulle åka tåg norrut, en viss tid från Stockholm. Han var i Sollentuna då, så han bestämde sig för att köra ikapp tåget i Uppsala. Där köpte han en biljett till Gävle för att kunna träffa mig första gången. Jag blev blixtförälskad mellan Uppsala och Gävle…

Vilken seriefigur påminner Mats om till sättet?

– Jag vet inte. Byggare Bob, kanske?

Vad uppskattar du mest i din och Mats relation?

– Jag kan inte välja bara en sak, så jag tar två. Att vi är ärliga och att vi är barnfria.

Är bröllop inget för er?

– Jodå, vi är gifta! Vi gifte oss 2004. I kyrkan till och med. När han friade svarade jag ja, men ångrade mig och sa nej. Han tog det bra och försäkrade mig om att vi kunde leva ihop ändå. Ett år senare hade det sjunkit in och när vi satt och drack champagne ihop med ett par vänner, utbrast jag plötsligt: ”Den här champagnen ska vi ha på vårt bröllop!” ”Ska vi gifta oss?”, frågade Mats. ”Ja, jag tror det”, svarade jag.

Vad gjorde du senast som fick Mats att börja gråta?

– Trampade honom på foten med högklackade skor.

När i livet har du mått som bäst?

– Jag mår som bäst när jag har mycket trygghet och lite ansvar och får använda både min kreativitet och min intelligens i lagom doser. Jag kan inte peka ut en enskild period. Jag mår nog bra för det mesta och jag kan många knep för att behålla balansen. Till syvende och sist handlar det väldigt mycket om kroppen. Att ha balans på vila, mat och motion.

Vilken är den jobbigaste motgången du haft?

– När porrdebatten i Sverige spårade ur till följd av en dokumentär, Shocking truth av Alexa Wolf, fick jag vara syndabock för allt negativt i porrbranschen. Hon hade klippt ihop delar av en intervju som hon gjort med mig med en scen ur en porrfilm, så att det framstod som att det var den scenen jag kommenterade. I själva verket pratade jag rent allmänt om sex på film, men hon vinklade det så att jag framstod som cynisk, okänslig och hård.

Vad kan det vara svårt att tro om dig?

– Att jag går upp tidigt på morgnarna.

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– Mats trillade ner från en bjälke när vi höll på att bygga på huset. Jag hörde en smäll. Han hade burit på en bunt med bräder som också ramlade när han tappade balansen. Jag hittade honom på gräsmattan där han låg och kved. Jag blev så rädd att jag skällde ut honom! Som tur var hade han bara blåmärken.

När skrattar du mer än vanligt?

– När jag ser en Jacques Tati-film. Eller gamla Hasse och Tage-filmer. Äppelkriget är en favorit. Sen gillar jag att skratta ihop med andra, det är det bästa. Så i topp ligger nog att skratta tillsammans med andra när vi tillsammans ser eller hör något riktigt roligt. Exempelvis när vi såg Candide på Operan, jag, Mats och mamma. Uppsättningen och kostymerna var oväntat utflippade.

Vem vill du bli i ditt nästa liv?

– Varför inte den hinduistiske guden Vishnu? Då får jag evigt liv och evig balans, eller kanske åtminstone så länge det finns människor kvar som tror på mig.

Slutligen Ylva Maria, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Frukosten! Vi brukar gå upp tidigt, Mats och jag, och äta frukost i lugn och ro.

Foto: TT & Privat