Robinson-Elias Akyol rånad i hemmet – berättar om dramat

Elias Akyol, 26, fick inleda Robinson som mullvad. Men utanför programmet har han varit med om betydligt värre saker...

Läget, Elias?

– Bra! Solen skiner och jag är på väg till tandläkaren. Jag gör det med skräckblandad förtjusning och hoppas att jag inte får alltför mycket skäll…

Slarvade du mycket med munhygienen under Robinson?

– Ja, det blev inte mycket tandborstning där, (skratt). Samtidigt åt vi inte så jättemycket heller. De fanns inte så mycket att borsta bort.

Varför sökte du till Robinson?

– Robinson har varit en barndomsgrej för mig, det har alltid varit på min ”att-göra-lista” innan jag dör. Jag lockades av utmaningen att leva under extrema omständigheter – för jag är så långt ifrån en Robinsonprofil man kan komma. Jag har till exempel aldrig bott i tält i hela mitt liv. Det säger väl en del om mig?

Vilken deltagare klickade du bäst med?

– Jag kom väldigt bra överens med allihop, men Andreas tyckte jag verkligen om. Han är en kille med fötterna på jorden. Extremt ödmjuk trots att han hade ett stort kunskapsövertag när det kom till vildmarken. Han lärde mig mycket!

Kan Andreas koka soppa på en spik?

– Jag vet inte vad han INTE kan göra, (skratt). Han kan typ allt! Han var min MacGyver.

Fick du någon ärkefiende för livet?

– Absolut inte.

Vad var det konstigaste som hände när tv-kamerorna inte var på?

– Det var nog att jag pratade i sömnen. Varje natt. Det kunde bli lite problematiskt, så klart, eftersom jag pratade om både det ena och det andra…

Vad saknade du mest?

– Jag saknade allt. Mamma och pappa och mina syskon. Jag saknade maten, rutinerna. Men vi stöttade varandra ganska mycket. Alla hade ju hemlängtan mer eller mindre hela tiden.

Fuskades det mycket i årets Robinson?

– Det kan jag inte kommentera.

Vad var det första du gjorde när du kom hem till Göteborg?

– Jag åkte raka vägen hem till mina föräldrar som överraskade mig med min favoriträtt: grillad Hot-wings.

Åt du extremt mycket?

– Gud, ja. Jag får fortfarande matkoma när jag tänker på det.

Vad gör du när du inte har något bättre för dig?

– Ja, vad skulle det kunna vara? Jag vet inte. Det är sällan jag har tid när jag inte gör någonting. Det är verkligen så. Men ett av mina största intressen är matlagning och träning, så när jag inte gör något annat så kanske jag spanar runt efter nya köttrecept på nätet, typ.

Vad händer på kärleksfronten?

– Ingenting. Jag ligger lågt.

Hur länge ska du ligga lågt?

– Gud, den som hade facit på det… Jag vet inte, (skratt).

Uppstod det någon romantik i Robinson?

– Det kan jag nog inte kommentera. Den som tittar får se…

När i livet har du mått som bäst?

– När man var sju, åtta. Då hade man inte några problem alls!

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– Jag har varit med om en ganska fruktansvärd händelse – för ganska exakt ett år sedan. Jag kom hem från jobbet en vanlig måndagskväll. Från ingenstans blev jag mer eller mindre kidnappad i min egen lägenhet i samband med ett rån. Det slår nog det mesta.

Det här låter hemskt, Elias.

– Ja, det var inte jättekul. Det var ett rån, rånarna kom in med pistol och rensade lägenheten på grejer, samtidigt som jag var fastbunden.

Fruktade du för ditt liv?

– Ja, jag var helt säker på att jag skulle dö där. Du vet, tänk dig själv en pistol mot pannan. Även om han inte hade tänkt trycka av, så… Jag menar, tänk om han skulle slinta på avtryckaren. Där och då trodde jag att det var slut.

Hur gick upplösningen till?

– Rånarna försvann och jag lyckades ta mig ur lägenheten som de hade låst från utsidan. Sedan kom det en granne och hjälpte mig att få av sladdarna som de hade bundit mina händer med…

Och sedan blev det 112?

– Ja, precis.

Har gärningsmännen åkt fast?

– Nej, men polisen har gjort ett riktigt bra arbete, jag är sjukt imponerad. Antagligen är det nog bara en tidsfråga innan de åker fast på liknande brott – och allt rullas upp…

Vad har det här traumat gjort med dig, Elias?

– Jag har fått samtalsstöd och så där, men jag bestämde mig tidigt för att det här inte skulle få påverka min syn på människor. Jag ser de här killarna som avvikelser och någonstans försöker jag intala mig själv om att de inte var ute efter mig utan bara mina grejer. Men Sverige är ett kallt land nu för tiden, det finns inga gränser. Förut rånades banken. Idag finns det inga banker. Affärer finns – men knappt några kontanter. Därför tar brottslingarna till sådana här metoder. Det är fruktansvärt.

När skrattar du mer än vanligt?

– Jag skrattar typ hela tiden. Särskilt mycket när jag är bland människor som jag tycker om.

Hur ska du förvalta ditt nya kändisskap?

– Jag har inga ambitioner att bli känd, jag var där för upplevelsen och utmaningens skull. Längre än så har jag inte tänkt!

Foto: TV4.