LÄS MER:Alla ledtrådar i Masked singerRobinson 2024Gift vid första ögonkastetBachelorette 2024Irma Lehtosalo

Michael Nyqvists änka Catharina om sorgen fyra år efter hans död

10 dec, 2021 
AvLeif Schulman
Michael Nyqvist och änkan Catharina.
Det har gått drygt fyra år sedan Michael Nyqvist dog.
Nu skriver hans änka Catharina om sorgen och saknaden som inte går över.
Annons
7 folkkära skådespelare som har vunnit guldbaggenBrand logo
7 folkkära skådespelare som har vunnit guldbaggen

Man brukar i sorgens stund trösta med att ”sorgen går över, men saknaden finns kvar”. Det var något som även Michael Nyqvists änka, Catharina Nyqvist Ehrnrooth, 52, fick höra sommaren 2017 när maken gått bort.

Så blev det inte.

Ett drygt år senare, november 2018 vid utdelningen av stipendier ur ”Michael Nyqvists stiftelse”, berättade hon om det första sorgeåret för Expressen:

– Sorgen är otänkbart svår och den delar jag med min familj och vänner. Sorg tar oerhört lång tid och har så många faser.

Änkan Catharina på Michael Nyqvists begravning i Katarina kyrka i juli 2017.
Änkan Catharina vid Michaels kista på begravningen i Katarina kyrka i juli 2017.

Den folkkäre skådespelaren Michael Nyqvist dog i juni 2017, 57 år gammal, ett år efter att han fått diagnosen lungcancer. Nu, fyra och ett halvt år senare, skriver Catharina en krönika hos Cancerfonden om sorgen och saknaden.

Annons

Catharina om sorgen fyra år efter Michaels död

Hon skriver om praktiska saker, rädslan för att slänga saker eller sortera bort viktiga papper. Rädslan för att byta telefon med gamla sms.

”Jag har fortfarande inte sagt upp Mickes telefonabonnemang, kan helt enkelt inte förmå mig. Anledningen är att hans röst finns kvar på svararen. Det är helt irrationellt men känns så fruktansvärt att avsluta. Inte för att jag ringer dit – men jag vet att rösten finns där, som ett fruset ögonblick. Det har gått fyra år, det kanske börjar bli dags”, skriver hon.

Michael Nyqvist med änkan Catharina 2001 och 2016.
Michael och Catharina gifte sig 1990. Här två bilder från 2001 och 2016.

Återkommande helger och högtider är svåra, då var gemenskapen som störst. Då gällde det ha vänner och barnen omkring sig, i nya konstellationer.

”Men det är inte julafton som är svårast, snarare juldagsmorgonen. Stunderna efter, småpratet, analyserna, skratten”, skriver hon vidare.

Annons

Hon såg till att undvika ensamma perioder, förstod tidigt att ett sätt att överleva var att ha andra människor omkring sig. Men så befann hon sig i somras, ensam på landet.

”Jag drabbades av en djup sorg och saknad, tomrummet är fortfarande så enormt”, skriver hon i sin krönika, som hon avslutar:

”Sorgen och saknaden kommer att följa mig resten av livet och långsamt börjar jag vänja mig vid det”.

Foto: TT

Annons