Messiah Hallberg om grannfejden, sambon Christina och terapin

Hej Messiah, läget?

– Jo tack, nu är det bra. Jag har haft det ganska lugnt på jobbfronten under coronan, men nu har allt dragit igång!

Har du levt på bröd och vatten?

– Nej, det har inte gått någon nöd på mig. Jag har haft ganska ett bra flyt de senaste åren, och så har jag kunnat jobba med radio som inte är bundet till en livepublik. NRJ, mestadels.

Vad är svårast med att vara rolig?

– Att hålla sig relevant, liksom. Det blir vanligare och vanligare att folk är komiker. Nu, när det finns sociala medier, kan vem som helst dra på sig en peruk och kalla sig komiker. Det är svårare och svårare att hitta sin publik, det är en ständig kamp. Utbudet är ju så enormt stort. Komiker kommer och går hela tiden. Du vet, folk slår igenom på Tiktok och allt möjligt…

Vad är det värsta du vet: komiker som inte är roliga eller komiker som skrattar åt sina egna skämt?

– Jag har egentligen inga problem med komiker som skrattar åt sig själva, jag tror att jag också gör det ibland. Det tycker jag är okej. Komiker som inte är roliga däremot är inte alls kul... Speciellt när de blir framgångsrika. Då är det helvetet på jorden. Jag tänker inte namnge några kollegor, men det finns ju en hel del…

Vilken branschkollega träffar du helst över en kaffe: Peter Wahlbeck, Mårten Andersson eller Henrik Dorsin?

– Henrik Dorsin känner jag inte och Peter Wahlbeck skrev precis något syrligt om mig i sina sociala medier, så det får blir Mårten Andersson. Han och jag är goda vänner.

På vilket sätt är du en riktig Svensson?

– Jag kör Volvo. Jag har heliga tacomiddagar varje fredag. Jag ser alla sådana här familjeunderhållningsprogram. Allt ifrån Idol till Bäst i test.

Visst var du reporter på Aftonbladet innan du blev komiker?

– Ja, precis. Jag var journalist – även på Sveriges radio och TV4.

Visst var det öken att intervjua kändisar, idrottare och annat löst pack?

– (Skratt). Nej, det tycker jag inte att det var. Däremot kan man väl säga att… Ibland märker man att vissa reportrar inte vill intervjua utan hellre vill bli intervjuade. Ibland var jag kanske i det facket: ”Kan ni inte rikta kameran mot mig i stället?”

Din bättre hälft, Christina Nordhager, är inte bara stand up-komiker. Hon är tv-producent också. Blir du ofta trakasserad av kollegor som menar att du gått sängvägen till Parlamentet och den typen av program?

– Nej, det har faktiskt aldrig hänt.

Hur gick det till när du och Christina möttes första gången?

– Vi jobbade på Strix. Samma redaktion. Efterlyst. Jag var inslagsproducent, hon var någon slags redaktör och tycke uppstod.

När var detta?

– 2007.

När brukar Christina ångra att hon valt dig som pojkvän?

– Det har hon nog gjort hundratals gånger. Jag är inte lätt att leva med. Jag vill stå på scenen där jag får kickar. Sedan, när man kommer hem till vardagslivet och står och diskar, så får man inte samma kickar. Jag är bekräftelsesökande.

Varför lever ni i synd, du och Christina?

– Jag vet faktiskt inte, det har bara inte blivit av. Det har inte funnits någon större anledning. Nu har det gått så lång tid att man nästan känner att det vore fånigt att gifta sig. Men vi kanske gifter oss när barnen flyttar ut. Kanske.

Säg tre kändisar som du vill bjuda till ditt framtida bröllop!

– Ulf Lundell. Jag har aldrig träffat honom, men jag älskar honom. Håkan Hellström får gärna spela. Även Jocke Berg.

På vilket sätt är det psykopatvarning på dig?

– Jag är nog mindre psykopat nu än för tio år sedan. Jag har gått i mycket terapi. Förut hade jag mycket självtvivel varvat med självupptagenhet. Numera är jag ganska bra på att hålla allt sådant där i schack.

Har du inga lösa skruvar alls?

– Jo, jag är helt värdelös på allt opraktisk. Lyckligtvis är min sambo väldigt duktig. När vi går på Järnia så får jag stå utanför medan hon är därinne och grejar med skruvar och muttrar och allt sådant där.

Varför borde man bli din vän?

– För att jag är trofast. Bra på att lyssna. Även om jag pratar mycket om mig själv så kan jag vara trevlig. Jag är bra på att komma med livsråd.

När grät du senast på offentlig plats?

– Förra helgen – på min dotters gymnastikuppvisning. Hon satte ett speciellt hopp som hon skulle göra, då blev jag väldigt stolt och rörd.

Hur kommer det sig att en räka som du är president i STHLM Wrestling?

– Bra fråga, men jag är faktiskt inte president längre. Jag var det i många år, men jävlarna brottade ut mig från förbundet, kan man säga. Jag är ett stort fan av wrestling. Wrestling var min första stora kärlek.

När i livet har du haft som starkast medvind?

– I början av humorkarriären, kring 2010. Det gick fort, allting. Plötsligt ringde alla och ville ha en.

Vilken är den största motgången du haft?

– Jag vete fasiken, men jag tycker att det är en stor motgång att jag fortfarande inte lyckats färdigställa någon bok som jag skrivit på. Jag börjar och slänger, börjar och slänger. Jag kan se mig själv som författare, även om jag aldrig gett ut en bok. Det är en motgång. I mitt eget huvud i alla fall.

Vilken fråga ställde du senast till doktorn?

– ”Hur länge kommer den här grejen vara i min magsäck?” Den frågan ställde jag i samband med en gastroskopiundersökning.

Vad är det värsta du varit med om på temat grannfejder?

– Tidigare hade vi en granne som var schizofren. Varje kväll gick hon ut på sin balkong och skrek att hon skulle mörda folk. Det var rätt läskigt – innan man visste att hon var sjuk. I många år trodde man bara att hon hade en jäkligt hetsig relation till folk i sin omgivning.

Slutligen Messiah, vad skulle du välja: göra inbrott hemma hos Björn Borg och ställa in hans inomhustemperatur på 29 grader, dra på dig Björne-dräkten från Björnes Magasin-eran och springa omkring i skogen mitt under björnjakten eller stjäla David Batras bil mitt framför ögonen på tre fulla dagisfröknar?

– (Skratt). Då skulle jag nog ta mig in hos Björn Borg. Det låter minst riskabelt, det låter nästan mysigt!

LÄS OCKSÅ: Magnus Normans romans med skandalkvinnan innan Jessica Wahlgren

LÄS OCKSÅ: Roger Nordin om tuffa och dyra uppbrotten från sina pojkvänner

Foto: TT & Filip Orrling/SVT