Livet enligt Rosa: Så gick det sen för skådespelarna

De gjorde succé i ungdomsserien Livet enligt Rosa 2005, som två år senare även blev en film. Men vad hände sen med barnskådisarna? Här berättar de själva!

Vad minns du av serien?
– Jag har bara bra minnen. Det var otroligt lärorikt och roligt. Det var ganska mycket ansvar för en tolvåring att ha ett heltidsjobb vid sidan av skolan med ett helt produktionsteam som räknar med att du presterar varje dag. Men jag tror att det var väldigt nyttigt. Det var också ett helt fantastiskt team att få ”växa upp” med. Helt klart bland det roligaste jag har varit med om så långt.
Vad minns du av din roll?
– Serien handlar om ganska vanliga problem och funderingar som många tjejer har i tidiga tonåren. Mycket som kretsar kring killar, kompisar, skola, jobbiga föräldrar och syskon. Tror det var många som kunde känna igen sig i henne. Rosa drömde också om att bli popstjärna.
Påminde du om henne?
– Nja. Jag hade nog liknande funderingar när jag var i den åldern men lite andra intressen. Var nog lite mer utåtriktad tror jag.
Ville du också bli popstjärna?
– Ja, men jag märkte rätt fort att det fanns andra runt mig som sjöng ganska mycket bättre, haha. Så det lade jag ner fort.
Vad hände med skådespelarkarriären?
– Det var egentligen inget väldigt genomtänkt eller aktivt beslut att sluta. Inspelningarna och allt runtomkring höll på hela högstadiet och jag tyckte det var väldigt roligt. Det var en del som skulle fortsätta på den banan och sökte gymnasieskolor med inriktning på teater, jag funderade på det men var nyfiken på annat också. Jag började på en ekonomilinje och tyckte gymnasiet var väldigt kul, och sen fortsatte jag bara på det spåret.
Så du testade aldrig för fler roller?
– Jag provspelade för en roll ganska tätt inpå Rosa och var i sluttampen för den. Sen började vi prata om hur det skulle bli ifall jag fick rollen och att jag då skulle behöva ta ledigt ett år från gymnasiet, och det minns jag att jag tyckte var jobbigt och inte ett helt självklart beslut. Jag fick inte den rollen så jag slapp ta det beslutet, men sen sökte jag inte nått mer efter det heller.
Ångrar du det?
– Nej det gör jag faktiskt inte. Jag tycker mitt jobb idag är väldigt roligt och stormtrivs med det, så jag är glad att jag valde det spår jag gjorde. Men det är klart, det hade varit kul att få skådespela mer och få vara inne i den världen igen också, det var ju så häftigt. Jag blir lätt nostalgisk när jag tänker tillbaka på det.
Vad gör du i dag?
– Jag jobbar på en private equity-firma. Vi investerar i bolag som är med och löser globala utmaningar. Innan det var jag i London och jobbade på en investmentbank.
Har du varit med om något konstigt i livet?
– Jag har haft Covid-19. Det åkte jag på första halvan av mars. Jag undvek Italien, avbokade en resa och åkte till fjällen i Norge. Det var inte så lyckat, haha.
Hur var det?
– Det var ingen fara, faktiskt. Det var väldigt lugnt. Det var tråkigt bara, jag satt hemma själv i en månad och väntade ut det.

◼️ ◼️ ◼️

Vad minns du av serien?
– Minns den med stor värme. Jag minns hur jag hoppade i extas med min mamma i köket när jag fick rollen, ett av de lyckligaste ögonblicken i livet, och det blev startskottet på en väldigt viktig resa i mitt liv. Det var så spännande att ta del av en helt ny värld. Sen att gestalta ett barn som växer upp på söder var annorlunda än min värld i Rågsved där jag växte upp som barn. Det var fascinerande att börja tänka kring identitet – om varför vi beter oss som vi gör med tanke på förutsättningar, status och grupptryck.
Berätta om din rollkaraktär.
– Jessica var en väldigt osäker person som ger uttryck för de destruktiva maktlekar barn ägnar sig åt. I rädsla att själv bli utfryst så händer det att barn gör så mot andra på grund av ett skrämmande grupptryck. Hon gav efter för dessa rädslor och valde att hänga med någon med mycket status istället för den hon hade roligast med: Rosa. De befinner sig precis innan tonåren i serien, vilket är en väldigt förvirrande tid vad gäller identitet.
Tycker du att din rollkaraktär påminde om dig som privatperson?
– Jag skulle inte säga att jag är lika kylig. Jag minns när jag var på en buss efter att serien hade visats. En yngre skolklass kom in och ropade ”Kolla där är Rosas elaka kompis!”. Och jag sprang av i panik. Mina kompisar brukade försvara mig med att ”Hon är mycket snällare i verkligheten” när jag blev igenkänd. Sen var vi som sagt uppväxta i vitt skilda socioekonomiska världar, men jag kunde relatera till osäkerheten kring att försöka hitta rätt bland alla sociala koder, att välja rätt väg. Jag hade väldigt dåligt självförtroende som barn och kunde också vara väldigt förvirrad i det.

Vad har mer hänt i livet sedan dess?
– Vi gjorde långfilmen Rosa the movie när jag var 15. Strax efter det gick jag in i en depression på grund av privata trauman, så jag hade väldigt dåligt självförtroende. Jag blev även nedslagen av en recension som sa att jag spelade väldigt dåligt, och jag hade ju ingen koll på hur branschen fungerade.
– Men när jag var 19 år så träffade jag av en slump Charlie (Gustafsson), som spelade Robbie T. Han sa att jag var grym och borde satsa. Jag fick en massa roller i kortfilmer och utbildade mig i scenkonst. Sen blev jag feministiskt medveten och började då känna mig begränsad som skådespelare vid tanken på att så få berättelser i branschen kommer ur ett kvinnligt perspektiv. Så jag valde att satsa mer på skapelsen av berättelser inom film och teater och började läsa filmvetenskap. Sedan blev det fysisk teater och dansen butoh med Tana Maneva, och vi fortsätta även jobba tillsammans och det samarbetet mynnade ut i Strange Development som hade premiär hösten 2019.
– På grund av pandemin är vårt arbete pausat men vi planerar att ha nypremiär i vinter samt att göra en film av föreställningen. Jag har nu insett att skådespelare är den roll jag tycker är allra roligast. Jag känner nytt hopp efter metoo, att branschen börjar förändras. Jag skriver på flera kortfilmer som jag tänker förverkliga, men skådespeleriet är den del inom film och teater jag känner starkast för.
Jobbar du även med något annat?
– När jag inte ägnar mig åt film och teater så jobbar jag som pedagog inom förskola.

◼️ ◼️ ◼️

Skådespelaryrket fann Freddy Åsblom efter att ha sett annonser i tidningen om att man kunde gå på provfilmningar till film och tv-serier.
– Jag tyckte inte att skolan var så intressant och hade ett genuint ointresse av de flesta ämnena, så jag drogs till det här. Då märkte mina föräldrar att det här var något jag ville göra. De har varit väldigt stöttande i det här, har han berättat för Mitti i Nacka/Värmdö.
30-åringen, som var nominerad till årets stjärnskott på Stockholms filmfestival 2019, spelade Ville i Livet enligt Rosa.
– Om jag visste lite varför jag håller på med det här hade jag nog inte hållit på med det. För mig är skådespeleriet ett ständigt undersökande i hur det är att vara människa och ett väldigt roligt och omväxlande arbete.
Efter det har han jobbat med tv-serier som Portkod, Vår tid är nu, De halvt dolda och Tsunami. Det har även blivit en del teater. Han tycker dock att en hel del i skådespelaryrket handlar om ”flax”, enligt en intervju med Dagens Nyheter.
Under den pratstunden erkänner han även att han var inne i en tung period när han provfilmade för pilotfilmen The Cosmopolitans.
– Jag kände så klart en stor press, och dessutom hade jag en väldigt tuff period på ett privat plan. När jag ser den piloten minns jag att jag mådde dåligt, men jag ser också att jag klarade uppgiften. Det kan jag känna mig rätt stolt över, säger Åsblom till Dagens Nyheter.

◼️ ◼️ ◼️

Vad minns du av serien?
– Det var fantastiskt roligt, det var en helt ny upplevelse. Det var inte meningen att jag skulle söka för rollen utan jag följde bara med för att två av mina klasskompisar ville ha rollen, jag var tredje hjulet. Så jag var inte inställd på vad som skulle hända.
– Det jag minns mest är när vi spelade in avsnitt åtta, när Rosa och Pamela åker ut till Pamelas farmors lantställe. Vi badade iskallt och det var jättehäftigt att kasta in en gitarr i vattnet. Det är de scenerna jag minns mest.
Vad minns du av din roll som Pamela?
– Hon var väldigt nära mig själv. Det var enkelt för mig att spela den rollen. Egentligen passade jag inte utseendemässigt för rollen, men på något sätt kände de av att den här tjejen känner igen sig mycket i Pamela.
På vilket sätt påminde ni om varandra?
– Att hon stod upp för de som är svaga. Rosa var väldigt blyg men Pamela såg det, att hon inte hade något att vara blyg för – hon skulle vara stolt över den hon är. Jag har alltid tagit den sidan och försökte lyfta folk, det är så jag är uppvuxen själv.
Har du stött på problem i livet för att du har tagit de striderna?
– Nej, faktiskt inte. Oftast har det blivit så att folk förstår hur de beter sig eller att de har vänt på sig. Oftast är det så att folk väljer att mobba någon som de kan trycka ner. Sen brukar de oftast inse att de har gått över gränsen.
Vad hände med skådespelarkarriären?
– Haha. Jag har alltid drömt om att bli lärare. Så det var det jag hade som fokus efter gymnasiet. Sedan blev jag mamma jättetidigt. Jag började plugga när jag var mammaledig och jag är fortfarande inte klar, jag jobbar fortfarande för att komma dit. Det är min dröm, att vara lärare är världens bästa jobb. Att skådespela var jätteroligt, men inte min dröm.
Så du provspelade inte för några fler roller?
– Jag blev erbjuden att göra en audition för en roll i Beck, men jag blev så nervös att det skulle vara mot Persbrandt. Så jag struntade i det.
Du åkte inte ens dit?
– Haha, nej. Han är så himla grym, så jag tänkte att jag skulle sabba det.
Jobbar du som lärare i dag?
– Det sura är att jag i princip var klar, jag skulle bara skriva c-uppsats, så tappade jag det. Det var mycket hemma med barnen. Det är det jag har kvar nu, och gör att jag inte står och undervisar som lärare i dag. Jag jobbade som lärare i två och ett halvt år, men nu jobbar jag som resurs.

◼️ ◼️ ◼️

Nanna Blondell tv-debuterade i Livet enligt Rosa 2005. Hon har även medverkat i Beck, Andra Avenyn, Hassel och nyligen hade hon en stor roll i Viaplay-serien Den innersta cirkeln. Hennes senaste projekt är Red Dot, som är Netflix första svenska film.
– Jag har frusit ihjäl, det är det mest fysiska jag någonsin gjort. Jag hade 25 inspelningsdagar i bara underställ, sa hon till Elle nyligen.
Men innan dess kommer tittarna får se henne i filmen Black Widow, som är en stor Hollywoodproduktion. Hon uppskattar att göra roller utanför Sverige. Hon skulle heller aldrig klara sig ekonomiskt om hon bara jobbade i Sverige.
– Det finns ett trovärdighetskomplex här. Som svart får jag inte ens spela mig själv, säger hon till Elle.
I en intervju med Sveriges Radio strax före sommaren pratade hon om hur det har varit som mörkhyad i branschen.
– Det har gått väldigt bra för mig, men jag tror att jag kom i en tid när det började öppna upp sig. När jag började på Dramaten efter scenskolan så tror jag inte det hade jobbat en svart person där på flera år, tio-femton år kanske, säger Blondell till Sveriges Radio.
– Jag tycker att det blir bättre och bättre. Jag går inte på lika många provfilmningar som mina vita svenska skådespelare i samma ålder, men det har ändå gått väldigt, väldigt bra.
Hon menar att folk inte är medvetna när det gäller hudfärg.
– De kanske inte ser det lika tydligt och då kanske man trampar på lite tår eller gör omedvetna val som får ödesdigra konsekvenser. Och speciellt som skådespelare tror jag många av oss som icke-vita måste ta väldigt ansvar när vi går in i produktioner, läsa manus och kolla om det är medvetet stereotypiskt eller inte. Så man gör ett dubbeljobb hela tiden.

◼️ ◼️ ◼️

För svenska folket är Charlie Gustafsson mest känd för sin insats som Calle i Vår tid är nu. Den serien har han varit omskriven, och kommenterad, de senaste åren.
– Innan spelade jag mycket fotboll. Nu slutade jag träna, lyfta vikter och drack vad jag ville. Otroligt bekvämt. Jag spelar 45 år, så egentligen borde jag skaffa mig ölmage, sa han till Expressen 2019.
Charlies skådespelarkarriär drog igång redan 2001 med Mirakelpojken och Rederiet. I Livet som Rosa, 2005, spelade han Robby T.
Privat är han tillsammans med artisten Amy Diamond. De träffades 2015, tack vare gemensamma kompisen Joel Lützow.
– Hon såg mig på ett sätt som jag inte har upplevt så många gånger. Det var ögonen. Amy är väldigt närvarande. Hon är min stora kärlek och bästa vän. Vi är nästan en och samma, sa han till Expressen 2019.
Vid den tidpunkten hade paret inga planer på att skaffa barn.

◼️ ◼️ ◼️

Hans första roll var i Errol 2003. Sedan följdes det upp av serierna De halvt dolda och Livet enligt Rosa, och i den sistnämnda spelade han ”Foppa”. Han är även känd för rollen som Patrik i Patrik 1,5.
– Jag hade lite svårt att spela farlig för jag har aldrig varit den farliga typen. Men jag jobbade mycket med att hitta den här enorma energin som bara sitter i ansiktet, en aggressiv energi vid ögat. Många vänner har haft jobbiga situationer i barndomen där jag har varit med och stöttat. Det har jag nog dragit nytta av som skådespelare, sa Ljungman i en intervju i Svenska Dagbladet i samband med filmen Patrik 1,5.
Ljungman har även synts i Gåsmamman” och ”Jägarna”.
På frågan vad han har för råd till ungdomar som vill bli skådespelare har han sagt till ungdomar.se:
– Är man verkligen intresserad så gäller det att ta alla de här småchanserna som finns och verkligen jobba sig uppåt. Det är enda sättet. Det är inte så att man hamnar i Hollywood direkt liksom. Men sen handlar det mycket om slump också, det är bara att hoppas. Men när man väl har en fot inne så är det bara att glida framåt.
Han är inte rädd att folk ska tro att han är en bad boy bara för att han ofta spelar den typen av roller.
– Om det är någon som har den synen om mig så får de ha den. Men jag är inte så jävla stökig.

◼️ ◼️ ◼️

Filip Berg hann presentera sig för tv-publiken i Ondskan innan det blev som Harry i Livet enligt Rosa. Han har även gjort avtryck för sina insatser i Hip Hip Hora! och som en ung Ove i En man som heter Ove.
– En period kändes det som att alla i Sverige i min ålder hade sett Hip Hip Hora! Jag tyckte det var jobbigt att vara igenkänd som 16-åring. Dessutom visste jag inte att ville bli skådespelare, men var jag än gick var jag igenkänd. Jag förstod inte att det kunde bli konsekvenser av att provfilma. Jag gick in i rollen i Hip Hip Hora! och bokstavligen sköt från höften. Jag chansade bara. Jag läste replikerna som att det var ett glosförhör och så gissade jag hur jag skulle säga, sa han till tidningen Café för några år sen.
Huvudrollen i Svartsjön på TV3 har han också hyllats för. I en intervju med Sveriges Radio hävdade han att det spökade i ett hus under inspelningarna.
– Man kan lätt tro att jag säger det för att boosta serien. Men det handlar om att jag är en person som inte tror på spöken men blev motbevisad under första veckan på Gotland, sa han i en intervju i slutet av 2018.
Privat var Filip ihop med Julia Ragnarsson, 28, känd från Wallander, Bron och skräckfilmen Midsommar.
– Det blev lite gnistor redan i början när Filip och jag träffades, sa Julia i Aftonbladet 2014 och syftade på inspelningen av dramafilmen Stockholm stories.
Kärleken mellan skådespelarna sprack så småningom men häromåret avslöjade Filip på sin Instragram-sida att han hade en ny kärlek. Det är dock oklart vem kvinna ifråga är.
LÄS OCKSÅ I PLUS: Så gick det sen för skådespelarna i Lilla Jönssonligan
LÄS OCKSÅ I PLUS: Så gick det sen för skådespelarna i Hip Hip Hora!
LÄS OCKSÅ I PLUS: Så gick det sen för skådespelarna i Skilda världar