Hasse ”Kvinnaböskes” besked om karriären efter svåra sjukdomskampen
Hasse ”Kvinnaböske” Andersson och hustrun Monica njuter av Båstad och Florida – och varandra.
– Jag älskar Monica precis lika mycket idag som jag gjorde när vi blev förälskade för 31 år sedan, berättar Hasse för Hänt.
I en öppenhjärtig intervju berättar folkkäre artisten Hasse Andersson, 74, om sjukdomskampen, framtiden för karriären och kärleken till frun Monica Forsberg, 71.
Läget, Hasse?
– Just nu är det jättebra! Jag har varit krasslig en tid, men nu är det bra igen. Jag ser fram emot nya, djärva tag. Snart ska jag börja spela. Jag har slutat turnera, men jag tar en del trevliga spelningar som vi gör som en utflykt, Monica och jag. Det är jättekul.
✔︎ Det här är Hasse ”Kvinnaböske” Andersson
Ålder: 74.
Stjärntecken: Vattuman.
Bor: Ängelsbäck i Båstad.
Familj: Hustrun Monica Forsberg, 71, barnen Lisa, 48, Jenny, 51 styvdottern Maria, 64, fostersonen Jim, 57, fem barnbarn och hunden ”Lilla söta fröken Gulli Andersson”, 9.
Det bästa med mig är att jag är: Ganska snäll. Jag tror gott om alla.
Det sämsta med mig är att: Allt ska gå så fort. Det har nog med åldern att göra. Man vill hinna med så mycket som möjligt. Det kan bli stressigt för omgivningen.
Där har jag bott: Först i Malmö. Där bodde familjen tills jag var tio, elva. Sedan flyttade vi till Östra Ljungby. Och så blev det Eslöv ett tag – och vidare till Vejbystrand. Sedan dess har jag bott i här uppe. Vi var förresten i Värmland ett par år också, men sedan ville Monica flytta tillbaka till Skåne.
Här tar jag mina promenader: Utmed Ängelsbäcksstrand och Segeltorpsstrand. Jag har alltid med mig ”Söta lilla fröken Gulli”. Vi kan gå en och en halv timme, ibland två.
Äter gärna: Husmanskost i vardagslag. När det är fest äter jag gärna skaldjur. Helst kräftor som jag fångat själv, men också havskräftor, musslor och hummer. Och räkor, förstås. Det är väldigt gott. Och en löjromstoast, det är inte alls dumt det heller! Fisk är också en favorit: hälleflundra, sjötunga och abborre. Det är jag väldigt glad i. Jag fiskar mycket abborre.
Dricker gärna: Vatten. Vi har en egen kolsyregrej i kranen. Är det fest tar jag gärna ett glas vin och när jag varit ute och jobbat i trädgården så kan det vara gott med en kall öl.
Jag vardagsgnäller över: Putin och Kim Jong-un. Jag förfasas över hur dessa herrar kan ha sådan fruktansvärd makt och avsaknad på empati.
Min bästa vän är: Min fru. Jag har en kompis också som heter Mats Paulsson. Jättefin kille. Otroligt snäll. Värnar om de svaga i samhället. Bygger sjukhus och skänker pengar till idrottsrörelsen. Mats är en av grundarna till Peab.
Där vill jag bli begravd: På Bjärehalvön i Skåne. Vi har haft diskussioner om det, Monica och jag. Hon ville bli strödd i skogen utanför Degerfors, men hon har vant sig och anpassat sig till mitt önskemål. Hon vill vara med mig, (skratt).
Far du upp som en kanonkula ur sängen på morgnarna?
– Alltså, jag har inte svårt för att stiga upp. Absolut inte. Vi har skapat oss en vana, Monica och jag, och det är att vi sätter klockan på halv sju. Vi ligger i sängen och ser nyheter någon timme. Sedan går en av oss upp och gör frukost medan den andra bäddar. Den som gör frukost slipper bädda, (skratt).
Vem gör godast frukostar, du eller Monica?
– De blir precis lika goda, för vi har liksom en tradition. Vi äter antingen fil och yoghurt och flingor och så där, eller havregrynsgröt med hemkokt sylt som inte är så söt. Och så kaffe, naturligtvis, och en ingefärsshot. Det är en shot av ingefära och gurkmeja som gör att man mår bra.
Så träffade Hasse kärleken i frun Monica
Ni har en hund som fått namnet ”Lilla söta fröken Gulli Andersson”. Är hon älskad familjemedlem eller opålitlig byracka?
– Hon är en älskad familjevän. Hon är jätteviktig, va. Hon har en egen säng i vår sängkammare. En mysig hörna. Där har hon ett porträtt av sig själv. När hon vaknar så hoppar hon upp i sängen. Då vill hon ligga mellan Monica och mig med fötterna upp och huvudet neråt i sängen – och så vill hon att man ska klia henne på magen. Det tycker hon om.
Din mest älskade låt är helt klart ”Änglahund” – vars frågeställning går ut på om man får ta hunden med sig in i himlen. Kände du redan i inspelningsstudion att den ”den här låten kommer slå hårt och göra mig rik”?
– Inte rik. Det trodde jag inte. Jag hade inga tankar på det. Däremot kände jag att ”den här låten är något extra”. På skivbolaget däremot sa man att ”det här kan inte bli en hit, den är alldeles för lång – över fem minuter”. Men hit blev det och mycket stimpengar, (skratt).
Hur gammal var du när du mötte Monica?
– 43, 44. Vi har varit ihop i 31 år.
Vilken tanke flög genom ditt huvud när era blickar möttes första gången?
– Alltså, det var att hon hade världens finaste ögon och världens finaste leende. Glittriga ögon. Jag smälter fortfarande när hon tittar på mig, 31 år senare. Det är otroligt. Vi är väldigt lyckliga och vi lever ett fantastiskt liv tillsammans, vi är ärliga och stöttar varandra. När jag har mitt så stöttar hon. Oavsett om det är roliga eller tråkiga saker. Hon finns där som en klippa och jag försöker vara likadan för henne. Med åren har relationen mognat alltmer och jag älskar henne precis lika mycket idag som jag gjorde när vi blev förälskade. Det ruset har aldrig gått över. Jag blir så glad varje morgon när jag tittar på henne. Det är en fantastisk lycka, en fantastisk gåva, att få uppleva något sådant här.
Bor ni i en rödmålad stuga med vita knutar?
– Nej, vi bor i ett ljust hus – en sutterängvilla – med utsikt över havet. Och så har vi en trädgård på 4800 kvadratmeter. Vi älskar att jobba i trädgården, vi tycker det är roligt. Döttrarna kommer hit och hjälper oss ibland. Man har inte samma ork när man blir äldre, men vi tycker att det är roligt och fint med trädgården. Vi älskar blommor och växter.
Visst brukar du och Monica vara en hel del i Florida?
– Ja, vi har ett hus där.
Har ni krokodiler på tomten?
– Ja, alligatorer. Tre, fyra meter från köksfönstret kommer de simmande ibland, men det är ingen fara. De är oftast rädda, men man ska vara försiktig så man inte kommer mellan en hona och hennes ungar. Gör man det kan honan bli aggressiv. Ibland kliver alligatorerna upp på strandkanten och ligger och värmer sig. Kommer man gående, ja, då smiter de ner i vattnet. Vi hade en som var närmare fyra meter lång. Den fångade vi in och släppte av ute i träsket. Alligatorer brukar inte vara särskilt farliga, även om det hänt att de tagit människor, hundar och katter.
Så ”Lilla söta fröken Gulli Andersson” lever farligt?
– Nej, hon brukar inte få vara med i Florida. Vi tycker att det är för jobbigt för henne att sitta på ett flygplan i tolv timmar.
Vad har ni mer än bredkäftade reptiler på tomten?
– Grodor som sjunger och syrsor som spelar. Massor av vackra fåglar, tvättbjörnar en och annan orm och miljoner myror. På kvällarna och nätterna är det ett himla liv! Mysigt. Man sitter där på uteplatsen. Det är varmt och gott. Ingen dagg, bara skönt. Då kommer de här ljuden…
Hasse om sorg och sjukdom
Vad har det funnits för toppar och dalar i ditt liv?
– Dalarna är ju när man drabbas av sorg, när ens nära och kära försvinner. Topparna är när man fick barn, när jag träffade Monica, när vi fick den här tomten och sedan bygga det här huset som vi så gärna ville. En annan höjdpunkt var när vi uppträdde med Svingelskogen. En sommar hade vi några dagar större publik än Rocktåget i folkparkerna. Det var tungt. Man har verkligen levt ett priviligierat liv. Det har varit jätteroligt!
Monica är barnboksförfattare, röstskådespelerska och låtskrivare. Det var hon som ihop med Lasse Holm skrev ”Främling” som Carola tävlade med i Melodifestivalen när hon var 16 år. Är du och nämnda Carola ”tjenisar” med varandra?
– Ja, både Monica och jag känner henne. Vi pratar och kramas när vi ses. Carola är väldigt rar. Och så har hon skinn på näsan. Det får man i den här branschen.
Vilka andra artister finns i din närmaste krets?
– Eva Rydberg är en. Lasse Berghagen en annan. Peter Flack en tredje. Tyvärr har många gått bort. Peps och Barbro till exempel. Vi hade det väldigt kul.
Vem i din familj är gladast i själen?
– Det är nog Monica. Det ska mycket till för att hon ska bli deppig. Händer det något jobbigt så spottar hon i nävarna och säger: ”Nu tar vi oss en kopp kaffe så blir det bra”. Hennes far och mor sa likadant till henne, säger Hasse om Monica som har problem med en dålig lunga.
Vad tär mest på psyket att ha: diabetes, pacemaker eller en gastric bypass-operation i bagaget?
– Pacemakern tänker jag inte så mycket på. Inte heller bypassoperationen som hjälp mig att gå ner i vikt. Diabetes däremot är förrädisk. Den får man hålla på med…
Vad ville du bli när du var liten?
– Brandsoldat eller polis. Jag tyckte att det var fräckt med poliser, men så började jag med plåtslageri, precis som far och farfar. Jag trivdes inte alls med det, så jag hoppade av realskolan efter två år. Lite längre fram började jag jobba med förståndshandikappade barn. Då insåg jag att ”det är det här jag vill jobba med”. Det resulterade i att jag utbildade mig till särskolelärare.
Slutligen Hasse, vilken är den bästa stunden på din dag?
– Jag undrar om det inte är morgnarna när vi lägger upp planerna för dagen. Det tycker jag är mysigt. Senaste tiden har vi varit hemma mer än vanligt. Vi har lugnat ner oss betydligt, nu lever vi betydligt stillsammare. Det passar både Monica och mig, faktiskt.
Foto: TT