Marvels mesta medelmåtta tar ny sats

Egentligen är han en konstig superhjälte, Ant-man: inget flashigt högkvarter, inget skarpt intellekt och inga superkrafter. Utan sin högteknologiska dräkt – som kan göra honom liten och snabb som en myra, och stor och stark som en jätte – är han bara Scott Lang, en helt vanlig kille vars enda mål i livet är att vara en bra pappa till tonårsdottern Cassie.

– När vi möter honom i den här filmen ser han superhjältelivet som ett avslutat kapitel. Nu vill han bara andas ut och vara med sin unge. Men det håller inte så länge, säger huvudrollsinnehavaren Paul Rudd med ett leende, på ett Zoomsamtal från andra sidan Atlanten.

Vardagsidyllen förvandlas till ett färgsprakande äventyr när Scott och Cassie, tillsammans med hans partner Hope (alias Wasp) och hennes föräldrar Janet och Hank krymper till elementarpartikelstorlek och slungas in kvantdimensionen. Det är en sällsam – och farlig – plats befolkad av besynnerliga varelser, inklusive den multidimensionella superskurken Kang Erövraren.

Precis som tidigare blandar den nya filmen torr humor med en innerlig föräldrakärlek. Det är en balansgång som kräver en hel del finlir, menar Paul Rudd.

– Vi får inte gotta oss för mycket i det känslosamma, för då blir det sockrigt och sentimentalt. Vill man skildra viktiga saker så måste man driva lite med dem samtidigt, säger han.

”Ant-man and the Wasp: Quantumania” är den första filmen i det som kallas fas fem av Marvels filmuniversum. Filmens viktigaste funktion i Marvels stora berättelse är att introducera Kang (spelad av Jonathan Majors) för biobesökarna, förklarar regissören Peyton Reed.

– Vi får presentera en figur som kommer att göra stora avtryck under de kommande faserna, han är en av de riktigt stora Marvelskurkarna – och verkligen skrämmande, i Jonathans tappning.

Men filmen är också full av kvinnliga hjältar. Vid sidan av Evangeline Lillys Wasp visar Cassie (spelad av Kathryn Newton) att hon också har superhjältepotential. Kampsportsstjärnan Katy O'Brien spelar den stenhårda frihetskämpen Jentorra (”hon gör alla sina egna stuntscener”, säger Peyton Reed), och som den formidabla Janet ser vi Michelle Pfeiffer, 64 år fyllda.

– Det kvinnliga perspektivet är väldigt viktigt för mig, min första film (”Bring it on”) handlade om hejarklacksledare. Jag är särskilt glad för att Michelle får vara den här filmens nav och en riktig actionhjälte, säger regissören.

Men filmens bultande hjärta är fortfarande Paul Rudd som Scott Lang. Regissören menar att filmernas framgång hänger ihop med att han är så lätt att relatera till.

– Som publik så känns det som att vi känner honom – och att han känner oss. Om någon hade kastat in dig eller mig i en gigantisk Avengers-film så hade vi reagerar på samma sätt som han. Det är som att få följa med Dorothy till landet Oz.

Paul Rudd ser en tydlig likhet mellan honom själv och rollfiguren.

– Scott oroar sig för att Ant-man kommer i vägen för hans relation med sin dotter, han vill vara närvarande för henne. Jag har spelat Ant-man i nio år, och tänker ofta ”är det här bra för mina barn?”. Jag vill vara hemma med dem. Det blir en sorts cirkusnummer att göra båda.