Glesbygdskärlek prisas av läsarna

Han har skrivit mer än tio romaner och har fått otaliga nej – många av hans manus har blivit refuserade i flera omgångar. Till slut tänkte Mikael Berglund ge upp skrivandet, men då hade han redan skickat in manuset till sin tredje roman "Ovanjorden", som överraskande nog blev antagen. Nu får boken Sveriges Radios romanpris, och juryn kallar den "en oemotståndlig skildring av kärlek, hemlängtan och utanförskap, sedd genom myggsvärmar, surhål och ljung."

– Jag blev väldigt överrumplad, det var en dålig dag och taskigt väder och det ringde någon som jag trodde var en telefonförsäljare, så jag lade på. Sedan ringde hela juryn, så det blev ett livligt samtal, säger han glatt.

"Ovanjorden" är berättelsen om förskoleläraren Oskar och renskötaren Eija, som möts i Ammarnäs. Hon väntar barn med en annan man, ändå dras de två till varandra. Till en början hade Mikael Berglund inte så stora förhoppningar för deras relation.

– Men jag märkte att de båda inte kunde slita sig, säger han och lägger till:

– Så jag trodde det skulle gå bra men när tillräckligt många hade sagt att de absolut inte ska vara ihop kände jag ”kanske inte”. Då sade en läsare ”de åtrår varandra för starkt, det går inte, de kommer inte att klara att vara isär”.

Porträttet av Oskar är det av någon som först tålmodigt står kvar, trots avvisanden, i en situation där han varken hör till familjen eller omgivningen. Mikael Berglund är uppvuxen i Ammarnäs och ville skildra män i den miljön med värme.

– Det var viktigt för mig att porträtten av män skulle bryta mot traditionen av att beskriva inlandsmän, framför allt från Norrland, som hårda, kalla och känslolösa. Jag känner inte igen det från min egen uppväxt, säger han.

Oskar står inte bara vid sidan av Eijas familj, utan också utanför det samiska sammanhanget. Någonstans i hans släkt skedde ett brott med de samiska rötterna som orsakade ett djupt sår. Så vilken rätt har han till den gemenskapen?

Mikael Berglund är själv inte same, men uppvuxen i Ammarnäs – eller Gávtjávrrie.

– Jag har ingifta kusiner som äger renar. På vår sida är det fem, sex generationer bakåt som vi var samer så det räknas knappt. Men jag har vuxit upp bland samer, det är en naturlig del av tillvaron.

Mikael Berglund har rådfrågat samer och kvinnliga renskötare som hittills inte har framfört någon kritik mot skildringen. Däremot har en del majoritetssvenskar reagerat mot att umesamiskan i romanen inte översätts.

– Men man ska bara bada i språket och stå ut med att inte förstå allt. Vissa känner sig utanför, och det är själva syftet, eftersom Oskar är utanför.

"Ovanjorden" har kommit att betyda allt mer för Mikael Berglund, han tycker själv att den blir bättre för varje ny tolkning. Om Eija och Oskar slutligen finner varandra vet han inte – han fortsätter kretsa kring svårigheten att våga släppa in någon på riktigt.

– Alla mina böcker har handlat om att människor söker varandra men drar sig undan när det klämmer till. Nu vill jag göra ett nytt försök, säger han.

Mikael Berglund är dock osäker på om han klarar att skriva en uppföljare. Efter alla refuseringar har han tappat självförtroendet. Trots den fina kritiken för "Ovanjorden" var han rädd för att läsarna skulle utebli, liksom med tidigare böcker.

– Därför är det här priset är så otroligt givande. Nu tänker jag att jag når många fler.