Förbjudna böcker: Maksim Znak "Zekamerone"

I samband med protesterna mot valet 2020, då Aleksandr Lukasjenko hävdade seger trots att en majoritet av den belarusiska befolkningen röstat på Svetlana Tichanovskaja, fängslades hennes advokat Maksim Znak. Han dömdes till tio års straffarbete.

I Minsks rannsakningsfängelse nr 1 började han samma år att skriva texter i anteckningsböcker. Nu ges de ut på svenska med titeln "Zekamerone. Berättelser ur fängelset", i översättning av Hanna Sandborgh och Ola Wallin.

– Många har velat se den här boken som en protest. Men det är inte så den är skriven. Det är ett litterärt verk om hur människor lever tillsammans i fängelset, oavsett om de är politiska eller vanliga fångar, säger Iryna Kozikava på telefon från Polen.

Maksim Znaks syster Iryna Kozikava har flytt till Polen, där hon arbetar för Belarusiska PEN-organisationen. I bokens förord skriver Maksim Znak att hon blivit hans röst.

– Jag är oerhört stolt över hans moraliska resning och vi behöver verkligen prata om hans och andra politiska fångars öde.

Under en tid publicerade Iryna Kozikava brev från sin bror på meddelandetjänsten Telegram. Men efter att ha nåtts om uppgifter att varje publicering innebar bestraffningar i fängelset slutade hon. Nu har hon inte hört något ifrån sin bror på flera månader.

– Han har kontaktförbud och får varken skriva brev, ringa eller träffa advokat. Det är en slags bestraffning som han utsätts för, varför vet vi inte.

I de 100 berättelserna från fängelset skildrar Maksim Znak vardagslivet som fånge: en cell skuras, gröt delas ut, paket utifrån anländer – varpå någon delar med sig av innehållet, medan en annan sätter sig i ett hörn och äter upp allt själv.

Vakterna delar ut bestraffningar och hittar på nya, absurda regler som internerna får förhålla sig till. Männen i fängelset samtalar, drömmer om frihet samt idkar byteshandel. Allt är skildrat med en lakonisk och smått humoristisk ton.

– Min bror är fast besluten att inte låta sig nedslås. I stället hävdar han humorn som överlevnadsprincip, säger Iryna Kozikava.

Christina Johannesson, i dag ambassadör för det östliga partnerskapet vid enheten för Östeuropa och Centralasien på utrikesdepartementet, var ambassadör i Minsk mellan 2017–2022. Hon förvånades av den "icke-aggressiva tonen" i Maksim Znaks texter:

– Det signalerar en enorm styrka. Han porträtterar folk som han sitter i fängelse med och redogör för deras vardag. Jag tycker det visar hans förmåga att orka se något positivt i en fruktansvärd och nedbrytande tillvaro.

I boken skildras den ingående censur som utövas i fängelset. I den mån fångarna alls får ta emot brev kan det dröja väldigt länge innan de når fram. Situationen är överförbar även på de belarusiska författare och intellektuella som inte sitter i fängelse.

Originalutgåvan av "Zekamerone" skrevs på ryska. Iryna Kozikava tror att det beror på att hennes bror ville att så många som möjligt skulle få en möjlighet att läsa den.

– Sorgligt nog pratar de flesta inte belarusiska i Belarus. De använder ryska och jag tror att det var därför han skrev på ryska, säger hon.

Tidigare har Maksim Znak skrivit dikter och sångtexter på belarusiska, som en hobby. Detta är hans första utgivna verk. Men det lär finnas mer texter, skrivna på belarusiska, i fängelset.

– Jag hoppas att han kan gömma manuskriptet så att inte vakterna hittar det.

TT: Hur han lyckades smuggla ut manuset till "Zekamerone" kan du förstås inte berätta om?

– Nej, det måste förbli en hemlighet. Men några av texterna skickade han faktiskt i vanliga brev, som också genomgick censuren. Kanske är det anledningen till att han blivit förbjuden att skriva brev.

Iryna Kozikava är imponerad av det hennes bror skrivit.

– Han visar att hoppet finns, även i de svåraste situationerna.