Elvis barnbarn: Har aldrig velat sjunga

Hennes morfar var Elvis Presley, hennes nyligen bortgångna mamma Lisa Marie var sångerska, hennes pappa Danny var rockmusiker.

Men för Riley Keough har det aldrig varit någon dröm att syssla med musik.

– Jag har alltid haft ett musikaliskt öra, men att sjunga, det trodde jag aldrig att jag skulle göra, säger hon till TT.

– Så jag är stolt över det. Jag har jobbat hårt. Att sjunga har aldrig varit någonting som jag har velat göra.

Den nya tv-serien "Daisy Jones and The Six" handlar om ett rockband på 70-talet, och om dess uppgång och fall. Riley Keough spelar Daisy Jones och Sam Claflin (känd från bland annat "Hunger games" och "Peaky blinders" spelar Billy. De båda delar på sjungandet och de är ense om att de egentligen inte tycker om att höra sig själva sjunga.

– Jag har börjat bli bekväm med det, eftersom jag har hört det så mycket nu. Det betyder inte att jag tycker om det. Men jag är stolt över hur min sång låter i serien. Det är en oerhörd skillnad mot när vi startade inspelningen, konstaterar Riley Keough.

Nu kommer världen att kunna höra hennes sång i tv-serien – och dessutom på det soundtrack-album som snart släpps.

– Det är så coolt. Flera låtar ligger redan ute på nätet och jag ser hur man har olika favoriter. Jag trodde aldrig att jag som skådespelare skulle få vara med om någonting liknande.

Riley träffade aldrig sin morfar Elvis, som dog långt innan hon föddes. Men mamma Lisa Marie hade en karriär som artist och träffade Danny Keough när denne spelade bas i hennes band.

Storyn i ”Daisy Jones and The Six” bygger på en bok med samma namn, och är delvis inspirerad av Fleetwood Mac. Riley Keough berättar att hon själv älskar 70-talsmusik.

– När det gäller Fleetwood Mac kände jag till deras musik när jag växte upp, jag visste vilka de var. Men det mest bestående minnet av dem är hur omslaget till deras album "Rumours" såg ut.

För motspelaren Sam Claflin är minnena av Fleetwood Mac mer handfasta.

– Mina föräldrar hade ett greatest hits-album och det spelades om och om igen när vi åkte bil, från det att jag var tre. Så jag visste inte vilka de var, men jag kunde texterna till varenda låt. Så såg jag dem live i London för tio år sedan, och det var fantastiskt. Det var magiskt, jag såg och hörde hur en del av min barndom kom tillbaka.