Driver med Frankrike – fick Goncourtpriset

Att bli erkänd av Frankrikes litterära etablissemang är det enda som räknas, säger en fiktiv senegalesisk författare ironiskt i boken "Fördolt är minnet av människan". Det var med viss förvåning som 32-årige Mohamed Mbougar Sarr själv steg ut i strålkastarljuset för just den romanen, när han förlänades Goncourtpriset.

– Det är ironiskt för boken driver både ömt och rått med den franska litterära världen, säger han på sitt första besök i Stockholm – som blev fördröjt när han nekades att stiga ombord på planet i Paris, efter strul med sitt visum.

Trots succéromanen har Mbougar Sarr som senegales svårt att få resa fritt i världen. Bemötandet på flygplatsen illustrerar också vad hans bok kretsar kring: hur koloniala maktförhållanden lever kvar. Inspirationen till denna hans fjärde bok fick Mohamed Mbougar Sarr av en afrikansk författares öde, Yambo Ouologuem, som 1968 skrev den prisade boken "Le devoir de violence" ("Våld"). Ett par år senare blev Ouologuem anklagad för plagiat.

– Efter de anklagelserna – som var orättvisa, rasistiska och våldsamma – återvände Yambo hem och skrev inte mer under 50 år, ända fram till sin död.

I "Fördolt är minnet av människan" kommer författaren Diégane Latyr Faye av en slump över en mytomspunnen roman av senegalesiske TC Élimane. Denne hyllades som "en svart Rimbaud" men anklagades sedan för plagiat – vilket blir symboliskt. För vem får egentligen ägna sig åt intertextualitet, frågar Mbougar Sarr retoriskt.

– Sedan mitten av 1900-talet har man accepterat tanken om att alla texter är ekon av andra texter och skrivs i dialog med och relation till dem. Det var vad Ouologuem försökte göra. Men – och det är då frågan om plagiat blir symbolisk – han gjorde det från en position som afrikansk författare.

Ouologuem tillät sig att förvandla och driva med den västerländska litterära kanonen, och det var det man inte förlät, argumenterar Mohamed Mbougar Sarr. Den senare iscensätter samma sak och väljer medvetet avväpnande ironi framför vrede.

– Skrattets vishet är ibland större än allvarets. Jag vänder mig alltid till Kunderas bok ”Varats olidliga lätthet” – även lättheten kan vara omöjlig att uthärda. Man måste visa att man inte blir förd bakom ljuset men också både kunna skratta och ge ett ämne tyngd, säger han.

Bokens vindlande historia letar sig lekfullt fram genom tid och rum, och varje människoöde öppnar sig mot ett annat, i jakten på den mystiske Élimane.

– Ja, man måste söka efter honom i flera olika historier och narrativ. Det är absolut samma princip som den ryska dockan och en lek kring hur berättelserna speglar varandra.

Élimanes historia börjar i en liten senegalesisk by, men hans öde påverkas av såväl kolonialismens efterdyningar som av Förintelsen. Hans – eventuella – far är en soldat i Frankrikes armé under andra världskriget. Mbougar Sarr vänder sig mot att många jämför lidandet under kolonialismen med Förintelsen.

– Man borde istället söka punkterna där minnen möts, säger han.

Det är vad Mohamed Mbougar Sarr själv gör via sin litteratur. I Frankrike utsattes han tidigt i karriären för fördomar och i Senegal frågade ungdomarna om han skrev för de vita. Han har kallats för svikare för att han accepterar "fransmännens pris", men tar polemiken med ro.

– Polemik är aldrig trevlig eller enkel. Men en författares arbete är inte heller helt avskilt från den polemiken, för man har en symbolisk och viktig plats, resonerar han.

I Senegal har många börjat ifrågasätta Frankrikes dominans med allt skarpare tonläge.

– Och för någon som jag, som står mellan två länder, är det viktigt att kunna tala till båda länderna, för att kanske skapa en större förståelse och visa på lösningar, så att vi inte återskapar ett våld vi redan upplevt.

Boken är också djupt rotad i den senegalesiska kulturen och berättas till stora delar muntligt av den kvinnliga författaren Siga D. Inspirationen kommer från barndomen bland sererfolket, säger Mbougar Sarr. Han beskriver ett matriarkalt samhälle där kvinnorna berättade minnen, legender och sagor.

– Det präglade mig djupt när jag var barn, eftersom jag uppfostrades av sådana kvinnor. Jag tänker mig att Siga D är lite av en arvtagerska till alla dem, som påverkade hur jag ser världen genom berättelser. De gjorde att jag berättar för att förstå världen.

Samtidigt är en av grundfrågorna i boken varför litteraturen finns. Vad spelar den för roll i en allt mer fragmentarisk och våldsam värld? Mbougar Sarr ser frågan som en av motorerna i sitt skrivande. Han vill fånga människors konkreta livsberättelser utan hierarkier och visa hur universella de är.

– Det gestaltar också min vision av litteraturen, och hur den kan få personliga erfarenheter att skapa eko över hela världen.