Johanna Nordströms vulgära skämt – fick barn att gråta

Barncancergalan, Nyhetsmorgon i TV4, Robins i SVT, succépodden Värvet… Johanna Nordström, aktuell med en ny show, syns och hörs överallt just nu.

Hon fick tidigt uppmärksamhet i sociala medier, där hon har varit en underhållare i flera år. Det gör att över 160 000 personer följer henne på Twitter och över 200 000 på Instagram. 2018 var hon nominerad i fyra kategorier i Guldtuben, som delar ut priser till personer som gör avtryck i sociala medier. Vid Barncancergalan – det svenska humorpriset vann hon kategorin “Årets webbhumor” tillsammans med Torbjörn Averås Skorup.

Hennes karriär som komiker har verkligen tagit fart de senaste åren. Men det var inte förrän i fjol hon kände att hon kunde leva på att vara komiker.

– Jag sa upp mig från mitt vanliga heltidsjobb, eftersom jag hade jobbat som komiker vid sidan av det. Jag hade testat standup tidigare, men det var först förra året jag körde standup på riktigt. Jag var ute på en turné med bland andra David Sundin, vi körde varje kväll i två veckor. Då fick jag mersmak, och det var mycket folk som var och tittade på oss. Sen började jag bli bokad på massa klubbar och nu gör jag bara standup, säger Johanna Nordström.

Hon är uppväxt i Västerås med mamma, pappa och en syster. En bra uppväxt där hon testade alla möjliga saker, bland annat ridning, handboll och teater. Sen tog hon sig till Stockholm och halkade in på journalistik. Hon har jobbat på Aftonbladet, Nyheter24 och Bonnier Tidskrifter.

– Jag har varit i mediasvängen under tiden jag har bott här. På Lajkat (Aftonbladet) gjorde jag humorklipp, och på Bonnier gjorde jag sketcher. Jag var inte anställd för det, men det blev bara så. Jag kände inte att jag fick ut min kreativa sida fullt ut på de jobben, så jag blev less på att jobba så.

– Jag ska inte klaga på mina jobb, det finns de som har det värre. Men jag satt och tittade på Veckans Brott fyra timmar om dagen och klippte sekvenser med Leif GW Persson. Jag började höra hans röst i mitt huvud, jag började andas som Leif GW. Det var nästan som att jag gjorde ett psykologiskt experiment i hur många timmar orkar man titta på Leif GW Persson?

Det låter inte så roligt. Men du lever däremot på att vara rolig. Varför blev det komiker?

– För det första har jag alltid vetat om att jag inte kommer att jobba med ett vanligt jobb. Det har jag känt på mig. Jag har alltid varit dålig i skolan, dit gick jag mest för att träffa folk. Jag har alltid hållit på med teater och musikaler, och haft ett behov att få folk att skratta. Det är nästan så att jag får all min bekräftelse därifrån, det är så den delen fylls. Bekräftelsebehovet fylls inte alls när folk tycker jag är trevlig och snygg, men däremot när folk skrattar.

När kände du att du var rolig?

– Tidigt. Det var när jag gick på högstadiet. Jag sjöng ganska mycket och det var en del av sökandet efter vad jag skulle göra i framtiden. Folk tyckte att jag var rolig, jag var den roliga tjejen. När jag spelade teater gick jag alltid utanför manus, jag hittade på saker och förvrängde saker för att göra det roligt. Jag hade svårt att spela seriösa roller.

Ville du inte bli skådespelerska?

– Jo, jag vill bli skådespelerska. Jag vill hålla på med skådespelarhumör.

Inte deckarserier?

– Jo, det är min stora dröm! Beck-filmerna är mina favoriter. Jag älskar Mikael Persbrandt och Peter Haber. Det är inte jättecharmigt när någon frågor om mina favoritfilmer och jag svarar Beck, då åker jag långt ner på listan, man blir en ointelligent person. Jag har alltid haft en stor dröm att vara med i en Beck-film och ha en komisk touch som Gunvald. Man skrattar ju åt honom, man tycker ju han är rolig. Jag skulle kunna spela ett lik i en film, jag gör vad som helst.

Du drömmer om att vara ett lik i en öppningsscen?

– Ja! Lätt. “Jag har varit med i Beck”, det är det enda jag hade sagt till folk. Jag älskar Mikael Persbrandt, jag tycker han är fantastisk. Jag har skrivit en serie om honom tillsammans med två andra personer. Den går ut på att jag fejkar en relation med Mikael Persbrandt.

Har du träffat honom?

– Nej, aldrig. Jag var på Maximteatern och såg en uppsättning av honom. Jag höll på att svimma…jag vet inte vad jag hade gjort om jag hade träffat honom i verkligheten. Jag hade nog försökt spela cool, men jag hade skakat.

– En gammal chef till mig, då jobbade jag vid Karlaplan, skickade ett sms vid ett tillfälle då han såg Mikael Persbrandt äta vid Fältöversten. Då tänkte jag “Ska jag gå dit? Är det sjukt om jag gör det?”. Så det har funnits chanser att träffa honom.

– När Sanna och han sökte barnflicka så var jag nära att söka. Det är en besatthet…men den är inte obehaglig. Jag är ingen stalker. Jag tycker att han är en otrolig skådespelare, han är Sveriges bästa. Jag har hans bok, men brukar plocka undan den när det kommer hem folk som är lite politiskt korrekta.

Johanna Nordström har även alltid drömt om att bli polis. Nästa år kör hon igång sin första egna show som heter Ring Polisen.

– Den handlar om min stora dröm att bli polis. Uttrycket “ring polisen” är något jag har använt mycket i sociala medier. Showen är till stor del baserad på mitt eget liv, det är saker som har hänt som jag har gjort humor av. Sen är det även min kärlek till Mikael Persbrandt, så det är en del blandat, hit och dit.

Är du klar med allt?

– Jag har allt i mitt huvud, jag har inte det nedskrivet. Jag har hållit på med det hela året samtidigt som jag skrivit nya rutiner för vanliga gig.

I nuläget kör hon egen standup, samtidigt som hon har åkt runt med Messiah Hallberg där hon underhållit publiken innan han kliver in på scen. Då har hon testat sina idéer.

– Jag har öppnat hans show hela hösten. Han är en fantastisk person och väldigt rolig. Jag ser upp till honom mycket. Han är skicklig, och stark, humormässigt. Jag är superglad att jag har fått göra det.

Nordströms egna show drar igång i mars och håller på till i slutet av april. Städerna är i stort sett spikade.

– Det har varit klart ganska länge att jag ska ut och jag har fått hålla det för mig själv. Så mitt fokus ligger där nu. Jag satsar helt och hållet på min egna turné. Jag tror det är 20 stopp vi har lagt in. Om folk gillar det så kommer det att förlängas.

– Det var mest jag som tog initiativet till showen. Jag ringde min agent, hon svarade “Du har hållit på med det här i ett halvår” – men jag svarade att det ska bli av nästa vår. Jag känner att det är så många som har kommit och kollat när jag har varit ute och jag vill ge dem något längre. Min show kommer att vara 90 minuters standup, inklusive en förkomiker.

Vem?

– Det är hemligt. Folk kommer inte att få veta vem det kommer att bli. Det blir skitkul!

Varför tror du att din humor går hem hos folk?

– Jag tror att jag har en speciell ton i saker jag säger och skriver, att folk känner igen min ton. Jag är ganska ofiltrerad också. Det är inte en så himla smart humor…skulle man kunna säga. Det är inte heller som Stefan & Krister, det är inte så mycket buskis. Jag har träffat min målgrupp på ett säkert sätt, det är dem jag talar till, och om. Det är många unga tjejer som följer mig på sociala medier och de kommer för att titta på mig, då känner de igen sig i det jag säger. De kan relatera till mig på ett annat sätt än till exempel Göran, 55, som kommer till Norra Brun och kollar på mig.

Vem tycker du är rolig?

– Det är många som är så jäkligt roliga. Jonathan Unge är otroligt rolig, han är helt sjukt kul. Någon som är extremt rolig är en kille som heter Edvin Törnblom. Han har en rolig ton och eget sätt att säga saker. Min pappa är någon jag skrattar med, men mest åt.

Du gör ju podden Hallå? med Edvin Törnblom. Vad säger du om den?

– Otrolig podcast, jäkla vilken rolig podd det är! Den är rolig för att det är ett helt nytt grepp med improvisation. Vissa hatar den, andra älskar den gränslöst. Jag vill inte ha en vanlig snackpodd, för jag är så trött på att folk ska ha en åsikt, att deras röst betyder någonting. Jag tycker det är så jävla tråkigt att lyssna på såna poddar.

– För oss finns det aldrig ett manus, det ska alltid vara improvisation. Vi går in i två karaktärer och pratar om ett ämne och ett dilemma, vi bara sitter och snackar och har ingen aning om vad det bär vägen eller hur det kommer att sluta. Det slutar ofta med att vi brister ut i gråt för att det är så roligt att spela in det. Vi vet att vi inte är riktiga improvisatörer. Det är lite uppfuckat, “Vad i helvete är det som sker?”

Är det svårt?

– Har man en sämre dag är det svårt att få det skoj. Vi försöker överdriva så mycket som möjligt.

Vad är det roligaste du vet?

– Jag skrattar åt allt, i princip. Jag har otroligt lätt till skratt. När jag träffar min bästa vän Klara så vet jag att det blir en otrolig kväll, jag får mycket energi av det. Om jag går på standup så är det lätt att tänka jobb, hur de lägger upp saker och så vidare. När jag ser på humor har jag verkligen ett kritiskt öga, och är väldigt svårflirtad.

– Dips med Jesper Rönndahl är roligt. Johan Glans har alltid varit den jag har skrattat mest åt, det kommer det alltid att vara.

Är det glassigt att vara komiker?

– Det är att ta i, haha. Jag vet inte om det är glassigt att åka till Vara, sitta i en skinnfåtölj och äta nötter. Men jag har väldigt roligt. Det har inte funnits en dag där jag tänker att jag inte vill jobba med det.

Hur mycket påverkas du av din prestation på scenen?

– Det är psykiskt påfrestande. Min prestation mäts i mitt mående. Det är tråkigt för mina vänner om vi har bestämt att vi ska ses och jag inte känner för det på grund av att det har gått dåligt. Men sen kan man vara hög på det på ett sätt som gör att man kan flytta berg.

Du följer 287 personer på Instagram, men har över 200 000 följare. Hur känns det?

– Jag tänkte på det i går senast…jag har inte kunnat greppa det. Jag hade först många följare på Twitter, så jag har alltid varit van vid det. Jag är inte så privat av mig och skriver inte ut så mycket personliga grejer.

– 200 000 är fan mycket folk. Det är rätt surrealistiskt…det är rätt sjukt egentligen. Jag tänker inte på det så mycket, men mina föräldrar tänker nog på det mer. Min pappa kan ringa och säga “Det här kanske du inte ska lägga ut, det är rätt många som följer”. Men jag har blivit van på något sätt, jag får stå mitt kast nu. Jag kan bli väldigt irriterad när folk kommenterar “Det här kan du inte skämta om”. Folk kommer alltid tycka och tänka saker, men jag har blivit bra på att inte bry mig, jag vet vad saker betyder på riktigt. Jag skulle ta det mer på allvar om någon i familjen säger till mig att jag inte kan göra på ett visst sätt på Instagram, då är det mer allvar än när en 15-årig kille skriver.

– Jag tänker inte på vad jag lägger ut för egen skull, men för andras skull. Min pappa vill inte att jag lägger upp bilder eller videos på dem. Jag tar hänsyn till folk som inte vill att jag lägger upp saker.

Civilstånd?

– Singel.

Varför är du singel?

– Jag har en rutin om det i min show faktiskt. Det är ett sånt klyschigt svar, men just nu passar det inte riktigt i mitt liv. Just nu lägger jag inte riktigt krut på det, det handlar om karriär och turné för mig. Sen har jag svårt att fastna för personer, jag tröttnar extremt fort.

Är du romantisk?

– Nej, det tror jag inte. Jag har väldigt svårt för gulligull och puttinutt. Jag kan bli frustrerad på folk som sitter och hånglar på tunnelbanan. Jag har svårt för det där med att lägga ut rosblad på golvet på alla hjärtans dag.

Vad är en perfekt dejt?

– Det är kul att bara supa ihop och bli fulla. Man vill inte äta middag, man vill ha kul och spåra ur. Gå ut, dricka öl och shots – och bli fulla. Det är helt perfekt för mig.

Vad är kärlek för dig?

– För mig handlar det om trygghet, en närhet som är väldigt trevlig och trygg.

Hur ska din partner vara?

– En spontan, rolig och lättsam kille. Alla pratar om målmedvetenhet och sånt, det är skitsamma för mig. Det måste vara en lättsam person. Jag är spontan, så det kan inte vara någon som ska planera fem år i förväg. Saker måste ske typ samma dag.

Om du fick ge ett råd till dig själv när du var 15 år, vad skulle det vara?

– Tänk inte så mycket, allt löser sig. Allt löser sig, det är mitt motto. Det kan vara skit, men allting kommer ändå att lösa sig.

Har du haft några tuffa perioder i livet?

– Det är klart att man har haft ångest och mått dåligt, men det är ingenting som har gjort att jag har varit hemma under täcket. Det finns perioder som har varit mörkare och som har påverkat mig, men ångest har alla människor.

Vad käkar du inte?

– Jag är ganska petig…jag skulle aldrig äta kassler. Jag gillar inte rött kött.

Lagar du mycket mat själv?

– Jag har gjort det väldigt mycket, när jag hade ett riktigt jobb gjorde jag det mycket. Jag uppskattar att vara själv och laga en riktigt god middag, det är det bästa jag vet. Sitta och bara käka ensam.

Vad dricker du helst?

– Öl och Gin & Tonic.

Vad är det sjukaste du har gjort när du har uppträtt?

– Det var när jag var i Örebro. William Spets hade blivit bokad för ett gig, men behövde ta med någon mer. Han sa att “Jag har en kompis” och så frågade han mig och jag ställde upp. Det var nog mitt första standup-gig. Jag visste bara att vi skulle uppträda för allergiker, så jag trodde det var människor i åldern 18-35 år och jag hade skrivit 20 minuter om hur mycket jag hatar allergiker, hur mycket de förstör i samhället.

– Jag kommer till stället i Örebro, det är som ett vanligt vardagsrum. Ingen scen, ingen mick. Jag ser att det sitter 30 stycken tioåringar där. Jag visste inte vad jag skulle göra först, men tänkte jag kör det jag har skrivit ihop.

– Så jag går in där och säger att jordnötsallergiker kan dö, och ser att ett barn börjar gråta. Sen säger jag saker som “Ni vet när man suger kuk”…det är klart de inte vet. Vi var i Örebro och skulle sova över, så dagen efter fick man en del blickar. Fy fan alltså, fy fan.

Vad är det roligaste jobbet du har gjort?

– Jag var på Sagateatern i Borås och skulle köra en halvtimme, men det blev en timme. Jag har aldrig haft så roligt på scenen, det var sjukt kul. Jag kommer aldrig glömma det giget, publiken var med från början och det var så bra stämning i rummet. Det gick så jävla bra.

Skäms du över något du har gjort?

– Det i Örebro med unga allergiker, tror jag. Jag har lätt för att skämmas, men det är ju mer privata saker där jag har tänkt “Varför sa jag så?” efteråt.

Är rädd för döden?

– Inte för att jag själv ska dö, men jag är otroligt rädd att folk i min närhet ska dö. Jag hade en period för ett halvår sen när jag vaknade upp mitt i natten och grät för jag trodde att jag mina föräldrar hade dött. Jag skickade sms till mina föräldrar för att kolla så allt var lugnt. Då förstod jag att det var en mardröm.

Har du någon fobi?

– Jag har fobi för hål, det heter trypofobi. På tunnelbanan finns det små hål där det kommer ut luft, det är obehagligt. När det är hål som sitter nära varandra känns det som det ska komma ut saker. Jag har fobi för vatten också, jag kan inte bada i sjöar eller havet. Men jag kan givetvis duscha och jag badar gärna i en pool. Men i en sjö har man ingen aning vilka fiskar som finns där – det är vidrigt.

Vad är dina närmaste planer?

– Min plan är att vara väldigt ledig i sommar, jag har inte haft semester på tre år. Efter min show ska jag vara ledig. Sen har jag lite planer, men de kan jag inte uttala mig om. Jag vet, där är jag tråkig.

Var är du om fem år?

– Jag har nog gjort en till show, jag har nog skådespelat i en humorshow. Kanske har gjort en Beck-film, haha. Jag tror jag har det jävligt gott.

Vad skulle du vilja göra om du fick välja fritt?

– Spela kvinnlig polis tillsammans med Gunvald om han spelas av Mikael Persbrandt.