Jan Emanuel Johanssons chockbråk med kungen: ”Svek”

Hur står det till världens bästa Jan Emanuel?

– Det är bra. Inget blir roligare för att man har det tråkigt.

Det har gått 21 år sedan du såg dagens ljus – som Robinson-vinnare. Umgås du fortfarande med Zübeyde Simsek, Emma Andersson, Jan Dinkelspiel och de andra profilerna som jag glömt namnen på?

– Det är klart att vi springer på varandra ibland. Zübeyde brukar vara på en del tillställningar, men Emma har jag inte träffat på jättelänge. Inte heller Jan.

Säg tre förträffliga saker som hänt i ditt liv sedan du levde rövare i Robinson.

– Båda mina barn är förträffliga. Även min fru. Jag älskar Annika över allt och är oerhört tacksam att hon stått ut med mig under alla år.

När på dygnet tycker hon att det är som jobbigast att vara ihop med dig?

– Det börjar nog vid sextiden när vi går upp och slutar ungefär vid 23:30 när vi går och lägger oss. Nu senast sms:ade hon mig en kvällstidningslänk. Det var en artikel som handlade om att jag en stund tidigare hade dragit bort en demonstrant från vägbanan. Annika skrev: ”Du vet att jag älskar dig, men ibland är du sjukt jobbig”.

Hur gick det till när era vägar korsades?

– Jag stod och rökte i en trappa vid Väddö folkhögskola. Annika kom fram och sa att ”här kan du inte stå och röka”. Sedan hörde jag henne prata med en kompis om att hon skulle till Upplands Väsby. Då sa jag att ”jag ska ändå dit, du kan följa med”. Hon frågade vad jag skulle göra där. På den tiden bodde jag i bilen ganska ofta, en herrgårdsvagn, jag sov på en madrass. Så jag drog en rövare och sa: ”Jag ska till Upplands Väsby och lämna madrassen”. När vi var halvvägs fick vi soppatorsk och jag fick låna pengar av henne för att tanka. Lite längre fram i tiden möttes vi på skolan igen. ”Gick det bra att lämna madrassen?”, frågade hon. ”Japp”, svarade jag. ”Varför ligger den i så fall kvar i bilen?”, undrade hon, (skratt).

Förr om åren var du riksdagsman, men numera är du affärsman. En av dina affärer genererade 250 miljoner i vinst, sägs det. Skeppar du knark över Atlanten, eller?

– Nej, jag har ett riskkapitalföretag med inriktning på fastigheter. Det kanske inte är lika spännande som att skeppa knark över Atlanten, men jag tror att det är bättre för nerverna.

Du har en lyxyacht i viken, en Rolls-Royce i garaget och en massa guldklockor i bankfacket. Har du eget skyddsrum också?

– Ja, jag har tillgång till skyddsrum.

Har du egen tjänare också som knyter dina skor och en robot som stryker dina kalsonger?

– Jag undviker begreppet tjänare, jag tycker att det är lite ålderstiget, men självklart har jag folk som är anställda. Dock inte för att knyta mina skor.

Är du en viktigpetter som enbart umgås med storfräsare eller kan du ta en öl med en bonnläpp i Flen?

– Jag har bytt plånbok. Inte umgänge. Jag har precis samma vänner nu som för 30 år sedan med undantag av några som dött. Jag trivs väldigt mycket bättre med att ta en bira bland vanligt folk än att dricka skumpa med en massa högdjur. Jag är en fattigman med mycket pengar.

Vad är det galnaste du varit med om när det gäller kungen?

– Jag och kungen har tyckt väldigt olika i olika sammanhang. Vi hamnade till exempel i luven på varandra när jag skulle rädda apan Ola från att hamna på en djurpark i Thailand.

Vem var Ola – för den som är född under en sten?

– Apan Ola bodde hemma hos ett konstnärspar i Sverige och blev känd för svenska folket. Han var mer människa än apa. För att göra en lång historia kort såldes han runt 2004 till ett riktigt vidrigt zoo i Bangkok. Från att ha behandlats som en människa, hamnade han i en vidrig bur i Thailand. Jag hade dialog med det thailändska kungahuset om Ola och i samma veva skulle kungen till Thailand. Han lovade att ha med detta på dagordningen, men av någon anledning svek han sitt löfte.

Gick du i taket då?

– En journalist ringde och frågade vad jag kände, och jag sa exakt det jag tyckte. Man kan väl säga att jag använde mig av ganska negativt laddade superlativ. Jag var så ledsen, här utsatte man Ola för ett fruktansvärt lidande. I det läget åkte jag själv ner till Thailand för att förhandla loss Ola, men då fick jag i stället en tsunami i huvudet…

Hur lever livet med Ola, numera? Vad är senaste nytt?

– Det är oklart. Jag har gjort efterforskningar men inte fått svar. Antagligen är han på något annat vidrigt ställe. Det här är en fruktansvärt tragisk historia som visar hur äckliga vi människor kan vara.

Vilket öknamn gick du under i yngre dagar?

– Gottsunda-Janne. Det var väl det vanligaste. Eller Janne Gottsunda. Olika ordföljd, liksom.

Slutligen Jan Emanuel, vad väntar runt hörnet i ditt förträffliga liv?

– Jag är på gymmet just nu och ska övertyga chefen här om att de måste köpa tyngre hantlar. De har bara upp till 45 kilo.

FOTO: TT, Linda Broström/Kungl.Hovstaterna