Hemma hos Sébastien Boudet: "Att ställa fram nybakat bröd är mitt sätt att säga att jag älskar dem"

Likt en surfare kommer Sébastien Boudet, 39, glidandes emot hos på den glashala garageuppfarten till huset i Sollentuna. Klockan är nio på morgonen och surdegsförespråkaren har redan varit igång länge.

– Vi har ju fem barn och min fru springer till jobbet, berättar han i farten på väg in i den vita villan igen.

Förutom Sébastien, känd från bland annat “Dessermästarna”, rymmer huset hustrun Malin Annebäck Boudet, 41, samt hans tre söner Antoine, 18, Oliver, 12, och Hugo, 8, och bonusbarn Malte, 13, och Alva, 10, och landsköldpaddan Pello, 3.

– Våra barn funkar så jäkla bra ihop. Vi bodde i ett mindre hus förut men tänkte “stackars barn som var tvungna att dela rum”. Det roliga är att nu när vi har flyttat så föredrar de ändå att sova tillsammans de gånger de får det.

Det är fjorton år sedan fransmannen kom till Sverige. Till en början var det för dåvarande kärlekens skull, men genom åren har en stark kärlek till landet utvecklats.

– Det här är Sverige, vad som helst kan hända på grund av att det finns så fina förutsättningar. Jag kommer från ett land med skygglappar på och med tunga traditioner. Svenskarna är mer öppna för förändringar. Man är noga med vad man stoppar i sig och det underlättar vad jag kämpar för.

Att han är kritisk mot hur maten hanteras är ingen hemlighet. Han är noga med vad han stoppar i både sig själv och sin familj och lägger ner tid på att hitta bra ekologiska och närproducerade råvaror. Inga e-ämnen kommer innanför dörren.

– Maten är ett heligt ämne och vi prioriterar noga när det kommer till vilka råvaror vi köper och den tid vi lägger på att laga den tillsammans. Det är vårt sätt att umgås. Jag skippar hellre märkeskläderna än att ha dålig mat på bordet.

Husets hjärta är utan tvekan köket. Här finns allt möjligt, en fransk surdeg inslagen i en handduk, en 14 år gammal surdeg på burk som han startade när han flyttade hit, en torkad skinka som används för att sätta piff på maten, ett knippe örter och mycket mer.

Sebastien har stora planer för hur makarna ska förändra matsalen och köket framöver. De håller på att samla på sig gamla plankor från kyrkor och 1700-talshus som ska bli hyllor i ett öppet skafferi och kaminen ska få göra plats för en eldstad. Planlösningen ska bli öppnare och han ser framför sig hur barnen ska kunna sitta vid bordet med läxorna medan han skalar potatis till middagen.

– Det är på ritbordet just nu, måste bara kunna finansiera det också.

Paret föredrar gammalt framför nytt och har hittat några udda möbler och prylar genom åren. I matsalen står gamla kyrkstolar kring ett köksbord från Pakistan.

– En kompis var där, köpte det, slängde det i en container och skickade hit det. Jag har stått här och styckat får, lamm och grisar och du ser alla spår. Här kan man hugga ved på en kant och det blir ju märken. Det är som människor. Jag gillar sår och brännmärken, de är bevis på att man har ett liv och lever, förklarar han.

Tålamod är ett ledord när det gäller mat och bak. Han ställde nyligen ner en balsamvinäger i en kompis jordkällare som är klar först om 50 år och om barnen önskar pannkakor till middag får de vänta till dagen därpå. Smeten blir bättre då.

– Tid ger smak, det visar sig i allt från ostar och viner. Till exempel går det inte att göra ett gott bröd på två timmar, förklarar han.

När det gäller påskgodis gäller samma sak. Kvaliteten är viktig. Till högtiden samlas de alla kring det stora bordet och gör påsktuppar och harar i choklad. Först ska det målas med olika nyanser av choklad i formarna för att ge olika färgskiftningar och sedan gjutas.

– Jag vill ge mina barn något bra, inte påskägg från Kina fyllda med skitgodis av tillsatser, färgämnen och aromer, det är ingen belöning – det är ett straff. Jag vill kunna ge dem något som ger njutning och som jag vet är bra. Jag vill att de ska uppleva smaken av kvalitet så att de har något att längta efter varje år.

Grundvärderingarna gäller inte enbart maten utan även användandet av mobiler och surfplattor med mera. När kvällen kommer måste alla lägga sina prylar på laddning vid en station i hallen för att de inte ska störa sömnen genom att skicka olika meddelanden hit och dit.

– Våra föräldrar hade inte så mycket koll på oss när vi var barn, jag vill inte vara en sån. Jag vill inte vara farsan som inte fattar någonting. Barnen kommer till mig när de behöver hjälp och jag känner mig stolt över att jag hänger med. Glappet mellan generationerna är inte så stort som det en gång var.

Det är fem år sedan han lämnade ifrån sig det populära caféet Petite France på Kungsholmen i Stockholm. Efter bland annat en kort tid på Broms har han valt att i nuläget inte vara kopplad till något bageri. Sébastien för ut sitt budskap om hur viktigt det är att vara medveten konsument och äta ekologiskt genom sin blogg Brödpassion samt föreläsningar och kurser i surdegsbakandets konst.

För Sébastien är lycka a och o och o. Han kör på något han kallar “lyckligläget”:

– I flygplanet ska man inte hjälpa andra förrän man satt på sig andningsmasken själv först. Jag tycker det är likadant i livet. Med min inre äkta lycka kan jag kanske sprida ut den och få andra att känna sig lyckliga och trygga. När barnen kliver upp på morgonen har jag redan varit uppe ett bra tag och bakat bröd, fixat frukost.

Självklart är brödet i fokus även här:

– Det är en trygghet och mitt sätt att säga att jag älskar dem, att ställa fram nybakat bröd på bordet. Det är kul att fler och fler väljer bort den massproducerade Lingongrovan till förmån för ett riktigt bröd.

Andra gillar också:

Hemma hos Denise Rudberg: ”Här trivs jag och kan varenda gatsten”

”Ensamma mamma”-Susanne om distansförhållandet med Mattias: ”Vi skyndar långsamt”