Folkkära komikern Thomas Petersson om oväntade kärleken

Komikern och skådisen Thomas Petersson, 55, tar emot på Chinateatern i Stockholm. Men först ska han plåtas innan det är vår tur att prata. Det är en strålande dag i slutet av april och vi bänkar oss i foajén på teatern mitt i Stockholm.

Du är ju uppväxt på en bondgård med två syskon, hur var det?

– En storasyster som är tre år äldre och en lillasyster som är sju år yngre, en liten ålderdomströst.

Och nu bor du på den gården du växte upp?

– Ja, det är lite rörig,t men den gården hade min morfar och han köpte till torpet bredvid för att få lite mer mark och så sålde han det avstyckade torpet till mina föräldrar. Där föddes jag. Sedan ville min pappa bli bonde och arrenderade gårdar, när jag var 2-3 år flyttade vi till Öringe i Laholm. Sedan flyttade vi runt lite och i 20-årsåldern var vi tillbaka på den gården jag bor i dag. Och jag har hela släkten i husen bredvid, det är en härlig Bullerby-känsla.

Sedan gick du grundskolan och senare gymnasiet och ville bli bonde?

– Nja, som så många andra hade jag svårt att lära mig. Jag hade 2,7 i snittbetyg och kunde inte bli bonde, hade astma. Jag var rätt sjuk som liten och var hemma mycket vilket gav mig en massa fantasi.

Sedan började du jobba med minkar efter att du gått fordonsteknisk linje och inte fick några andra jobb?

– Jag arbetade som tarmrensare och minkmats-kock, man maler ner fisk och hönsrens till minkarna. Men jag var ju Elvis och lite allt möjligt i mitt huvud och när jag var runt 13 år insåg jag att man kunde få folk att skratta, så jag hittade lite överlevnadsstrategier. Hellre kul och snygg, än dum och smart.

I sju år arbetade du om traktortekniker, samtidigt som du höll på med amatörteater inom ABF?

– Jag sökte till Scenskolan tre gånger, men kom aldrig ens till andra provet. Peter Wahlbeck och jag körde lite kabaré, så jag la ner drömmen om att vara på Dramaten. Jag var rätt nöjd med att underhålla i vardagen, men Peter ville köra stand up i Halmstad, och frågade om jag ville testa. Först visste jag inte vad jag skulle prata om, men sedan tänkte jag att jag kunde använda mig av alla de kufar jag träffat på slakteriet – och jag fick så mycket garv. Sedan rullade det bara på. Det blev 17 gig på några månader.

Sedan dess har vi sett Thomas i ”Prat i kvadrat”, ”Doobidoo”, samt som skådis i ”Hoteliggaren” och ”Bäddat för sex” samt i tv-program som ”Släng dig i brunnen” i SVT och ”Time out” i TV4 och han har turnerat med ”Diggiloo” hela åtta gånger.

För 26 år sedan blev han pappa till Konrad.

– Det är ju intressant med barn. Jag hade det perfekt när de var små, kunde natta dem och sedan köra till Malmö eller Göteborg för att spela teater, och gå på scenen 21.

Har du aldrig känt att du jobbat för mycket?

– Jag har varit nära den berömda väggen, ingenting värt någonting, ingenting var roligt. Det var 13, 14 år sedan. Det var när jag gjorde väldigt många avsnitt av ”Time out” och samtidigt gjorde jag fars i Malmö på helgerna, och hann bara vara hemma korta stunder. Då kändes ingenting kul. När vi sedan åkte på semester kunde jag ändå inte riktigt slappna av. Och jag skalade av, ingen telefon, jobbade med kroppen, rensade huvudet. Nu har jag lärt mig det där.

Och sedan separerade du från din dåvarande sambo?

– Ja, vi växte väl ifrån varandra och då blev det en ytterligare belastning med det. Jag bestämde mig för att vara en bra pappa varannan vecka och jobba som tusan den andra. Jag planerade inte att träffa någon, men plötsligt såg jag min gamla kollega Anna-Karin med andra ögon, vi hade ju lärt känna varandra genom jobbet. Vi spelade i ”Hotelliggaren” ihop och jag trodde alltid att kärlek skulle vara ett blixtnedslag, men det växte fram. Det har blivit bättre och bättre för varje år tillsammans och vi tog ett beslut att inte skaffa några barn ihop.

Hur kom ni fram till det?
– Vi pratade igenom det, hur vi gör med barnbiten och hon hade aldrig drömt den drömmen och jag ville inte ha fler barn.

Och så hade ni ett fantastiskt bröllop efter 11 år som par?

– Ja, det var i Halmstad och istället för tal hade vi gruppen Fantastic four som sjöng. Temat var Love Actually, det var en helt fantastiskt fin dag i maj.

Jobbar ni tillsammans?

– Ja, det gör vi faktiskt och det funkar väldigt bra.

Vad tycker du är roligast att göra?

– Jag kan ju det här med fars, det är mitt hantverk. Men jag kommer nog aldrig släppa stand-upen.

Och när ska du lägga av?

– Jag tycker ju det är så jävla roligt och det är en ynnest att få ha en publik som vill se mig år efter år.

Känner du dig frisk och stark?

– Jag har ju min astma, det var ju jobbigt när jag var liten. Svårt att springa och hänga med och det är jobbigt kring midsommar när Gråbon slår ut. Jag har alltid med mig min inhalator. Men jag tänker ofta att alla får sitt i livet.

Foto: Micael Engström