Farmen-deltagarnas okända tragedier – skottdrama och familjesorger

Deltagarna har ett liv i bagaget innan Farmen 2022. Här delar elva av årets deltagare med sig av sina sorger.

Vilken är den svåraste motgången du gått igenom?

– Jag tyckte att det var svårt att gå från pojke till man. Att ta det där vuxensteget. När man väl flyttade hemifrån så var man tvungen att fixa jobb och börja ta hand om sig själv. Det var en jävla omställning! Plötsligt blev livet mer stressigt.

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– Jag åkte fast för offentlig urinering en gång, (skratt).

På väg hem från krogen?

– Nej, på väg TILL krogen. Vi var några som tog tåget till Eskilstuna. Direkt, när vi klev ut från Centralstationen, ställde jag mig där och pinkade. Plötsligt dök det upp två poliser. Den ena la sin hand på min axel och sa: ”Hörru du, här kan du inte stå och kissa!” Jag svarade: ”Men nu har jag påbörjat detta och jag antar att jag kommer att få böter – så då får jag väl göra det klart?” Så jag gjorde klart det, tog böteslappen och gick iväg.

Då var du plötsligt 1500 kronor fattigare?

– Nej, det var nog 800 spänn, men jag var ganska ung så det blev en dyr utekväll!

Vilken är den svåraste motgången du gått igenom?

– Självklart var det när familjen flydde från kriget i Kosovo. Att lämna sitt hemland som femåring var ganska tungt. Det hade blivit allt oroligare och osäkert i landet. Plötsligt fanns det en möjlighet att fly bort – mot Europa. Då tog mamma och pappa beslutet att haka på – och här är jag idag.

Hur såg flykten ut?

– Vi åkte buss. Buss och tåg.

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– Jag har varit med om en ganska svår bilolycka på en motorväg, 2013. Jag kom körande på E6:an, tappade kontrollen och voltade rätt in i skogen. Jag tackar gud för att jag lever och mår bra.

I vilket skick var du när bilen slungades ut i skogen?

– Självklart var jag väldigt chockad, humöret gick upp och ner. Ena stunden skämtade jag med brandmännen och ambulanspersonalen som försökte få ut mig. Nästa stund tänkte jag bara på hur mycket jag hade skadat mig.

Vilken är den svåraste motgången du gått igenom?

– Jag kommer från Slovakien, men flyttade själv till Danmark när jag var 18 år. Det var tufft och jobbigt. Jag bodde där i sex månader innan jag flyttade vidare till Sverige. Jag kände mig väldigt ensam, det var tufft att börja ett vuxenliv. I ett nytt land, dessutom. Att ta hand om sig själv, att inte få hjälp av andra…

Varför lämnade du Slovakien?

– Slovakien kändes inte riktigt rätt för mig. Jag ville utforska världen och börja plugga. Beslutet är det bästa jag fattat. Det känns så naturligt att jag är här nu. Jag firar midsommar, jag käkar sill och julskinka när det är jul. Mina familjemedlemmar bor kvar i Slovakien, men vi har tät kontakt. Vi skickar bilder, videor, allting…

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– Kan man säga att Farmen var det traumatiskt? Jag kommer inte på något annat.

Vilken är den svåraste motgången du gått igenom?

– Tiden efter min separation från barnens mamma, 2012. Det var en stor ”justering” för mig – att livet blev så pass annorlunda. I början var det svårt. Det var mycket pendlande från ena sidan av stan till den andra. Men jag fokuserade och efter en tid fick jag ett slags mod. Det var en skön känsla. Jag kände att jag faktiskt klarade av det! Det gjorde också att jag vågade mer.

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– Min storebror blev skjuten 1994 när Stureplansmorden ägde rum. Han fick ett skott i benet och ett skott i armen. Det var svåropererat, och när jag fick se honom första gången efteråt… Han låg där och andades med hjälp av respirator med hade en värmefilt över sig. Den bilden gav mig mardrömmar i många år.

Hur mår din bror idag?

– Han är helt återställd.

Vilken är den svåraste motgången du gått igenom?

– Det var nog när jag behövde avliva min första egna hund. Brorsan hette den. Han var bara sju år och blev hastigt sjuk, jag var inte alls förberedd. Det kom som en blixt från en klar himmel, det var jättetufft. Han blev halt på ena frambenet. När vi åkte in till veterinären så visade det sig att det satt en tumör som hade börjat äta på skelettet. Det fanns inget att göra, det blev avlivning på en gång. I sina bästa år var han färdig med livet. Så orättvist, så tråkigt!

Ligger han begravd i dina faggor?

– Ja, hemma på mammas och pappas gård.

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– När jag var ordningsvakt i Göteborg så påträffade jag döda människor ett par gånger. Sådant är tufft och inget man vänjer sig vid. Det värsta var då jag fann en ung tjej som hade tagit livet av sig. Det var riktigt jobbigt.

Vilken är den svåraste motgången du gått igenom?

– Den svåraste vill jag faktiskt inte gå in på, den är lite för privat. En annan motgång var då jag blev avskedad från ett toppjobb i förpackningsbranschen. Det tog hårt, även om jag hade skisserat att risken fanns. När man är i toppskicket så vet man ju att risken finns.

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– Det var nog när jag hoppade fallskärm från en luftballong. Det är inte många som gjort det.

Varför gjorde du det?

– Därför att det var en utmaning. Jag fick möjligheten och tog den. Detta var ett tandemhopp och killen som flög ballongen hade aldrig varit uppe på 3000 meter. Jag fick sitta på kanten. Där kopplade han på mig, sedan skulle vi glida ut. Jag är höjdrädd och satt där och tittade rakt ner. Sonen var med och jag sa: ”Här har du bilnyckel och kreditkort, dör jag nu så sätt bara ett kors i marken”.

Hur gick det, då?

– Det gick jättebra, men att sitta där och titta ner i marken, det var skrämmande!

Vilken är den svåraste motgången du gått igenom?

– Jag var ganska knubbig och ful när jag var liten. Om det fick jag höra många hårda ord, typ ”tjockis” och ”sluta ät”.

Har barndomens hemskheter satt spår i dig?

– Ja, jag är ingen supersocial person. Jag klarar mig ganska bra själv. Jag väljer mina vänner och jag har svårt för folk som ser ner på andra beroende på hur de ser ut.

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– Det var nog den gången jag körde över ett rådjur med min sambos nyköpta bil så hela bilen small. Jag kom körande på en helt vanlig väg. Mellan 80 och 90 fick jag möte i en kurva och helt plötsligt smällde det. Jag hann aldrig se att det stod något på vägen för jag blev bländad av den mötande bilen. Kraften gjorde att hela motorn slogs sönder. Jag var jättechockad och livrädd att sambon skulle bli arg, men det la sig rätt fort. Han vara bara lycklig över att det hade gått bra för mig!

Vilken är den svåraste motgången du gått igenom?

– Helt klart när min pappa blev sjuk. I samband med det skilde jag mig – och så fick jag en helt ny tjänst på jobbet. Då var det väldigt rörigt i mitt liv.

När hände detta?

– Förra året. Det var allt på en gång – så mycket att man nästan inte kunde ta in det. Jag fick nästan gå på autopilot bara för att överleva. Pappa dog och det gjorde att jag inte kunde sörja mitt äktenskap som hade gått i kras. Det var så tungt.

Vad är det mest traumatiska du har varit med om?

– Jag har varit förlamad från brösten och ner. När jag var ung och jobbade som modell var jag med om en motorcykelolycka, det här var 1981. Jag satt bak och vi skulle spela in reklam för Suzuki, vi hade gjort en massa omtagningar. Det är lätt att råka stegra med crosscyklar. På något vis tror jag att han som körde släppte kopplingen för snabbt. Vi körde på en serpentinväg och kom ut från en tunnel på fem motorcyklar. Kameran rullade – och så minns jag inget mer. Andra har berättat att jag föll flera meter ner i ett vattendrag och fick motorcykeln över mig. Jag blev hjärnskadad och drabbades av en galopperande förlamning. Jag låg i koma i 14 dygn.

Hur var det att vakna upp efter så lång tid?

– När du inte är vid medvetande så är tiden inte viktig för dig. Mitt sista minne var bara solnedgången. Jag vaknade upp i ett land där det talades grekiska. ”Vad är det folk säger?”, tänkte jag. Bredvid mig satt en person från svenska ambassaden: ”Beatrice, hur är det, du har varit borta i 14 dygn”. Det var svårt att ta in. För mig hade tiden stannat. Där och då inleddes en ett år lång rehabilitering. Nerverna kunde till slut läka och hitta tillbaka till varandra. När det här hände bodde jag i en stor villa i Bromma, så jag fick flytta till ett mer handikappanpassat boende.

Vilken är den svåraste motgången du gått igenom?

– Helt klart den gången en nära familjemedlem gick bort i en olycka. Det här var 2006, jag kommer aldrig glömma det... Varje år, på årsdagen, är jag där. Jag vet klockslagen och jag vet precis vad som hände. Det är verkligen en traumatisk upplevelse. När mina nära och kära är på vägarna så vill jag veta när de är i mål, jag vill att de ska höra av sig när de är framme.

Vad blev ditt livs första motgång?

– Min syster Maria drabbades av Alopecia i tonåren. Hon tappade hår, det är en sjukdom där man inte har hårsäckar på kroppen. Det blev en stor grej i vår familjevardag, vi bytte kost allihop. Hon var ledsen och det kändes som att man inte räckte till. Jag mådde verkligen dåligt för hennes skull. Man är väldigt hjälplös i ett sådant läge. Ändå var det där någonstans som jag började stå upp för dem jag älskar – och var väldigt tydlig på den punkten. Jag konfronterade folk som satt och stirrade och pekade.

Hur mår din syster nu?

– Hon mår skitbra, hon bär sin flintis med stolthet sedan över tolv år tillbaka!

LÄS OCKSÅ: Så gick det sen för bortvalda brevskrivarna i Bonde söker fru

LÄS OCKSÅ: Så gick det sen för deltagarna i Paradise hotels inställda skandalsäsong

Foto: Jakob Dahlström/TV4