Anja Lundqvist om 11 år yngre pojkvännen Rikard Källqvist och Heder

Anja Lundqvist, 49, är både nyskild och nykär, nykter sedan 21 år och aktuell som Janni i säsong 2 av Viaplays Heder.

Hon har utsetts till Veckans kex i Aftonbladet Klick! som produceras av Hänt-redaktionen.

– Janni handlar innan hon tänker, är passionerad och ibland går hon över gränsen. Själv är jag lika passionerad, men inte lika modig. Jag önskar att jag var det, säger Anja Lundqvist.

Hur känns det att ha varit med och skapat Heder?

– Roligt, men också som ett enormt ansvar. Det är skönt att våga något sånt när man kommit upp i min ålder och hållit på länge, vara med och bestämma vilka historier som ska berättas och lära sig skapa något från ax till limpa. Och en sidovinst är att ”Heder” breddar, skapar huvudroller för äldre kvinnor. Å andra sidan spelar inte ålder så stor roll längre. När jag var liten på 70-talet hade tanterna hattar och blommiga klänningar. Alla såg gamla ut vid 40. För min generation är det annorlunda. Jag sitter här i rosa leopardblus och högklackat. Vi har blivit ett mycket mer individualistiskt samhälle på gott och ont, men gott är att du kan se ut hur fan du vill tills du blir 100 och kolar vippen.

Men skönhetsidealen är väl fortfarande hårda för kvinnliga skådisar?

– Människor dras genetiskt till skönhet, men självklart är vi inte helt jämställda. Det har egentligen med skönhetens plats i samhället att göra. Vi är ganska ytliga. Ytan är det som säljer, det man ser och vi är skapta så. Det är inte förrän man kommer nära andra sinnen kan börja tala om saker för en, som att den här människans röst, Gud vad vacker den är.

Har du känt dig pressad till att se ut eller vara på ett visst sätt för att få jobb?

– Nej. Jag är fåfäng. Gör jag något så är det jag som bestämmer det, och jag har aldrig hört någon säga till mig att gå upp eller ner i vikt, ta botox, göra si eller så.

Har Metoo haft effekt på hur kvinnor behandlas i branschen?

– Jättestor effekt. Man är mycket mer medveten nu som skådespelare om vad som är lagligt och inte. När jag gick ut scenskolan på 90-talet blev jag utsatt för saker som... hade jag vetat då eller fattat att det här kan jag polisanmäla, då hade jag gjort det.

Vad för saker?

– Verbala kränkningar. En manlig superstjärna frågade mig till exempel om han fick suga på mina bröstvårtor. Han hade sett mig sitta och amma utanför studion där vi spelade in på Filmhuset, och så kom jag in. Jag hade inte träffat honom innan, vi skulle spela kära mot varandra i 20 dagar, och han sa: ”Haru mjölk kvar i brösten? Får man smaka lite?” Sen mellan tagningarna gick han förbi och sa ”Fan vad jag har lust att knulla dig idag”. Hade Metoo skett då hade jag direkt sagt till producenten, vetat om mina rättigheter.

Du är nykter alkoholist sedan länge. Varför slutade du dricka?

– Jag kraschade fullständigt och har snart varit nykter i 21 år. Jag har alltid varit förälskad i att dricka, men också varit högpresterande, gick ut scenskolan, fick jobb på Dramaten och i Lukas Moodyssons film ”Tillsammans” direkt. Jag höll ihop, tänkte att det ska gå så jävla bra och drack, men efter en hjärnhinneinflammation när jag bodde i L.A. blev mina fyllor helt annorlunda. Jag fick minnesluckor, klättrade över räcken nere vid Strömmen, gick balansgång och klättrade mellan balkonger på åttonde våningen, slog till nån. Framför allt visste jag ofta inte hur jag kommit hem. Det är bara att tacka gudarna att inget hände, av sånt som händer i vår serie. På riktigt är jag tacksam över det.

Så hjärnhinneinflammationen utlöste det?

– Ja. Det är inte helt ovanligt tydligen, att efter slag mot huvudet kan nån som redan är beroende, eller högkonsument, bli extremt mycket mer beroende och det kan få allvarliga konsekvenser. Jag var väldigt beroende av alkohol och missbrukade i fyra år ungefär. Sen sökte jag hjälp på Maria beroendecentrum, behandlades och fick eftervård i två år. För det jobbiga för en alkoholist är inte att sätta korken i flaskan, utan sen när man ska leva skyddslös utan att kunna tänka ”Fan vad jobbigt allt är. Jag tar en öl” eller ”Fan vad glad jag är. Jag firar med en öl”, när man måste fejsa livet naken. Jag hade inga verktyg för det, så det var väldigt jobbigt.

Började du göra något annat istället för att dricka?

– Jag hade redan ett matmissbruk då. Det fick jag ta itu med i samma veva. Efter det identifierade jag vad sug är, och det är ingen mystisk känsla som bara infinner sig hos beroendemänniskor. Det kan vara något som jag hänt för två dagar sedan man bär med mig i kroppen. Sen på fredagen vill allt bara ut. Då går man ut och festar. Nu går jag på AA istället.

Hur får du ut de känslorna som nykter?

– Jag har hittat en andlighet som funkar för mig. Varje kväll skriver jag en tacksamhetslista, så att jag slutar dagen med bra tankar, vilket ger bättre sömn. Jag tackar för att jag fucking lever, vilket inte är någon självklarhet i min ålder. Jag tackar för att jag får vara med mina barn eller kanske som nu, för att jag får ha pressdag för ”Heder”, sitta och prata om vad jag tycker för folk som lyssnar. Det har gjort mig mer positiv. Jag har alltid varit en glad skit, men nu är jag en både positiv och glad skit, och jag tror det finns något större än jag själv. Det är inte så att jag har jordaxeln uppkörd i arslet och den roterar kring mig, mig, mig. Navelskåderiet har jag släppt. Jag nöjer mig med att vara en av många, jämfört med det högmodiga som fanns tidigare. Sen tränar jag, gärna utomhus, och det är också en sorts andlighet för mig.

Är du religiös?

– Inte för fem öre. Jag tycker religion är ett opium för folket. Religioner har gjort så mycket skada. Däremot tror jag det finns en kraft starkare än jag själv som jag kan vända mig till. Och meditation hjälper. Det är ingen placebo utan kan skapa nya spår i hjärnan som gör att man förändras som människa även på cellnivå. Det pågår det forskning kring, så det är inget hokus pokus. Vi tror ju alla att vi har en själ, och den själen är på något sätt kärnan av att vara människa. Det är vad som gör att vi ser en film och tänker, det kunde varit jag. Vi känner igen oss i alla även om vi inte identifierar oss med alla. Min andlighet är basic, handlar om att ta det lugnt. Sätt dig ner och ät upp chokladen långsamt. Det är andligt för mig, för jag har stressat så mycket tidigare. Och att känna sinnesro, men man måste själv jobba för att nå den. Det finns en slogan inom AA som låter högtravande, men är bra: ”Tro utan handling är lika med död”

Du gifte dig för bara fem år sedan efter en lång relation med Theo Holmer, men sen skilde ni er efter totalt 17 år tillsammans. Vad hände?

– Vi växte ifrån varandra, det här vanliga. Det var tråkigt, väldigt mycket sorg och ledsamheter ett tag, men nu är vi bästa vänner. Jag älskar honom som människa och han mig. Vi älskar våra barn och är fortfarande en gemenskap trots att både han och jag har träffat nya och mår jättebra i det.

Var giftermålet ett sista försök att rädda relationen?

– Ingen av oss tänkte så, men kanske undermedvetet. Vi hade så olika behov vad gällde ensamtid, uppmärksamhet, gemenskap, och vi hade olika värderingar om vad relationen skulle vara. Dom här behoven möttes antingen för mycket eller för lite från bådas sidor. Vi är väldigt olika, fast vi har lika bakgrunder.

Apropå bakgrund, vad har du för bakgrund?

– Jag är från Uppsala, men mina föräldrar kommer från Västerbotten, berättarlandskapet. Varje kväll låg jag och syrran på pappas armar och så berättade han bibliska berättelser, för han var ju uppvuxen med det själv fast han var ateist. Eller så var det berättelser från hans hemby. Mamma var lärare på Vårdhögskolan och pappa professor i Statsvetenskap.

Och din nya man, vem är han?

– Vi har varit ihop i två år nu. Rikard är elva år yngre än mig. Vi träffades genom ljudboksbranschen. Han är den största producenten av ljudböcker i Sverige. Vi är särbos, för jag kan inte flytta ihop med någon på en gång. Det är bagaget från att ha varit ihop med någon länge och gift, att det behövs lite space.

Hur kändes det att bli förälskad igen?

– Det var fantastiskt att bli förälskad igen senare i livet, för man är ju inte lika naiv som då man var som ung, utan ser verkligheten mer, blir nog också kär mer i det bakom. Jag upplever att när jag var yngre och blev kär såg jag inte en lika stor del av personen, för jag hade inte så mycket erfarenhet och kände inte mig själv så bra.

Vilka ideal är viktigast för dig i livet?

– Vänlighet är viktigt, sen mod, men det betyder inte att jag är modig utan att jag försöker vara modig även när jag är skiträdd. Allt blir så mycket enklare då. Och slutligen. Svik inte dina barn, för att när vi tar hand om våra barn så tar vi hand om hela världen, för kriget börjar inne i människan.

Var det viktigt för dig att få barn?

– Det kom när jag träffade min exman och var drygt 30. Jag hade aldrig velat skaffa barn innan. Sen träffades vi, jag blev jättekär, kände att han aldrig kommer svika sina barn, så honom vill jag ha barn med.

LÄS OCKSÅ: Tina Leijonberg försvann efter tv-succérna – nya livet i misär

LÄS OCKSÅ: Bygglov-Willy försvann efter succén – första orden om hemska sjukdomsdramat

Foto: TT & Viaplay.