My Holmstens skräck efter kraschade äktenskapet

Skådespelerskan My Holmsten är lycklig med sin Lucas, men att knyta hymens band är inte aktuellt. I bagaget har My nämligen ett äktenskap som var dåligt från första stund.

– I samma sekund som jag klev in i kyrkan, tänkte jag: ”Det här kommer inte att gå bra”. De berömda järnportarna slogs igen. Den känslan var obehaglig. Så vill jag aldrig mer känna, förklarar My för Hänt.

Hur står det till världen bästa My?

– Det står alldeles utmärkt till. Jag är ute på landet och jag älskar att vara här. Jag vill aldrig mer åka in till stan.

Sörjer du att sommaren är över?

– Ja, det gör jag. När jag var yngre älskade jag när hösten kom. Jag älskade det krispiga och klara, jag älskade dofterna av jord och äpple. Det vackra, liksom. När jag var yngre var det synonymt med nystart. Man började på något nytt. Det var nytt läsår, ny termin. Det var nytt, liksom. Nu har det blivit tvärtom. För varje år som går sörjer jag sommaren allt mer. Jag tycker att det är skitjobbigt.

Vad blev den här sommarens höjdpunkt?

– Att min dotter fyllde 30. Det är inte klokt, alltså. Jag menar, jag ser på henne som att hon fortfarande är tolv. Till hennes stora irritation, måste jag tillägga. Hon är fan 30 år. Det är stort!

Sommarens bottennapp, då?

– Att jag fick ta bort min hund – om jag får räkna med maj. Efter 15 år kamperande blev det jäkligt tomt och tyst och trist när hon försvann. Det var verkligen inte kul.

Som dotter till Karl-Arne Holmsten och Inga Gill var teatern ditt andra hem. Avrådde dina föräldrar dig från att gå i deras fotspår?

– Pappa gjorde det. Mamma var tvärtom. Hon sa: ”Gör vad fan du vill, bara du är lycklig”. Redan i nian bestämde jag mig för att bli dansare, så jag krossade min fars hjärta genom att gå på balettakademin i tre år. Han fick betala, dessutom. Det kostade pengar att gå där. Tur att han älskade mig.

Vem tänker du oftast på: Karl-Arne eller Inga?

– Jag tänker nog lika ofta på båda två fast i olika situationer. När jag är ute i skärgården så tänker jag alltid på pappa. Han älskade havet, han älskade att åka båt. Han hade älskat att vara på mitt ställe på Vindö. Mamma tänker jag på när det gäller mammagrejer. ”Det här skulle jag vilja diskutera med henne, gud att jag inte kan ringa henne nu när jag inte vet vilket beslut jag ska ta”. Jag vill ha hennes råd, hennes tröst. Mammatröst.

Hann dina föräldrar ta del av dina framgångar?

– Båda hann – men pappa ville inte. Jag minns när jag fick mitt allra första teaterjobb. Det var på Oscarsteatern 1979. Han ville inte gå dit. Han var väldigt speciell, min pappa. Han gladde sig åt mig. Han hjälpte mig med kontraktet, men han ville inte se föreställningen. Han klarade inte av att sitta på en bänkrad bland en massa människor. Då fick han panik. Mamma fick berätta i efterhand – för hon såg den så klart.

På vilka sätt är du en riktig Svensson?

– Det finns jättemånga Svenssonvarningar på mig. Jag missar aldrig Ernst. Jag löser Melodikrysset varje lördag. Jag skickar alltid in krysset, men jag vinner aldrig. Hela jag är en Svensson. Jag är otroligt vanlig.

När tycker din sambo Lucas att det är något allvarligt fel på dig?

– När jag vägrar gå in på Clas Ohlson.

Tycker du att det är för mycket machostämning på Clas Ohlson?

– Nej, inte alls. Jag har varit inne i varenda Clas Ohlson-affär i hela Sverige. Alla är uppbyggda likadant. Det är som en labyrint. Jag får klaustrofobi.

Visst har du och Lucas hängt ihop sedan Hedenhöstiden?

– Ja, sedan jag fyllde 30.

Hur gick det till när ni träffades?

– Vi jobbade på Stadsteatern i Malmö – men i olika sammanhang. Efter jobbet hängde alla på samma ställe, en italiensk krog som hette Via Vineto. Det var sista anhalten innan man gick hem. Där började vi prata med varandra. Vi hade sett varandra lunchmatsalen på teatern, men det var första gången vi började prata. Sedan var det kört.

Lider du och du Lucas av bröllopsskräck eftersom ni fortfarande inte är gifta?

– Jag gör det. Jag har varit gift en gång. I samma sekund som jag klev in i kyrkan, tänkte jag: ”Det här kommer inte att gå bra”. De berömda järnportarna slogs igen. Den känslan var obehaglig. Så vill jag aldrig mer känna. Lucas däremot vill gärna att vi gifter oss.

Vad brukar du ljuga om för Lucas?

– Jag ljuger aldrig för honom. Det är ingen idé. Han skulle genomskåda mig direkt. Vi har kommit så långt tillsammans att vi knappt behöver prata. Vi läser av varandra. Ibland drömmer vi till och med samma drömmar. Så är det. Det tycker jag är ganska häftigt. Det finns någon som känner mig så himla väl – men ändå stannar kvar hos mig.

Upplever du att Lucas ser likadan ut – år efter år?

– Ja, det gör jag. Han går alltid omkring i samma kläder: jeans, t-shirt, munktröja och gympadojor. ”Det ska vara skönt”, säger han.

Vilken kändis påminner han om?

– Alltså, till sättet är han otroligt jämlik och trevlig – om än lite hetsig. Vem kan det vara? Vem är det? Gud, jag får inga namn i huvudet… Claes Malmberg, kanske. Nu kommer Lucas att döda mig! Han får inte läsa det här. Men Claes är mysig och har koll. Han är rolig men också lite lätt galen. Han kan lätt bli förbannad.

Vem påminner Lucas om utseendemässigt, då?

– Det fanns någon figur i Sagan om ringen, en kung… Han hade långt hår och skägg. Alla sa: ”Gud, det ser ut som Lucas!”.

Du ses ibland köra omkring i en Peugot av 2011 års modell. Är det en bra bil?

– Det har varit en bra bil, men nu börjar den rasa. Nyligen var vi i Spanien. När det var 40 grader varmt pajade AC:n. Det var mardrömslikt. Jag trodde att jag skulle dö. Det var nästan så att ratten smälte.

Ryktesvägen sägs det att du och Lucas har grava samarbetssvårigheter när det gäller att färdas i er bil. Är det så?

– Svar ja. Det stämmer. Du vet, när han kör och tror att han ska köra om någon på ett olämpligt ställe, skriker jag: ”Det går inte!” Då skriker Lucas ”NEJ” och nästan tvärnitar. Han blir så fruktansvärt arg och skriker: ”Nästa gång får du köra!” Så där håller vi på. Det är fruktansvärt irriterande. Vi kan inte låta bli att lägga oss i… Det har hänt mer än en gång att den som kört stannat bilen och sagt: ”Nu får du köra!”.

Vilken kändis ser du var och varannan dag?

– Det beror lite på vart jag befinner mig, men jag får väl ändå säga att jag springer på Jonas Gardell då och då. Vi bor nämligen nära varandra på Söder och ibland springer vi på varandra ute på Vindsö.

Är Jonas ofta sur?

– Svår fråga. När vi träffas har vi väldigt kul. Sedan kan han vara väldigt besvärlig – i andra sammanhang. Du vet, han är envis. Han vill få igenom sina grejer på bekostnad av andra människor och deras åsikter. Det kan ju ställa till konflikter. Om det är bra eller dåligt, det vet jag inte, ärligt talat. Själv är jag en mes och ger mig direkt. Det är ingen bra egenskap.

Vilken maträtt skäms du för att du äter för ofta?

– Sushi. Jag är galen i det. Jag får säga till mig själv: ”Du kan inte äta sushi tre gånger i veckan, det är inte bra”.

Slutligen My, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Hemma på kvällen när alla obehagliga, hårda och dumma kläder åkt av och man sitter i något fult och skönt och alla andra gått och lagt sig. Det är underbart!

Namn: My Holmsten.
Född: 11 maj 1957.
Familj: Sambon Lucas, 66, dottern Trulsa, 30.
Bor: Södermalm.
God egenskap: Envis.
Dålig egenskap: Otroligt långsint.
Äter helst: Skaldjur, just nu är jag så sugen på kräftor att jag dör!
Dricker helst: Bubbelvatten och champagne.
Längtar efter: Den stora V75-vinsten.

FOTO: Cecilia Liljeton/TT