Charlotte Perrelli har fått sju missfall på tre år: "Orkar inte"
Charlotte Perrelli, 42,och maken Anders Jensen, 40, lever tillsammans med gemensamma sonen Adrian, 3, och artistens två söner Angelo, 13 och Alessio, 11, från sitt äktenskap med Nicola Perrelli, 47. Familjen bor i en villa på 800 kvadratmeter i Djursholm i Stockholm och har länge drömt om att utöka familjen lite till.
Men hittills har Charlotte Perrelli inte kunnat få fler barn. De senaste åren har hennes liv kantats av missfall och strax före det att hon skulle medverka i “Melodifestivalen”i februari i år, fick hon sitt sjunde missfall på tre år.
– Man mår dåligt när det händer, men inte i efterhand. Vi hade tyckt att det varit kul att få ett biologiskt helsyskon till Adrian. Han blir lite ensambarn eftersom det skiljer så mycket i åldrar. Men jag är ingen person som tycker synd om mig själv. Okej, nu blev det så här – det är livet. Ingenting blir som man har tänkt sig. Det är jättetråkigt, men det är ingen idé att hänga läpp, säger hon till Expressen Söndag.
Nu har Charlotte Perrelli gett upp. De många försöken och de tvära kasten mellan hopp och förtvivlan, har gjort att hon och Anders slutat försöka.
– Nu känner jag att jag skiter i det. Nu får det vara bra. Jag känner också att jag blir ju äldre, hur gammal vill jag vara när jag skaffar barn? Jag är 42 nu, sista gången kändes det som att “hoppas det funkar, för sen struntar vi i det”. Mest för att min kropp tar stryk, jag orkar inte mer. Motgångarna, när man mår illa, kräks, kissar varenda natt och går upp i vikt, allt det där och så blir det ingenting. Det är lite jobbigt. Jag har ju tre barn, jag är jätteglad och nöjd över det, säger hon till tidningen.
Men trots sorgen över att inte kunna få ett barn till, blomstrar kärleken mellan Anders och Charlotte fortfarande.
– Vi har det väldigt bra, vi är på samma själsliga nivå. Sen handlar det också om att arbeta hårt på sin relation. Ska man vara lycklig måste man jobba för det. Lyckan kommer inte av sig själv. Det handlar om att ge och ta och se den andra, att vara lyhörd hela tiden, känna in och känna av. Jag är en djävulusisk pratkvarn och tror på att älta och prata. Man ska inte gömma sig i en massa problem. Men man ska inte heller blåsa liv i saker som inte behöver blåsas liv i. Det där är en avvägning, säger hon.
Foto: IBL