Thomas Järvheden: Därför försvann jag från tv

Jag kollar adressen när vi ska träffa komikern Thomas Järvheden, 44, i Sollentuna.

– Vi kan ses hemma hos mig, men jag måste hämta ungarna vid 16, säger han.

Solen är obarmhärtigt stark när vi sladdar in framför den gula villan och Thomas äter lunch, kisar mot ljuset och och ler. Sedan bjuder han på det godaste kaffet min fotograf någonsin druckit.

Var är du uppväxt?

– På Värmdö med två syskon.

Levde inte dina föräldrar tillsammans under din uppväxt?

– De skilde sig när jag var två år. Mamma slet hårt och hade det ekonomiskt knapert, hon behöll dock huset och jag träffade pappa på helgerna.

Hur var det då?

– Han flyttade till USA när jag var nio år. Han var rätt naiv, trodde han skulle göra snabb succé och sen komma och hämta oss i helikopter – men han var borta i 22 år. Han är en rätt brokig person och han har många fina, men också udda sidor, vilket säkert präglat mig en del. Men min mamma var väldigt stabil, jag kunde plocka russinet ur kakan hos henne. När jag senare separerade från min dotters mamma var det jobbigt. Jag ville inte att hon skulle sakna mig lika mycket som jag saknat min pappa som liten.

Har du alltid varit rolig?

– Det växte fram när jag började skolan. Jag började spela piano när jag var fem, och jag har tydligen att brås på för min morfar jammade tydligen en del med Povel Ramel och farbror var jazzsaxofonist. Så humor och musik har alltid funnits där.

Men när tog du tag i det där ordentligt?

– Folk sa alltid ”du borde göra stand up”. Så jag anmälde mig till en amatörtävling för att testa och var svin-nervös, jag var runt 24. Gick sedan en intensivkurs i två veckor. Sedan kunde man anmäla sig till rookiekvällar och ja, etablerade komiker började höra av sig, frågade om jag ville följa med på turné.

Sedan jobbade du mycket med tv för 10-11 år sedan?

– Ja men jag tycker inte det är så jättekul med tv, det är så styrt. Jag håller på mer med liveshower, och numera också mycket med musiken.Sedan jag lade upp mina humorlåtar på Spotify har de streamats över 10 miljoner gånger, det sporrar mig att vilja göra fler.

Och så turnén ”Bra mycket sämre”.

– Ja, den har jag kört under våren och släpper även extrabiljetter till den i Stockholm och Göteborg till hösten. Nu har jag fått en huvudroll i uppsättningen ”Annie” i Malmö till hösten, premiär 30 november. Plötsligt känns det som om musiken får ta plats på riktigt. Jag gjorde ju musikteater i ”Trumpna fruar” förra sommaren också.

Men hur funkar det att vara borta från familjen nu till hösten?

– De är väldigt stöttande, min fru är ju skådis själv och jag kommer att pendla under ett halvår. Jag frågade henne om det var bättre att vi alla flyttade dit under en period men hon ville vara kvar här för att slippa rycka upp barnen.

Hur träffades ni?

– På en tv-inspelning för hela tio år sedan, så vi har hunnit gå igenom mycket tillsammans. Tess, 37, har endometrios (innebär att livmoderslemhinnan växer utanför livmodern, reds. anm).

Vad innebär det egentligen?

– Att man periodvis kan ha oerhört mycket magsmärta och att det kan vara svårt att få barn, så vi började tidigt för säkerhets skull.

Du fick ju din första dotter redan när du var 29, berätta!

– Det höll ju mig hemma i större utsträckning istället för att stanna ute och festa, det har också påverkat vad jag pratat om på scenen. Till exempel heter min ena standupshow ”Vuxenkruxet” och handlar om familjelivet, ansvar och stress. Den finns på Netflix.

Vill ni ha fler barn?

– Frugan tjatar om fler, men jag tycker det är skönt att de minsta har kommit in i förskoleåldern. Visst är det supergulligt med små barn, men jag ser också fram emot egentid, både själv och med frugan. Jag säger inte helt nej utan mer ”inte just nu”.

Hur är du som pappa?

– Det är viktigt för mig att vara närvarande, extra noga för mig att inte vara en pappa som försvinner. Det var jobbigt att separera från Tuvas mamma, det tog emot något fruktansvärt. Jag ville verkligen inte att det skulle drabba Tuva som det drabbade mig. Men det insåg man ju, att över kärlek kan man inte alltid bestämma. Jag var väldigt noga med att ta halva tiden och ansvaret Jag gjorde en stark låt om det där till Tuva om att sakna. ”Inte ditt fel”. Den där typen av låtar går rakt in hjärtat på folk i motsats till mina skojlåtar.

Vad tycker du bäst om, musiken eller att vara rolig?

– Hela anledningen att jag har orkat hålla på så länge är just att jag tycker det är så roligt att blanda. Jag är väldigt rastlös av mig och jag är väldigt lustdriven, allt måste göras med utgångspunkt i det.

Har det här nervösa släppt numera när du ska upp på scenen?

– Ja, men om förutsättningarna är riktigt dåliga, som de kan vara någon gång, så kommer den där känslan tillbaka.

Kaffet är slut, ungar ska hämtas på förskolan och Thomas står i barnens trädkoja och blickar ut över trädgården.

Foto: Micael Engström