Så träffade Emma Broomé sin nya pojkvän Linus Öhrn

Skådespelaren Emma Broomé, 35, har varit anställd vid Dramaten i Stockholm i drygt sju år, men för den stora breda publiken är det nu hon har slagit igenom. På SVT har hon en huvudroll i den populära dramakomedin Sommaren 85, på Viaplay en ledande roll i kriminalserien Lyckoviken och på bio syns hon som varulv i nya barnfilmen Nelly Rapp – Monsteragent.

Hänt bestämde sig för att kolla upp lite mer om vem Emma egentligen är.

Grattis till framgångarna. Vad var det från början som lockade dig med skådespeleriet?

– Jag tror det var en kombination av att vilja leva hårt och innerligt och av att vilja fly livet på samma gång. Sen frigör skådespeleriet fantasin och fantasi är viktigt för mig. Med åldern har det börjat få allt mer betydelse för mig, att det finns en möjlig chans att beröra andra människor, det är en väldigt stark drivkraft.

Lyckas du leva intensivt och fly samtidigt?

– Ja. För skådespeleri är en slags eskapism. Du måste tjänstgöra i en berättelse, ha förmågan att leva dig in i den roll du gestaltar, bli någon annan. På det sättet blir det en kombination av att leva innerligt samtidigt som man flyr det verkliga livet. Men om jag lyckas hitta en innerlig närvaro, det är olika.

Då du väl lyckas leva dig in helt i en roll, blir det inte jobbigt då att hela tiden behöva gå in i och ut ur den?

– Det kostar ibland, men jag kan tycka om det, när man bär vissa roller med hela sitt hjärta. Jag har gjort ett par såna roller som sedan har blivit en del av mig så starkt att de fortfarande inte har lämnat mig, och jag vill nog inte att de ska lämna mig. Så är det till exempel både med rollen som Jean D Árc och Jackie i dramat ”Beckomberga”. Den smärtan de rollfigurerna bar på får jag bli vän med på något sätt helt enkelt. Dom är fortfarande en del av mig. Det är som att man bär med sig minnena och erfarenheterna av dem fortfarande, men det ger också en rikedom. Det är inget farligt, bara krävande.

Det går bra för dig, men vad har du för framtidsdrömmar. Är det att bli Hollywoodstjärna, få regissera eller att göra något helt annat?

– Jag skulle nog vilja regissera senare i livet, men just nu jobbar jag hårt för att komma vidare och nå andra konstnärliga sammanhang inom film och teater. Jag skulle gärna vilja jobba med filmproduktion internationellt, utanför Sverige. Det skulle vara fantastiskt. Klart jag drömmer om att via skådespeleriet komma ut och se världen. Jag har mitt sikte inställt på Lars von Trier bland annat.

Vad har du för intressen utanför skådespeleriet?

– Mycket av min tid går åt till att arbeta och utvecklas som skådespelare. Sen försöker jag hitta luckor för annat, och då är det att vara tillsammans med nära och kära. Att få rida med min mamma i skogen i Hälsingland är till exempel helt underbart. När jag har mindre tid över går jag gärna i allt ifrån kyrkor, till bibliotek, konsthallar eller pubar, för jag gillar platser som på olika sätt kan berätta någonting för mig. Där finner jag ro.

Du är inte frimärkssamlare eller något sånt, har någon nördig hobby?

– Jag jobbar på ett grötalbum faktiskt, för att jag äter så mycket gröt. Jag tar bilder på min gröt. Så sent som igår upptäckte jag att all gröt jag tar med i matlådor och äter på Östermalm i Stockholm ser väldigt fattig ut. Det är som att jag inte har råd att äta på Östermalm. Vissa av mina andra bilder är däremot väldigt fina och jag är uppe i 133 bilder av gröt på olika sätt.

Hur länge har du tagit bilder på gröt?

– Sedan jag skulle komma i form inför en roll och började äta gröt till frukost, för att det är en så jäkla bra frukost. Äter man gröt så orkar man både arbeta och träna hårt. Det var den 17 maj i våras som jag började med albumet. Jag brukade prata med en runner, Markus, om gröt under inspelningarna av ”Sommaren 85”, eftersom jag åt så mycket gröt varje morgon. Vi pratade om att starta en grötklubb, spela hård techno och rock och sälja gröt för allt mellan 20 och 200 kronor tallriken till besökarna för att ge dom energi att orka fortsätta dansa. Sen började jag varje morgon skicka grötbilder till Marcus.

Skulle man kunna kalla det ditt coronaprojekt?

– Ja. Det är grötalbumet och Espresso Martini, som jag ska bli jävligt bra på att göra innan den här pandemin är över.

Espresso med Martini?

– Nej. Hör och häpna, men det är faktiskt inte någon Martini i utan kaffe, likör och vodka. Och det finns en likör som tydligen ska vara fantastisk att ha i, men den måste man köpa i Italien, så jag får väl bila till Italien och köpa den där. Något som passar bra eftersom min karl nyligen har skaffat en Mustang, vilket är min drömbil, och vi har döpt henne till Ellinor Spaceship Bane.

Du har en pojkvän alltså?

– Ja. Jag har en käresta och det är ganska nytt. Det är underbart, för jag har aldrig varit med om ömsesidig kärlek på det här sättet tidigare. Jag är helt hänförd… Det är surrealistiskt. Jag får nypa på han varje dag och kolla: Är det på riktigt?

Och han har köpt din drömbil, en Mustang?

– Ja. Det är så jäkla fint, för jag har en lista på hans kylskåp där det står saker jag vill ha. Högst upp stod det Mustang, och då fixade han det, så du märker ju att han är underbar.

Verkligen. Hur och när träffades ni?

– Jag träffade honom när jag jobbade uppe på Institutet, en konstnärlig plats vilken hans bror är konstnärlig ledare för, i Vitsaniemi långt uppe i norra Sverige. När jag jobbade där under två veckor var Linus, som min pojkvän heter, där och jobbade med den teaterfestivalen. Han var även musiker i vårat performance och är en makalös gitarrist.

Vad heter han mer än Linus?

– Linus Öhrn. Han spelar mycket metal och punk, är med i fem olika band och skulle egentligen åkt på USA-turné i våras. Den ställdes in på grund av corona, men det kanske blir några spelningar i Europa snart, en kortare turné med bandet Valkyrja.

Gillar du hårdrock själv?

– Ja, ännu mer nu sen jag träffade Linus, han inspirerar mig men jag har alltid gillat rock'n'roll, både 80-talsrock, psykedelisk rock och sleaze är jag uppvuxen med.

Planerar du och Linus att flytta ihop?

– Nån gång ska vi nog det, för vi vill båda bo i någon form av slott, men vi bor grannar som det är, så det är himla roligt. När han frågade om vi skulle fortsätta ses, efter att vi varit i Vittaniemi, visade det sig at vi bodde grannar här i Stockholm. Helt osannolikt, men det gör att vi kan ta det lugnt med att flytta ihop fram till att vi hittar drömslottet. Vi har så nära till varandra i alla fall.

Var ska drömslottet ligga?

– I södra Frankrike helst.

Vill du skaffa barn med Linus i framtiden?

– Det är nog inte självklart. Jag känner att jag redan har en stark familj och vill koncentrera mig på mitt arbete nu, vara tillsammans med Linus och mina syskonbarn som jag redan har en väldigt nära relation till. Sen vet man aldrig vad som händer, om jag ändrar mig om några år.

Men du kanske vill gifta dig med Linus?

– Gud ja. Helst på slottet i Frankrike med en väldig massa livemusik, rock'n'roll. Jag får skriva det på den där listan på hans kylskåp.

Foto: Agnes Roosman, Elina Meuller, Martin Frick/SVT, Privat.