Så lever Ragnar Dahlberg i dag – efter succén i Café Norrköping

Ragnar Dahlberg, 78, gjorde succé i Café Norrköping och sen Go'kväll innan han tvingades bort från SVT.

Läget, Ragnar?

– Bara fint!

Vilken är din senaste gubbvarning?

– Fötterna vill inte förflytta sig, det är jobbigt. Jag orkar inte ta ett kliv på en halvmeter!

Har du rullator?

– Nej, däremot måste jag nog snart ta fram födelsedagspresent som jag fick när jag fyllde 70: en käpp med silverkrycka. När jag är ute och promenerar i sällskap med någon så hamnar jag på efterkälken. Den andra tycker synd om mig och ansluter sig till min takt.

Hur är det att åldras?

– Du vet, man märker att man vill så mycket men inte fixar det. Kroppen gör inte det huvudet säger att den ska göra alla gånger. Det är väldigt jobbigt. Man märker också att ”det här kommer inte bli bättre, sannolikt går det åt andra hållet”.

Och plötsligt har man en etta med jordvärme?

– (Skratt). Ja, ja, så är det…

Skulle du vilja veta hur gammal du kommer bli?

– Jag vet inte om det vore så roligt att veta det. Men min pappa blev 89. Jag har det som riktmärke. Jag ska slå honom!

Du ser ändå pigg och fräsch ut. Är det likadant med din hustru eller har hon passerat bäst-före-datum?

– Frågan är om jag vågar berätta det…

Vad hette dina tre bästisar – när du var tio jordsnurr?

– Leffe, Classe och Ingvar.

Visst var du en besvärlig unge som ställde till med mycket pojkstreck?

– Nej, mina föräldrar märkte knappt att jag fanns.

Vad ville du bli när du var riktigt liten?

– Lastbilschaufför.

Istället blev du journalist och programledare – och med TV-succén Café Norrköping skrev du in dig i vår svenska tv-historia. Satan Ragge, vad poppis du var på 80- och 90-talet!

– Ja, du. Då var det högtryck. Vissa sändningar kunde man ha två miljoner tittare!

Fick du så många knäppgökar på halsen att du sov med ett basebollträ under sängen?

– Nej, inte riktigt, men knäppskallar fanns det gott om. Nu ska jag berätta en sak för dig. Jag hade en stalker som ringde mig ett par gånger i veckan. När jag talade snällt med honom så var jag den finaste människan på jorden, men när jag skärpte tonen och sa att ”nu får du faktiskt sluta ringa” så blev han dum. Detta pågick i 15, 20 år! Ibland svarade mina barn i telefonen och sa: ”Nu är det terroristen igen”. Fast plötsligt upphörde det här…

Dog han?

– Ja.

Låg du bakom hans död?

– Nej, nej. Fan heller.

Visst var det lika tråkigt att ha SVT som arbetsgivare som att sitta på en sten och se målarfärg torka?

– Det var väl en ordnad och stillsam miljö – om man säger så. Ville man ha lite kul så fick man själv se till att det blev det. Tittarna gillade en, men något internt beröm fanns inte. Att man fick ”fortsätta ett år till” var beviset på att man var okej. Festligare än så blev det aldrig.

Vad passar du dig mest för en vanlig sommardag: huggormar, getingar eller brunbjörnar?

– Brunbjörnarna på Harstena är få. Däremot finns det ganska många ormar. Jag har lärt mig att titta ner när man tar en promenad. För många år sedan blev min fru ormbiten. Hon tittade inte ner... Det kom det en liten jäkla huggorm och bet henne!

Vilket årtal fick du och Gun-Britt upp ögonen för varandra?

– 1994.

Vilka svårigheter har ni mött utmed Amors krokiga väg?

– Jag vet inte om vi haft några. Vi har kämpat på och glatt oss åt det som varit värt att glädjas åt. Vi har ju hälsan med oss, fortfarande.

Vilken kändis har du blivit förväxlad med mer än tre gånger?

– Christer Sjögren. En del personer har förväxlat oss av bara farten. ”Du sjunger så bra”, har jag fått höra.

Vilken är den konstigaste platsen du somnat på?

– Jag somnade lutande mot en ko en gång. Det var när jag var på sommarläger utanför Norrtälje. Jag var väl 13, 14 år.

Är du emot surströmming, ostron och krabbor?

– Jag äter surströmming om det bjuds. Ostron avstår jag. Krabbor älskar jag!

Vilken typ av tidningsartiklar läser du inte?

– Sådana där jag redan på rubriken ser att det här är nonsens!

Du verkar vara den genomsnälla typen. När förvandlades du senast till en machoman?

– Denna fråga har sysselsatt många: när blir han arg? En gång, när jag var på Liseberg, satte jag mig i Pariserhjulet. Det var fullt med människor och snurrade varv efter varv. Jag satt där i en och en halv timme – tills eländet till slut stannade. När jag klev av stod det en stor Lisebergskanin där som lyfte på locket. Det var Lennart Swahn. Jag höll på att frysa ihjäl och Lennart tog med mig till en restaurang där han hällde i mig brännvin. Samtidigt fick jag skriva på ett papper där jag gick med på att det skulle få visas i tv – i Blåsningen.

Blev du arg, då?

– Ja, det blev jag. Thorleif Torstensson var förresten inblandad i det här. Jag tänkte att ”den där mannen ska jag hämnas på!” (Skratt).

Slutligen Ragnar, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Det är när jag ätit min frukost. Jag är pensionär, som du vet, så när jag ätit klart går jag och lägger mig en stund med mobilen och kollar igenom vad som hänt i världen. Den stunden är magisk!

Foto: TT