Robinson-Raymond Ahlgren om okända förhållandet med Lulu Carter

I nya säsongen av Robinson på Fiji rör Östermalmkillen Raymond Ahlgren, 52, upp känslor. För Hänt berättar han bland annat om sin separation, sexuella övergreppen som barn, åren som narkoman – och om den sagolika vändningen.

Hur står det till världens bästa Raymond?

– Det är väldigt bra på alla fronter. Jag har hälsan, jag har barnen, jag har jobb. Jag har svårt att se på vilket sätt det INTE skulle kunna vara bra.

Har du inte ens påverkats av Coronavirusets framfart?

– Nej, förutom att toapappret är slut på Coop.

Varför fattade du pennan och sökte till Robinson?

– Jag jobbar med personlig utveckling. Det har jag gjort i snart 20 år. Jag tänkte så här: ”Nu har jag vänt på varje sten när det gäller mig som person, men jag har gjort det i en trygg miljö, hemma och med mat i magen. Jag ville veta vem jag är när jag ställs inför det ultimata provet. Du vet, ingen mat, ingen sömn. Vem är jag då? Hur jävla trevlig är jag då?

Blev du otrevlig?

– Så här är det. Jag har svårt att härbärgera känslor. Det pyser gärna ut.

Du knyter inte näven i fickan och håller käften – som många svenskar gör?

– Nej, precis. Jag har en latinsk sida. Jag kräks ut skiten direkt.

Redan i det första avsnittet tog du till orda. Till deltagaren Katarina sa du: ”Hon är en gussegull sparkdräktssosse där alla ska tycka om varandra. Ja, hon är lite kommunist i sin läggning – i världen där man fiser regnbågar och jagar enhörningar”. Blev det tryckt stämning efteråt?

– Det var tryckt HELA tiden. Jag funderade var och varannan dag om jag skulle lägga Katarina i nätet eller något… Jag var helt galen på henne.

Vad tyckte du var det värsta med Katarina – där och då?

– Så här… När två personer har en konflikt med varandra så behöver åsikterna ventileras. Det behöver man inte vara Einstein för att begripa. Hon var så in i helvete konflikträdd. När andra personer ventilerade saker gick hon mellan och bröt, hon klarade inte av att se två personer trätas. Jag förklarade för henne att hon skulle ge fan i att göra på det sättet: ”Låt folk göra upp, annars ligger det och pyr”, sa jag. Men hon kunde inte låta bli att lägga sig i. Det störde skiten ur mig.

Ångrar du orden till Katarina?

– Inte ett dugg!

Hur är er relation idag?

– Den är helt okej. Jag har varit på fest hemma hos henne och så där.

Vad störde du dig mest på när du trampade omkring på ön?

– Det jag led mest av var hungern. Det jag störde mig mest på var folk som inte kunde jobba i grupp. Vissa var oförmögna att lyssna på andras inputs, oförmögna att samspela. De här personerna klarade inte av att se bortom sina egna egon.

Och då visade du det?

– Ja, med besked.

Vad var det märkligaste du åt på ön?

– Sjögurka. Det är en jävla vidrig historia. Sjögurkor ser ut som… Tänk dig en stor jävla mördarsnigel. Tänk dig att den är tre decimeter lång. För att kunna äta skiten kokade vi den i fyra, fem timmar. Sjögurkor krälar längs sandbotten. Köttet är fullt med sand. Det knastrar. Så hård snigel med sand i, liksom…

Blev du mätt?

– Jag var inte mätt under alla veckor som jag var där. Jag åt vad som helst, jag åt fisk med inälvor, ögon, huvuden, allt.

Hur många kilon hade du tappat när äventyret var över?

– 15.

Kändes det mysko att landa på svensk mark – efter drygt 30 dagar på Fiji?

– Ja, mycket. Vi landade på Arlanda. Mina barn var där och tog emot mig. Min ex-fru också. Jag var tunn och skäggig och såg ut som en vilde. Sedan åkte vi hem och jag fixade till mig. Sedan dess har jag haft en besatthet av mat. Så fort jag känner det minsta hunger så springer jag iväg och äter!

Är du en tjocksmock nu?

– Nej, det kan jag inte säga, men jag vägde 87 när jag åkte dit, 74 när jag kom hem – och nu väger jag 92!

Vad tycker du är smarrigast att äta?

– Tryffelpizza.

Saknar du något från ön?

– Ja, bortkopplingen. Man var helt off-line, man fick inga sms. Det var riktigt nice.

Vad händer på din kärlekshimmel?

– Åh, inte mycket. Min kärlekshimmel är rätt stjärnklar.

Vad attraheras du av när det gäller tjejer?

– Självständighet.

Vilken kändis vill du gå på dejt med?

– Jill Johnson. Det är inget snack om saken, jag har alltid drömt om henne. Hon är så jävla snygg och begåvad. Vilken utstrålning hon har!

Du vet väl att hon är nyseparerad? Ska du kanske kontakta henne?

– Ringa henne, menar du? ”Tjena, det är Robinson-Raymond?” Det vete fan, (skratt).

Hur går man lämpligast tillväga om man är tjej och intresserad av dig?

– Jag vet faktiskt inte. Vad gör folk? Jag har precis kommit ur ett tioårigt förhållande. Innan dess var jag gift med min ex-fru i elva år. Jag vet faktiskt inte hur man visar sitt intresse. Messar man, eller? Jag vet inte. Jag är lite off-line där…

Hur är det att vara nyseparerad?

– Det är rätt okej. Eller snarare, det är väldigt okej! Jag hänger väldigt mycket med mina barn. Ungarna bor hemma båda två. Jag ser till att vi har det bra och roligt. Jag har inte tänkt så mycket på det, faktiskt.

Är du ensamstående förälder?

– Nej, jag har ju min ex-fru. Vi hjälps åt. Men barnen är vuxna nu och åker emellan. Jag bor på Östermalm, hon bor på Lidingö.

När i ditt liv har du mått som bäst?

– När jag började med min personliga utveckling för 17 år sedan. Jag blev nykter, jag började jobba med mig själv på ett emotionellt plan skulle man kunna säga. Inte bara intellektuellt, alltså. Jag började känna efter vad som hade hänt i livet och vad man hade gått igenom.

Var du ett vrak, dessförinnan?

– Ja, ett absolut vrak. Så här är det. Mamma är svenska. Jag var gudson till Chiles president. Pappa fördes bort och torterades till döds. Min lillasyster dog i den vevan. Sedan kom statskuppen 1973. Då var jag sex år. Vi flydde via Mexiko och under ett års tid blev jag utsatt för sexuella övergrepp av en person i min närhet. Och så blev jag misshandlad. Vi kom till Sverige när jag var sju år. Då blev jag slagen och mobbad i skolan för att jag inte pratade svenska. När jag var tolv år blev jag satt på internatskola.

Var du tilltufsad i själen vid det laget?

– Det kan man säga. Jag började använda droger väldigt tidigt. Redan när jag var tolv, tretton.

Drogade du för att fly verkligheten?

– Exakt.

Hur länge pågick detta?

– Fram till för 17 år sedan. Det var faktiskt en person som du säkert känner till som fick in mig på rätt spår. Du vet, Lulu Carter, hon från Äntligen Hemma. Jag var tillsammans med henne i ett intensivt år för drygt tio år sedan. Hon fick mig att börja kika på mig själv. ”Hur mår du, egentligen?”, frågade hon. Det var missbruk och allt det där… Hon räddade mig. Vi är fortfarande vänner och ses.

Drack du jättemycket?

– Ja, jag 20 år drack jag och knarkade och slogs – rätt friskt. Jag var väldigt våldsam.

Om du inte hade brutit med ditt tidigare liv så hade du kanske legat på kyrkogården nu?

– Ja, jag hade i alla fall inte varit med i Robinson.

När tycker dina barn att du är en dumbom?

– När jag öppnar käften!

Säger de ofta att du ska vara tyst?

– Ja. Jag är betydligt barnsligare än mina barn, (skratt).

Vem av dina kompisar har du känt längst?

– Kristian, Fredrik och Henrik. Vi lärde känna varandra när vi gick på Sigtuna, internatskolan. Vi hänger fortfarande ihop.

Vad har du för dolt handikapp?

– Intressant fråga. Jag självsaboterar. Så fort det går bra för mig med kärlek eller jobb så ser jag till att fucka upp det.

Fuckade du upp dina två senaste förhållanden?

– Med min ex-fru var det absolut så. Inte i min senaste relation, däremot. Vi var bara så otroligt annorlunda.

Vad är det dummaste du köpt?

– Allt. Jag gör så jävla dåliga affärer. Allt jag köper säljer jag billigt eller slänger. Jag har inget sinne för den biten.

Vad ogillar du mest: slalomåkare som flaxar med stavarna i liftkön eller komiker som inte är roliga?

– Tråkiga komiker, så klart. Fy fan!

Slutligen Raymond, vad skulle du välja mellan: ta ett piller som gör att du sakta men säkert förvandlas till Anders Bagges hund Karin, prata skit till höger och vänster om Carin Götblads framlidne marsvin Spik-Björn eller kidnappa Anna Mannheimers katt Svante-Kåre på öppen gata?

– (Skratt). Jag snackar skit om marsvinet, tror jag. Fast jag önskar att jag haft en sådan att äta på Robinson-ön. Marsvin måste vara godare än sjögurkor!

◼️ ◼️ ◼️

Ålder: 53

Jobbar som: Ledarskapscoach

Bor: Stockholm

Familj: Barnen Isabelle, 21, Fabian, 18

Stjärntecken: Oxe

God egenskap: Uppfinningsrik

Dålig egenskap: Hett temperament

Gillar: Ärlighet, jag gillar raka puckar

Ogillar: Konflikträdsla

Framtidsplaner: Skaffa mig ett deltidsboende utomlands – gärna i Spanien

Foto: TT, TV4 & Privat