Robinson-Jessica Jonassons avslöjande om Joel: ”Rar kille, men”

Jessica Jonasson, 40, valde till en början att hålla en relativt låg profil i Robinson. Men ju längre säsongen gått desto mer har hon börjat kliva fram som en av favoriterna till att ta hem hela kalaset. Hon och de andra deltagarna har också fått utstå kritik från tittarna för den situation som uppstod på ön med Joel Häggblom, 25. Den senare kände sig utfryst och utanför. Jessica har tidigare kommenterat situationen och berättat på Instagram att hon efter att ha sett programmet bett Joel om ursäkt och att hon är ledsen om hon på något sätt bidragit till hans mående på ön på ett negativt sätt. Joel ska då ha svarat att det inte fanns något att förlåta. Utöver det ifrågasatte hon även hur programmet klippts ihop av TV4.

När Hänt ringde upp Jessica tidigare under säsongen berättade hon öppenhjärtigt om det tuffa ö-livet, relationen till Joel och de nattliga samtalen som tittarna inte får se.

Vad slogs du av när du kom fram till inspelningsplatsen i Västindien, Jessica?

– Alltså, när jag blev castad till Robinson så fick jag för mig att Robinson bestod av tre saker: överlevnad, socialt spel och tävlingar. Väl på plats insåg jag att det fanns en fjärde sak: att vara en del av en stor produktion. Det kan man inte greppa innan man är där. Man är jämt hungrig, trött och pressad. Det är omtagningar och lång väntan. Så det är betydligt mer att tänka på än själva överlevnadsbiten.

Vad tärde mest på dig: sömnen, vädret, matutbudet, hemlängtan eller den sociala samvaron?

– Det är svårt att välja på sömnen och hemlängtan, men hemlängtan var det som gjorde att jag höll mig vaken. Den var absolut värst! Som förälder är det naturligt att jag har kontakt med mina barn. På Robinson-ön var jag helt avskuren från barnen, det var jättejobbigt!

Vad saknade du mest hemifrån – förutom dina barn?

– Min säng. Nätterna var så… Ju mörkare det blev desto värre blev min ångest. Nätterna var verkligen fruktansvärda. Jag vaknade ibland av att jag hade råttor i nacken, det var hemskt.

Har du råttfobi, numera?

– Ja, det skulle jag faktiskt påstå. Jag ryser när jag tänker på råttor.

Vad var det konstigaste du åt under din ö-vistelse?

– Eremitkräftor. Man blev snabbt varse hur hårt det är att tugga på ett skal. Man kan verkligen skada sig. Det knastrade gott, klorna var verkligen hårda.

Åt du spindlar också?

– Nej.

Vilken deltagare gillade du mest?

– Det förändrades med tiden, men en som jag klickade med direkt var Shevin. Hon och jag var ganska mycket varandras motsatser, men ändå ganska lika. Vi fann varandra och tog hand om varandra på olika sätt, vi kallad varandra för lillasyster och storasyster. När den andra inte orkade så steppade man upp sig.

Vem hade du svårast för?

– Joel. Han är en rar kille, men väldigt ofokuserad på varför vi var där. Han tog inga initiativ och det var väldigt svårt att hantera honom. Hans jävla tuggummin fastnade i håret och överallt, det kändes som att ha med sig ett litet barn.

Vad var det mest uppseendeväckande som hände när tv-kamerorna inte var påslagna?

– På kvällarna hände det mycket, det var då deltagarna ventilerade och bearbetade vad som hade hänt på dagen…

Vilken miss av produktionsbolaget att inte spela in kvällstid, eller hur?

– Ja, faktiskt! Det var en ganska stor del av dygnet som de inte förvaltade.

Vad var det första du gjorde när du kom hem?

– Min kille och våra barn överraskade mig med ett jättefint spapaket. Mat och skumpa var välbehövligt. Vi satt där tillsammans, länge och väl, och pratade.

Hur har Robinsonäventyret präglat dig?

– Det har präglat mig jättemycket. Jag skulle vilja påstå att det skett ett skifte i mig. Innan jag var med i Robinson var det så många saker man ville göra. Du vet, folk vill så mycket. De vill säga upp sig, gifta sig, skilja sig, bosätta sig någon annanstans. Det som hände mig var magiskt. För första gången i mitt liv bara ville hem! Jag har verkligen insett hur bra jag har det. Jag behöver inte lära mig något språk, jag behöver inte åka någonstans. Jag behöver bara vara med min familj! Tidigare hade jag svårt att känna den känslan.

I vilken svensk byhåla tog du dina tre första steg?

– Göteborg, (skratt). Det är inte roligare än så.

Hur var du som fjortis?

– Jag var ganska nördig. Skötsam. Jag var scout, jag har varit scout större delen av mitt liv.

När i ditt liv har du mått som bäst?

– Nu, kanske. Jag har haft stunder då jag mått ganska dåligt. Det har varit stökigt, men nu har jag landat i jobb och relationer. Allt är i sin ordning. Jag mår väldigt bra just nu.

Var det becksvart tidigare?

– Stundvis, ja. Saker som hänt har påverkat hur jag känt inför mig själv och det har varit svårt att gå vidare.

Har du medvind eller motvind på kärleksfronten?

– Jättemedvind! Jag och min kille har känt varandra i två år och varit ihop i ett. Vi startade som bästa vänner och är fortfarande bästisar – men är kära i varandra. Det är väldigt fint.

Hur ska du förvalta ditt kändisskap?

– Blir jag kändis nu?

Kanske.

– Jag hade som mål – om jag vann Robinson – att använda vinstpengarna till att göra gott för kids som har det jobbigt hemma. Någonstans vill jag bli en bra förebild.

Säg tre saker du vill hitta på inom en inte alltför avlägsen framtid!

– Jag vill gärna åka ut i Europa med vår skåpbil. Det hade varit nice. Sedan hade jag väldigt gärna åkt till Ryssland eftersom jag har vänner där. När läget tillåter åker jag dit. En höjdare vore också att hälsa på min kompis Henke som bor i Italien.

FOTO: Robinson/TV4