Regina Lund om otäcka olyckan – nära att dö: ”Fruktansvärt ont”

Marie Göranzons fina kärleksord till Jan Malmsjö – efter 53 år tillsammans: ”Jätteförälskad”

För många är Regina Lund, 57, känd från 90-talsserien Rederiet, där hon spelade den elaka sekreteraren Mona som ofta hamnade i trubbel. Vi har också sett henne i Livet är en Schlager, Wallander, på teaterscener runtom i landet och hon har dessutom släppt egen musik.

Men bakom det publika livet har Regina mött stora prövningar.

Förra året blev hon bestulen på konstverk till ett värde av 92 miljoner kronor. 2013 fick hon dessutom beskedet att hon drabbats av bröstcancer. En kamp som kom att prägla flera år av hennes liv.

Men i en tidigare intervju med Aftonbladet berättar skådespelerskan om en tidigare händelse som kom att förändra allt och nästan kosta henne livet.

Ridolyckan som förändrade allt

Året var 1993 och Regina spelade in teaterpjäsen Häxjakten. I ett uppehåll mellan repetitionerna tackade hon ja till en intervju med Veckorevyn där hon skulle sitta på en hästrygg för första gången.

– Repetitionerna hade börjat, men jag hade en lucka i kalendern och gick med på en intervju för tidningen Veckorevyn. Vi åkte ner till Österlen för plåtningen och de ville att jag skulle sitta på en häst. Jag hade aldrig ridit förut i hela mitt liv, men jag var inte rädd för något och har alltid gillat utmaningar. Det gick ganska fort sen. Jag minns att jag sätter mig upp i sadeln, då börjar hästen skena. Snabbare, snabbare. Jag har ingen kontroll och sedan är träden framför mig. Huvudet åker in i en gren, jag kastas av hästen och sedan slår jag huvudet i en sten. Allting blir svart, och i nästa sekund är allting ljust, berättade hon.

Ett steg från döden och vägen tillbaka

Regina som har länge haft ett intresse för medium och andlighet, ett område hon är även utbildad inom, beskriver hur hon i olyckans stund upplevde en tydlig separation mellan kropp och själ:

– Jag svävar ovanför min egen kropp och ser allting uppifrån. Hur jag ligger på marken och skogen nedanför. Hästen springer omkring och människorna samlas runt min kropp. Ambulansen kommer och för mig till sjukhuset. Jag vet inte vad jag är, men jag är. Jag känner ingen smärta och allting är bara underbart, som en välsignelse. Jag är fri och alla problem är som borta. Runtom mig är hela tiden ett starkt ljus, och plötsligt får jag ett tydligt val: gå in i ljuset eller kämpa kvar i kroppen. Jag är envis så jag valde att kämpa kvar. Nästa ögonblick är jag tillbaka i min kropp igen och det gör så fruktansvärt ont. Men jag vet att jag lever, sa hon i samma intervju.

Hon berättar vidare hur skön känslan av befrielsen var, men att hon ville fortsätta leva:

– När jag gör en sak gör jag det fullt ut, det är det som livet går ut på. Att lämna kroppen var en underbar befrielse, men det är så fantastiskt njutbart att vara människa. Jag tror att jag kände det när jag svävade där uppe, att jag inte var färdig här på jorden. Jag var fortfarande nyfiken och jag hade en uppgift att fylla. Och så skulle jag föda min son, världens underbaraste lilla människa.

Läkaren förstod inte hur hon kunde ha överlevt olyckan. Men Regina är övertygad om att det fanns andra krafter som spelade en roll:

– Ingen förstod hur det gick till, men jag är övertygad om att jag fick ängla­hjälp där ­uppe i ljuset så att jag kunde komma ner till jordelivet igen. De fixade till mig på något sätt. Med en stödkrage återhämtade jag mig, och ett par månader senare stod jag på scenen på Göteborgs stadsteater. I rollen som rebellen Abigail som pekade ut häxor. Hela situationen var väldigt ironisk, för samtidigt kände jag själv hur kraften växte inom mig, sa hon och fortsätter:

– Det började brinna i mina händer och jag ville plötsligt lägga dem på andra för att känna hur de mådde och hela dem. Det var också andra som såg min gåva. Jag blev kontaktad av flera andra med mediala krafter som hade sett mig i intervjuer och på tv, de sa att jag var starkt medial. Det var då som jag bestämde mig för att gå vidare i min andlighet. På något sätt var det som att olyckan hade utlöst det som hela livet ­hade funnits inom mig. Att hjälpa andra och förmedla kontakten med den andra sidan blev mitt kall.

Bild: TT