Ullared-Ola-Connys drömdejt – vill bjuda ut kändiskvinnan

Hur står det till med Ola-Conny?

– Jag mår bra får jag lov att säga. Så här års känns det som att jag får oanade krafter. Det är ljuset som gör det!

Nyligen blossade det upp ett nytt kärleksrykte om dig. Avslöja alla detaljer, tack!

– Jag vet inte, det var väl… Jag har många goda vänner och många kvinnor har stora hjärtan om man säger så. Det hela blev jätteuppförstorat! Jag är fortfarande singel.

Är det öken att vara singel?

– Nej, jag trivs med det men saknar samtidigt det andra. Det vore trevligt att hitta någon att bli särbo med. Jag är inte på jakt, men jag känner mig som en som letar guld. Jag gör det för görandet skull. Rätt vad det är kanske man hittar en guldklimp! Världen är rätt stor, men någonstans finns hon säkert!

Vilken kändistjej vill du fråga chans på?

– Ehh, jag vet inte. Knivig fråga. Antingen är de för unga eller gamla, men jag skulle vilja bjuda Maria Montazami på en öl eller drink. Jag har träffat henne en gång. Hon var väldigt trevlig och jordnära.

Vad är det värsta du varit med om på temat efterhängsna beundrarinnor?

– En kom hem till mig. Hon var så extremt envis, jag kallsvettades! Det var inte kul. Jag samlade kraft och ljög ihop något om att jag redan hade tjej. Det funkade ganska bra, hon släppte taget. Sedan har det hänt på jobbet att jag fått blommor så där pang på och så har jag fått kärleksbrev på vindrutan. Och tjejerna har varit heltokiga när jag varit i Norge.

Norskor ska du passa dig för, Ola-Conny.

– Ja, de är så fantastiskt trevliga!

TV-profiler kommer och går, men du består. Hur många år har du varit med i hetluften, egentligen?

– Tretton, kanske. Men jag har bestämt mig för att jag aldrig mer tänker göra några himmelstokiga såpor. Jag gör Ullared men inget annat! Det är inte så att jag tror att jag rider på höga hästar, men jag tycker att många program vinklas så fel, det känns bara som att man är en lustigkurre. Farmen däremot är jag stolt över. Och 71 grader nord i Norge – som var hundra gånger värre än Robinson. Vi cyklade, simmade och dök. Vi sov i sovsäck på glaciärer och bar 50 kilos packning.

Vad kan du sakna från tiden som anonym?

– Det är väl att kunna gå från krog till krog, slirig, och bara smälta in i mängden. Det kan jag inte göra nu. Jag har ögonen på mig.

Du kan inte släppa en fjärt på offentlig plats hur som helst?

– Nej precis, för då skulle alla komma ihåg det. Förresten, jag hatar när folk säger att ”du är en kändis”. Det ordet hatar jag. Kändis. Jag är en vanlig människa. Kändis är precis som att man är toppen av tårtan, mitt i grädden. Jag är inte i det blå!

Går Ullared snart i graven?

– Jag vågar inte svara på det. Just nu visas det i repris minst tre gånger om dagen. Jag har faktiskt inte fått något svar på om det blir en fortsättning så jag vet faktiskt inte.

Har någon från karaktärerna från Ullared kastat in handduken?

– Ja, Peder Mauritzon, han som var duktig på serietidningar. Peder var som han var. Trevlig och tyckte om att spexa. Han tyckte om att driva med tv-teamet.

Har du själv varit nära att dö någon gång?

– Ja, när jag var fjorton, långt ner någonstans i södra Sverige. Jag var lärling på ett husbygge. Takstolarna var 25 meter breda. Jag gick mitt igenom detta hus med hörselskydd för öronen. Plötsligt såg en snickare att något höll på att hända bakom mig. Jag vände mig om och såg alla takstolar vika sig som ett dominospel. Hela huset rasade ihop! På en tusendels sekund slängde jag mig genom en dörröppning, jag sprang verkligen allt vad jag orkade. Farsan jobbade också på det här bygget. Det blev en väldig utredning efter det här och tidningarna skrev mycket. Sedan har jag kört av vägen på Nissestigen och totalkraschat min Volvo. Rätt vad det var hörde jag motorn rusa. Jag trodde det var en gasvajer som hade åkt av. Jag for rakt genom en snödriva i 90 blås, rätt ut i skogen. Jag hade änglavakt som klarade mig.

Har du en älgstudsare under sängen?

– Nej, det har jag verkligen inte. Det är ju olagligt!

Apropå pang-pang. Gillar du Ullared-Morgan så mycket att du är beredd att ta en kula för honom?

– Nej, men jag kan putta honom åt sidan, jag är ju snabbare än han är, (skratt).

Vem ringer du när du är pratsjuk?

– Faktiskt ingen. Jag omger mig inte med så många kompisar. Jag pratar mest med min katt. Han lyssnar nog, tror jag, men det slutar oftast med att han somnar. Då har jag i alla fall fått sagt det jag ville.

Är du så lat att du har åkgräsklippare?

– Nej, jag har en vanlig gräsklippare. Det tar ungefär tre timmar att klippa gräsmattan. Det är ett motionspass vill jag lova! Efteråt tar jag en öl utan att skämmas.

Hur såg du ut som fjortis?

– Som en förvuxen älgkalv.

Vilka lektioner skolkade du från i skolan?

– Jag skolade aldrig, då fick man påringning till sina föräldrar. Däremot var skolan urtråkig. Det enda som var roligt var bild och gymnastik. Då fick man boxas också.

Vad luktar det när man kommer hem till dig?

– Det luktar bara husligt. Värme och kaffe kan man säga.

Slutligen Ola-Conny, vad skulle du välja: byta namn till Conny-Ola, bli biten i hälsenan av Magdalena Forsberg under promenad eller förvandlas till ett mensskydd med vingar, flaxa ut över Atlanten och försvinna bortom molnen?

– Jag tycker nog att jag kan nöja mig med att heta Conny-Ola, faktiskt. Det är som en dubbel-japp. Det är ändå samma paket, liksom!

FOTO: TT