Nicolai Cleve Broch om problemen i äktenskapet med Heidi

Morden i Sandhamn rullar just nu på TV4 och en ny säsong är planerad. Här får du lära känna Nicolai Cleve Broch – som spelar polisen Alexander – på djupet.

Tjena Nicolai, hur var det att spela in här i Sverige?

– Det var fantastiskt roligt för mig att jobba i en helt ny miljö med nya kollegor. Morden i Sandhamn är starkt etablerad i Sverige – men inte känd i Norge – så det var nytt för mig. Jag har alltid varit dragen till svensk film; alltsedan jag såg Änglagård och inte minst Tillsammans och Fucking Åmål.

Du är en av Norges mest populära skådespelare, men kände folk igen dig på stan när du var här?

– Jag är absolut inte känd i Sverige, men det var egentligen bara skönt för jag blir lite generad och blyg… Men jag blir emellanåt stannad i Sverige också för jag var med i tv-serien Frikänd för några år sedan med Lena Endre.

I Norge har man ingen lunchkultur som här. Istället för något lättare som en smörgås äter vi rena rama middagarna mitt på dagen. Hur var det?

– Det var den stora fördelen! I Sverige har du ju en timmes lunchpaus medan jag är van med max en halvtimme. Så jag åt, sedan sov jag en halvtimme.

Så skönt med lunchsömn! Och… lite gubbigt?

– Ja, men jag är en sådan som kan somna överallt, och vi startade dagen klockan fem! Vet du förresten att det går ett rykte om att Stellan Skarsgård har bestämmelser som omfattar kvalitén på lunchen i sina kontrakt i norska produktioner, därför att han tycker att den är så dålig jämfört med de svenska.

Jösses! Men åter till Sandhamn, där du spelar polisen Alexander, hur är rollen?

– Det är en gåta som löses i varje avsnitt, men det finns också en större handling om Alexanders privatliv och hans emotionella utveckling över tid. Han är kanske så som svenskar tänker om norrmän… Jag tror att svenskar är lite mer korrekta och gör saker mer ”by the book” än vad vi norrmän gör. Och Alexander är ganska emotionellt styrt vilket kan vara både en styrka men också en utmaning, inte minst för folket i hans närhet…

Är du likt en snut noga med lag och ordning…?

– Nja, dessvärre. Men jag är väldigt rädd för att bryta mot lagen och har en väldig respekt vad gäller att betala skatt och sådant. Men jag har inte speciellt mycket ordning på livet, men jag har en bättre halva som är go på att se till att räkningarna blir betalda.

På tal om hustrun, Heidi Gjermundsen Broch. Hur är det att leva med en annan skådis?

– Vi har varit tillsammans i så många år att vi har lärt oss att hitta sätt som fungerar. Fördelarna är att den andre förstår hur psykiskt krävande och hur lång tid det tar att sätta sig in i rollmaterialet – och så finns förståelse för arbetstiderna. Min fru gör huvudroller på norska teatern och när barnen var små var det svårt för mig att sitta hemma varje kväll och titta in i väggen medan livet passerade och hon aldrig var hemma. Men det hade varit svårare om jag inte haft förståelse för hur omöjligt det är för henne att kompromissa och komma hem tidigare. Men så nästa gång är det min tur att vara borta.

Du anses vara en riktig snygging hemma i Norge. Hur hanterar du livet som skådishunk? Har det varit en fördel för dig?

– Jag vet inte om det har varit en fördel, men det är något som alla skådespelare erfar: att man är fångad i sin egen kropp. Kroppen är det verktyg man har, sedan kan man pröva och tänja på gränser för rollerna.

Några kanske känner igen dig som Ulf i När alla vet från 1995 som handlar om tonåringen Sebastian som kommer ut som gay. Vad minns du från den filminspelningen?

– Det var en feelgoodversion av ”coming of age” och det gjorde att den blev viktig för många unga män och kvinnor som själva skulle komma ut. Filmen spelades in i Arvika, och allt var nytt för mig. Jag hade inte tänkt att bli skådespelare då, jag skulle jag bli advokat eller något sådant, så filmen var en engångshändelse – trodde jag.

Varför sökte du till scenskolan?

– Jag kunde inte föreställa mig att det var möjligt att leva på att vara skådespelare, och jag var duktig i skolan och hade bra betyg. Men när man som avgångselev var på universitetet för att lära känna fakulteten så satt jag där i tio minuter, höll på att somna, och fick panik: ”här kan jag inte vara!”.

Oj! Berätta mer!

– Jag var likblek och visste inte vad jag skulle göra, men då sa en kompis att jag kunde komma med till en dramafolkhögskola. Jag hade lite pengar till övers från filmen så behövde jag inte ta studielån. Så jag kom dit, men kunde inget om teater, och det första som skedde var att någon sa ”ska du inte söka scenskolan?”. Jag visste knappt att scenskolan fanns, men jag sökte och kom in det året. Efter tre år kom jag ut och jobbade på teatern – och nu plötsligt har det gått 20 år. Det var ingen plan jag hade, utan något som bara skedde. Kanske kan det vara ett bra sätt att komma in i teatervärlden? Det kanske låter lite pompöst, men att yrket väljer dig, jag fick en bekräftelse på att det är något jag behärskar.

Finns någon filmroll du inte vill göra?

– Om projektet blir styvmoderligt behandlat så vill jag inte ta i det med tång. Som att göra såpa, för det är omöjligt att leverera bra inom de ramarna – som att göra ett helt avsnitt på en dag – och då känner jag starkt obehag för att man inte kan göra sitt bästa.

Fotnot: Det är nu klart att det blir en åttonde säsong av Morden i Sandhamn. Inspelningen pågår för fullt.

◼️ ◼️ ◼️

Ålder: 44.
Bor: Oslo, Norge.
Familj: Fru Heidi Gjermundsen Broch, barnen Jacob och Jørgen.
Gör: Skådespelare.
Aktuell: Som polisen Alexander i ”Morden i Sandhamn”.

Foto: TT & TV4