Morgan Alling i panik – mitt under bröllopet med kärleken: ”Skakade och grät”

Efter reklamen: Beata Ernman om olikheterna med systern Greta Thunberg

Hur står det till världens bästa Morgan?

– Det är bra! Jag sitter på tåget upp till Härnösand där jag ska spela Tomas Ledins bygdespel, föreställningen Höga kusten. Samtidigt sitter jag och korrekturläser min nästa bok. Det är en uppföljare till min förra bok som heter När kriget är slut.

Vad saknar du mest hemifrån när du är på resande fot?

– Familjen. Någon slags trygghet. Jag kan också sakna lugnet i trädgården och att gå ut med hunden…

Så träffade Morgan Alling sin fru Anna-Maria

Hur många flickvänner hade du innan Anna-Maria gjorde entré i ditt liv för 21 år sedan?

– Jag tror att jag hade fyra långa relationer, ungefär, så jag sprang inte runt så mycket och duttade. Det var också relationer som jag egentligen inte skulle vara i. Jag anpassade mig så mycket efter den jag var ihop med att jag till slut inte fanns. Jag ville bara bli omtyckt och älskad. Jag visste inte vad de ville ha. Då spelade jag rollen som det jag trodde att de ville ha.

Träffades ni i foajén på Dramaten, Anna-Maria och du?

– Nej, vi träffades på en fest som en kollega på Dramaten hade. Hon satt ensam vid ett bord och jag frågade om jag fick sätta mig ner. Sedan den dagen har det varit vi.

Vad är Anna-Maria för en filur?

– Hon står med båda fötterna i myllan. Hon är uppväxt i ett hus i skogen, väldigt tryggt och stabilt. När jag kom in i bilden så accepterade hon inte att jag höll ”en dörr öppen” och velade. Men det var ju för att jag var rädd för relationer, på grund av min otrygga uppväxt, och jag tyckte Anna-Maria var för bra för att vara sann. Det gjorde mig väldigt osäker, men hon stod kvar. Anna-Maria är tryggheten personifierad. Utöver det är hon rolig, trygg och har ett sjukt rättvisepatos.

När kolliderar ni?

– I mina tidigare relationer var det bråk hela tiden. Jag är helt ointresserad av att bråka med den jag älskar. En del relationer verkar bygga på att det är härligt att bråka och tjafsa, att det tyder på kärlek. Jag har aldrig förstått mig på det där… Jag vill känna mig trygg, få älska och ha kul ihop. Jag växte upp i bråk. Jag ser ingen romantik i misär. Jag orkar inte knyta näven i fickan och gå omkring och vara sur. Uppstår det en konflikt så pratar vi om saken. Vi ryker ihop extremt sällan. Nästan aldrig.

Efter reklamen: Morgan Alling om nerverna inför Moulin Rouge: ”Jättenervös”

Morgan Allings tuffa uppväxt: ”Morsan var gravt alkoholiserad”

Hur såg din tillvaro ut från att du föddes till att du blev vuxen?

– Jag växte upp i en missbruksfamilj. Kriminellt hem. Hustrumisshandel, barnaga och polisingripanden. Jag och min lillebror Stefan särades åt. Jag blev omhändertagen av de sociala myndigheterna när jag var fyra år. Sedan valsade jag runt allt och ingenstans. Placerades på tre olika barnhem. Fyra olika familjehem. Bytte skola nio gånger på elva år, berättar Morgan till Hänt och fortsätter:

– Morsan var gravt alkoholiserad. I perioder var hon parkbänksalkis. Som åttaåring kom jag till familjen Alling. De första åren var väldigt bra, sedan blev det ganska svart där också. Som sjuttonåring kom jag in på Scenskolan i Malmö. Då flyttade jag dit. Somrarna jobbade jag på långvården och Pripps, bryggeriet.

Är dina biologiska föräldrar fortfarande i livet?

– Sven, som pappa hette, dog för många år sedan. Honom har jag bara träffat en gång på -90-talet. Mamma, som hette Käthe, har jag haft bra kontakt med. Hon slutade dricka och var nykter i närmare 50 år. Hon blev 83. De sista 20, 30 åren fick vi bra kontakt. Hon fick ordning på allt, hon blev en fin dam mot slutet.

Hur har din lillebror Stefan klarat sig?

– Han blev missbrukare i massor av år, men han blev också vit. Idag mår han bra och bor i Göteborg.

Hur mår du, Morgan?

– Bra. Jag har varit en överlevare, en krigare. Jag är ett klassiskt maskrosbarn. Jag vann kriget, men vissa problem har tagit lång tid att få bukt på. Om man växer upp med förakt och utstötthet så har man det kvar inom sig – hur framgångsrik man än blir. Då kan man inte riktigt lita på vad folk tycker och tänker. Man vet att man, förr eller senare, kommer bli sviken eller sårad. När man lever med den skräcken så kan man döva den med alkohol. Man kan också knyta näven i fickan och ha det roligt. Under många år valde jag det senare – att bara ha kul, att inte ta något på allvar. Jag festade väldigt mycket. Klarade inte av vardagen. Livet var en fest. När jag var 36 kom Anna-Maria in i bilden. Då plockade hon ner mig på jorden.

”Jag stammade, skakade och grät”

Friade du till Anna-Maria på gammeldags manér?

– Ja, det gjorde jag. Jag gick ner på knä och hela tjofaderittan!

Vem av er var mest nervös under vigseln?

– Det var jag. Anna-Maria var stabil, lugn och trygg och pratade från hjärtat. Själv skakade jag, jag var så nervös! Jag stammade, skakade och grät. Jag tyckte att det var sjukt jobbigt.

Vad hittar du gärna på med dina barn?

– Wille och jag tycker om att klättra och vandra. Jag har följt med honom och vandrat uppför höga berg, det tycker han är kul. Love och jag går mycket på bio och tittar på film och serier. Med Alva och Edvin är det mycket fotbollsträningar och gymnastikträningar. Jag försöker vara med barnen så mycket jag kan.

Slutligen Morgan, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Klockan kan vara 22, 23. Det finns liksom ingenting mer att göra. Man har jobbat hela dagen och man har stängt ner datorn. Man har borstat tänderna och lagt sig. Det är tyst och stilla och det här bruset, som hängt efter en hela dagen, har upphört. Det tycker jag är väldigt skönt!

FOTO: TT