Louise Hoffstens nya besked efter maken Dan Bratts kamp mot cancern

Louise Hoffsten
Exklusivt

Louise Hoffsten fick diagnosen MS för 30 år sedan.
Tio år senare drabbades maken Dan av cancer.
Nu ger hon ett nytt besked efter makens tuffa sjukdomskamp.
– Vi är glada, vi har fått lite mer tid, säger hon.
0:48

Efter reklamen: Louise Hoffstens hälsobesked efter olyckan på semestern

(0:48)

Slå på ljud

Det har gått 35 år sedan Louise Hoffsten, 55, släppte sitt första album. I en öppenhjärtig intervju med Hänt berättar hon om hur pandemin påverkat henne och maken Dan Bratts förhållande, hur hon mår efter 30 års kamp med sjukdomen MS – och hur maken mår efter sin tuffa cancerdiagnos.

Läget, Louise?

– Jag sov lite för lite i natt för jag har haft en snuva som gjort att jag hostat, hostat och hostat. Annars är det bra!

Ligger du i finfåtöljen och läser Hänt från morgon till kväll eller får du något vettigt gjort?

– (Skratt). Mellan speltillfällena övar jag för att vara i form. Jag övar rösten, jag övar munspel.

Gör du det i finfåtöljen?

– Nej, jag sitter i mitt filosofiska rum eller så går jag ut till friggeboden så att jag inte stör familjen.

Vilken sinnesstämning är du oftast i?

– Det kan växla mycket, men just nu känner jag mig ljus, hoppfull och positiv.

✔︎ Det här är Louise Hoffsten

Ålder: 55.

Stjärntecken: Jungfru.

Bor: Enskede gård utanför Stockholm.

Familj: Maken Dan Bratt, 65. Barnen Adrian, 18, Cornelia, 35.

God egenskap: Envis.

Dålig egenskap: Envis.

Roas av: Kultur.

Oroas av: Mobbing.

Framtidsplaner: Jag vågar inte ha för mycket framtidsplaner, för det blir så sällan som man tänkt sig, men om en stund ska jag till Globen och handla mat. Ikväll blir det gryta! Ska även till en fotoutställning på Fotografiska museet ihop med en vän.

Din make, skådespelaren Dan Bratt, är numera pensionär. Hur firade ni hans 65-årsdag?

– Han säger att han inte är pensionär, han tar ut lite pension men han fortsätter jobba. Han har sin studio i källaren. Där sitter han och läser in böcker. Men firandet… Jag kommer faktiskt inte ihåg. Förmodligen åt vi något gott på en restaurang.

Så träffade Louise Hoffsten maken Dan Bratt

I 20 år har ni hängt ihop, ni möttes i foajén på en bluesgala. Vem tog initiativet till den första dejten?

– Dan. Han tjatade och tjatade och tjatade.

Och du sa nej, nej, nej?

– Ja, för från början var jag inte det minsta intresserad. Men han tjatade på…

Var det jobbigt?

– Skitjobbigt! Vi pratade mycket på telefon och till slut gav jag med mig.

Vad fick dig att ändra inställning kring en dejt?

– Hans röst. Dan har en gudomlig röst. Till slut kände jag bara att ”det här måste jag nog utforska”.

Vad gjorde ni på första dejten?

– Jag bjöd hem honom, han kom med blommor. Jag hade lagat middag. Det var inte mer dramatiskt än så, faktiskt.

Louise Hoffsten och maken Dan Bratt

Louise tillsammans med maken Dan Bratt. ”Vår kärlek har växt”, summerar hon pandemitiden.

När har ni upplevt störst lycka ihop?

– Nu. Under pandemin har det varit tufft för många, folk har nött på varandra. Det har blivit bråk och så, men för oss har det varit precis tvärtom. Vi har kommit varandra närmare. Vår kärlek har växt. När andra krigar i världen så har vi varit sams. Det har varit guld måste jag säga. På riktigt.



Vilka motgångar har ni stött på?

– Cancer. Ändtarmscancer. Metastas i levern. Jag kommer inte ihåg vilket år Dan fick det, men det var en riktigt jävla tuff tid, rent ut sagt, men vi har klarat av det.

Är cancern besegrad nu?

– Cancer blir aldrig besegrad, liksom. Den kanske håller sig lugn. Just nu säger läkaren att det ser bra ut. Vi är glada, vi har fått lite mer tid.

Louise Hoffsten om MS – så mår hon i dag

Din MS, då?

– Den fick jag för 30 år sedan. Jag lever med den och har ändå ett bra liv. Jag har lärt mig att acceptera hur saker och ting är. Jag är tacksam att jag bor i Sverige där man får hjälpmedel för att klara av vardagen.

Vilka hjälpmedel har du?

– Jag har käppar, jag har rullstolar.

Flera?

– En elrullstol och en vanlig manuell. Den första fick jag låna av hjälpmedelscentralen när vi skulle resa till Paris. Jag har inget begrepp om tid, men det är några år sedan.

Sörjer du att dina ben inte längre bär dig?

– Ja, det är klart att jag gör. Förut sprang jag väldigt mycket. Det kan jag inte göra längre. Så det är klart att jag sörjer. Samtidigt finns det en acceptans. Så ser livet ut nu. Vad kan jag göra av det? Bara det bästa. Min arbetsterapeut har sagt: ”Vi kollar inte på vad du INTE längre kan göra utan på vad du kan göra”.

Är du förlamad?

– Nej, rullstol har jag bara för att jag ska orka mer – så att jag kan fylla min dag med flera saker. Utan rullstolen orkar jag inte lika mycket. Jag kan gå men inte så snabbt. Jag ”rullar” för att orka.

Louise Hoffsten

Louise MS-sjukdom är obotbar. ”Det här är något jag måste leva med”.

Går det att behandla MS?

– Jag har tagit bromsmedicin i flera år, men nu hjälper inte den längre. Det är obotbart. Det här är något jag måste leva med.

Vill du berätta om dagen du fick MS-diagnosen?

– Beskedet kom som en chock, naturligvis. Jag kunde inte riktigt ta in det. Det tog lång tid att förstå.

Vilka var de första symtomen?

– Jag fick svårt att gå. Jag drabbades av yrsel. Balansen fungerade inte som den skulle.

Vad är störst skillnad på den du är nu, 2022, och den du var innan du fick MS?

– Jag tycker att jag är en bättre människa nu. Mer förstående. Jag är ingen ängel, jag kan vara ett jävla dumhuvud och säga fel saker. Det är klart att jag gör det. Jag vill inte utmåla mig själv som en ängel för det är jag verkligen inte, men jag tycker ändå att jag blivit ”bättre” än när jag var yngre.

Vad uppskattar du mest när det gäller ditt och Dans äktenskap?

– Samtalen. Humorn. Jag uppskattar att vi har så väldigt roligt tillsammans. Vi har samma intressen: konst, musik, film och teater. Vi gör mycket ihop.

Har ni haft någon period där ni varit nära att glida ifrån varandra?

– Oh, ja! Jag tror att alla går igenom det. Det finns perioder då det inte funkar så bra, men kärleken vinner. Vi har rett ut det och även tagit hjälp.

Är du och Dan ensamvargar?

– Nej, vi är sociala narkomaner, vi är väldigt sociala, men det är klart att det finns stunder där man vill vara ensam. Då får man låta varandra vara.

Var växte du upp?

– I Linköping. Jag är östgöte, jag flyttade därifrån när jag var 25. Det var jobbigt att vara i Linköping när jag hade mina nya musikerkamrater i Stockholm. Allt utgick från Stockholm. Sedan längtade jag också efter något annat. Idag uppskattar jag Linköping mer än när jag bodde där.

Vilken branschkollega blir du alltid glad av att träffa?

– Tina Ahlin, pianisten och munspelaren. Tina är godheten själv, vi har det väldigt roligt ihop. Vi skrattar väldigt mycket tillsammans.

Slutligen Louise, vad gör din dag?

– Dagar när det inte regnar. Det gör min dag.

FOTO: TT

SENASTE NYTT!