Lena Endre om skönhetsingreppen – därför vägrar hon

Den folkkära skådespelaren Lena Endre, 68, har haft en lång och framgångsrik karriär. Hon har nominerats till en Guldbagge hela sju gånger och har medverkat i succéfilmer som Wallander och Göta kanal.

Idag är Lena gift med maken Martin Wickström, 66. Från sitt tidigare förhållande har hon barnen Rosanna Endre, 32, och Edvin Endre, 28, som även han är skådespelare.

Och för snart två år sedan blev Lena mormor till barbarnet Aurora som fyller två år i november.

I en intervju med Aftonbladet talar hon ut om lyckan att få ha ett barnbarn och den gränslösa kärlek hon känner.

– Det är helt absurt, jag trodde inte man kunde älska någon så mycket, säger Lena och fortsätter:

– Man älskar dem mer än sina barn. Jag skulle offra livet för mitt barnbarn imorgon. Jag passar henne varje måndag för det är min lediga dag.

Med nästan 40 år i rampljuset har Lena blivit en av våra mest älskade skådespelerskor. Trots att hon passerat pensionsåldern verkar hon inte ha några planer på att lägga ner.

Att ha strålkastarna riktade mot sig och bli bedömd både för sin prestation och sitt yttre har påverkat Lena genom åren. Men hon har aktivt valt att inte låta pressen att göra skönhetsingrepp nå henne.

I tidigare intervjuer har hon varit öppen med att hon har funderat på att göra ingrepp tidigare i livet, men att hon är glad över att hon aldrig gjorde det.

– Visst har jag också tänkt ”ett litet lyft här bara” eller vaknat på morgonen och inte känt mig hemma i det grå men för ett tag sedan bestämde jag och en kollega att det fick vara slut med att färga året också. Jag tar gärna en roll som mörkhårig så att jag kan skylla på att jag ”behövde göra det för jobbet”, men annars försöker jag nu att göra ett slags statement, har Lena sagt till Femina.

Hon fortsätter:

– Jag gör allt för att inte färga håret, inte lyfta mig, inte spruta in grejer i läpparna, fylla i tuttarna och fettsuga låren. Man kan tycka att kroppen är för jävla taskig i den meningen att den följer gravitationens lagar, men det är ofrånkomligt. Det är någonting fint med att faktiskt värdigt få åldras.

FOTO: Jari Kantola/TT, Karin Törnblom/TT