Leif Eriksson om kärleksvändningen efter Bonde söker fru

Leif Eriksson, 70, blev en tittarfavorit i Bonde söker fru, men kärleksmässigt gick han hem tomhänt. Men efter programmet har mycket hänt…

Fram till för något år sedan var du vilken simpel avokadobonde som helst, men numera är du populäre Bonde-Leif! Är kändisskapet enbart förenat med glädje?

– Ja, det är det faktiskt. Det har hållit på i ett år nu. Folk vill fortfarande plåta och ta kort. Jag bjuder på det, jag tycker faktiskt att det är rätt kul. Jag är ingen skitstövel som snäser av folk.

Accepterar du selfisar i dessa virusdagar?

– Ja, bara det går fort, och man behöver ju inte kramas… Igår var jag på Ica och köpte blommor. Då var det en tjej som tjoade: ”Är det inte vår avokadobonde jag ser?” ”Vår?”, sa jag. Då sa tjejen i kassan: ”Ja, det är nog VÅR avokadobonde!” Då var det en tjej bakom mig i kön som sa: ”Det är han, för jag känner igenom honom bakifrån!” Då vände jag mig om och tittade och då stod hon där med sin telefon och tog ett kort, (skratt).

Hur gick det för dig i Bonde söker fru – jorden runt, egentligen?

– Det sket sig. I Spanien hade jag en favorit, men hon hoppade av.

Fick hon värmeslag?

– Ja, det skulle man nästan kunna tro. Men nej, hon ville inte vara med.

Kändes det som ett nederlag för dig?

– Ja, lite så, för henne gillade jag.

Kan ni inte återförenas i Sverige, då?

– Jo då, jag har träffat henne, men du behöver inte ha med hennes namn.

Hur ser er kontakt ut, numera?

– Det är ingenting alls där…

Röner du någon kärlekslycka annars, då?

– Den här jäkla coronan ställer till det med dejtandet, men i fredags var jag på kräftskiva hemma hos en tjej. Hon var med på slottet, hon ringde och frågade om jag kunde åka dit. Och det gjorde jag!

Blev det pusskalas?

– Nej, bara kräftkalas, men sedan har jag faktiskt en favorittjej som jag träffat några gånger. Vi har något på gång, det kan man säga, men hon har inte heller något namn, (skratt).

Hur känns det, då?

– Det känns bra, faktiskt. Men jag är fortfarande singel. Det här kan sluta hur som helst.

Du har tre söner: Mattias, 48, Tobias, 46, Jonas, 41. Vad säger dem om din singelsituation?

– De tycker att det är bra att jag är ute och rör på mig. Sitta hemma och deppa, det har jag gjort tillräckligt. Samtidigt säger grabbarna: ”Farsan, du kan aldrig få tag i någon som morsan igen, det kan du glömma”. ”Det vet jag, det har jag inte gått in för”, svarar jag.

Vad hette din fru?

– Elisabeth. Bettan kallades hon.

Och ni var gifta i 45 år?

– Ja, precis.

Hur gick det till när ni träffades?

– Hon var 15 och jag var 19. Jag kom med min Chevrolet och försökte ragga upp henne, men det sket sig. Hon ville inte åka raggarbil. Sedan var det på någon ungdomsgård, vi träffades där. Snart hamnade vi hemma hos hennes morsa. Efter det var vi ihop. Det var en härlig tid!

För tio år sedan drabbades Elisabeth av cancer och dog. Gick vänner och bekanta in i den berömda tystnaden, eller hade du fullt stöd utifrån?

– Barnen fanns där, men jag ville ju ha en del äldre också att prata med, fast det sket sig där också. Jag vet inte vad som hände. Det blev tomt. Det var just då när man behövde stöd som mest. Men ungarna och deras fruar fanns där som sagt, och för fyra, fem år sedan hörde det av sig några gamla polare och sa: ”Leffe, nu får du fan rycka upp dig, nu tar vi en bira på en restaurang!” Det gjorde vi och sedan rullade det på… Jag har även varit på en del semestrar ihop med gubbarna.

Hur tog du dig igenom denna jätteförlust?

– Det sista hon sa till mig när hon låg där – kvällen innan hon dog – var: ”Leffe, du får inte sitta ensam hemma. Och ta inte till spriten”. Det har jag lovat henne att inte göra. Jag klämmer några bira, det gör jag, men någon fylla blir det inte.

Har ditt liv varit förskonat från elände, frånsett hennes bortgång?

– Alltså… Först dog Bettan. Sedan dog farsan. Sedan dog morsan. Sedan dog en hund för mig. Sedan en annan hund. Det har varit nya dödsfall hela tiden.

Som en bombmatta?

– Ja, precis. Det är inte så jävla lätt att komma igen efter allt elände, men nu känns det bra. Eller bra och bra, man saknar någon tjej att ha hemma…

Du är en gladlynt kille, Leif, som är lätt att tycka om. Vad gillar du mest hos dig själv?

– Jag vet inte vad jag ska svara på det, men jag tycker om att skoja. Bettan sa förresten: ”Leffe, du kan inte skoja med alla, en del hajar inte dina dåliga skämt”. Men jag kan faktiskt vara allvarlig också. Det är inte bara skoj.

Vilken maträtt äter du på tok för ofta?

– Biffstek med lök.

Har du förätit dig på avokado?

– Nej, absolut inte. Vi äter ganska mycket avokado när vi är där och plockar.

Kan du tänka dig att göra comeback i Bonde söker fru – om det skiter sig med nya tjejen som du har på gång?

– Hörru du, jag skulle tacka ja direkt! Vi hade det så himla roligt!

◼️ ◼️ ◼️

Ålder: 70 – men det känner jag inget av, (skratt)
Yrke: Avokadobonde
Bor: Haninge utanför Stockholm och Salobreña i Spanien
God egenskap: Snäll. Om folk tror att jag blivit mallig bara för Bonde så tror de fel, jag är bara mig själv. Jag är glad, ärlig och omtänksam!
Dålig egenskap: Går upp tidigt på morgnarna, redan vid fem, halvsex. Ändå lägger jag mig vid elva.
Favoritsyssla: Plocka avokado. Jag blir hellycklig när jag kommer fram till ett träd som är fullproppat med frukter!

Foto: TV4