Leif Andrées sorg efter skilsmässan – så ser kärlekslivet ut idag: ”Saknar det enkla”

Den framgångsrika skådespelaren Leif Andrée, 64, har en gedigen meritlista. Just nu är han även aktuell i Alla mot alla. Men utöver arbetet på Sveriges stora scener och i många väl omtyckta produktioner så är han även en familjefar.

I hela 30 års tid var Leif gift med teaterchefen Sofia Artin, 58, men i mars kom beskedet att de tidigare makarna skulle skiljas. När Hänt når Leif berättar han om hur livet ser ut idag.

– Vi har ju då skilt oss. Min förra fru bor i en annan lägenhet medan grabbarna bor med mig i vår gemensamma lägenhet som vi snart ska sälja, så vi kan köpa något nytt på varsitt håll. Men vi har inte hunnit städa här hemma inför en visning, säger han.

Vart flyttlasset går när dagen är kommen återstår att se, men några tankar att lämna stan har slagit honom.

– Jag älskar Södermalm men det är så dyrt här. Jag har inte riktigt den pengen att kunna köpa något stort här, för en trea vill jag ha i alla fall. Grabbarna bor ju hemma och för ungdomarna idag att få en lägenhet är ju rätt svårt.

– Men jag har funderat på utanför stan, någon förort. Jag funderar på Skarpnäck, jag har varit ute och rekat där. Det är härlig stämning där.

Leif och Sophia har tillsammans tvillingarna Stellan och Victor, 19.

– Barnen mår bra, de jobbar på, går i skolan, gymmar och har sig. Det är kompisar, resor och hip hop-konserter.

Sedan ett tidigare äktenskap med Cecilia Löfholm har Leif även tvillingdöttrarna Yrsa och Vilda, 36. Utöver rollen att vara pappa kan Leif titulera sig som morfar.

– Mina tvillingbarnbarn är sex år. Det är häftigt. Det är ganska unikt att man har två tvillingbarnkullar och dessutom två tvillingbarnbarn.

Flickorna Lily och Märta är idag sex år gamla och att de bidrar med glädje till Leif liv står inga tvivel kring.

– Det är jättestort, man känner sig hedrad men samtidigt känner man sig jävligt gammal. Morfar liksom.

Även om lyckan över barn och barnbarn är stor så kämpar Leif fortfarande med att bearbeta skilsmässan.

– Det är en stor sorg att skiljas. Det är ett avbrott i ens liv liksom. Det var nästan 30 år, det är mycket av ens liv. Det är halva ens liv och det är faktiskt mer än halva ens liv om man räknar bort barndomen. Det är en väldigt stor del av ens liv och det är som att hugga av några grenar på ett träd. Man måste på något sätt börja om, säger han.

Leif har även valt att ta till hjälp för att prata om känslorna han känner.

– För min del så är det fortfarande en sorgeprocess. Jag befinner mig i en sorgeprocess men jag går i terapi och jag pratar med vänner. Sen är det klart att man sitter och är ledsen. Jag är ledsen men samtidigt så har jag en hoppfullhet.

– Jag ser nu att det här kommer att ordna sig på något sätt, på vilket sätt vet jag inte. Jag har inget facit för det men jag känner att det är fler än jag som har gått igenom det här. Men när man är mitt i sorgeprocessen så tycker man mitt i självömkandet att man är ensammast i världen. Men jag måste tillåta mig att sörja och vara ledsen.

Finns det något hopp om att det ska bli ni igen?

– Nej, det gör det inte. Jag hade den förhoppningen men nu har jag den inte och det är ganska skönt för då kan man gå vidare.

Skilsmässan är fortfarande färsk och känslorna är många men Leif och Sophia har idag en fin relation.

– Den är vänskaplig men vi pratar inte så mycket. Men vi pratar, vi är ju tvungna. Vi har barn tillsammans och en gemensam lägenhet som vi måste fixa tillsammans. Vi har kontakt.

Hur ser du på att träffa någon ny, har du vågat dejta?

– Ha ha ha nej, tyst nu för fan. Det vågar jag inte, säger Leif och fortsätter:

– Vågat nej men jag är inte rädd för någonting om jag ska vara ärlig men jag har inte haft den lusten heller. Jag har inte haft den tanken. Det man saknar mest förutom en människa som man älskar så otroligt mycket. Men jag saknar att bli smekt i nacken, att någon kysser en på kinden, sånt där. Det där enkla, det saknar man.

– Hålla varandra i handen när man går hem från en middag. Sånt som man inte tänker på vardagsmässigt. Småsakerna, den där kramen när man kommer hem från jobbet eller den där goda middagen som ens respektive står och gör när man kommer från jobbet. Eller att man kommer hem och ropar hej hej, så svarar någon hej hej. Nu är det ingen som svarar om inte mina barn är hemma. Man kommer hem och säger hallå jag är hemma, nej just det är ingen här.

Det var Sophia som ville skiljas, det har Leif varit öppen med tidigare. Även om orden från hustrun kom som en chock så kan han förstå vad det hela grundade sig i.

– Det kom oväntat. Den kom inte som en blixt från klar himmel men den kom som en halv blixt. Det ska man tänka på i sina förhållanden, man måste vårda dem. Det kanske inte vi, eller jag gjorde på slutet. Hade man varit lite förnuftig och fått dra tillbaka tiden hade jag i alla fall ingått i en familjeterapi och försökt lösa knutarna. Men det gjorde vi inte.

FOTO: TT