KRÖNIKA: Pojkbandsfans är inte dumma i huvudet

Häromveckan kom fyra förväntansfulla tonårstjejer upp till Hänts redaktion. De trodde att de hade vunnit ett videosamtal med sina idoler The Vamps. Jag repeterar – ett videosamtal.

Trots detta var de så uppspelta och nervösa att vi tippade på att minst en av dem skulle svimma, och det skulle bli värre, för vi hade nämligen grundlurat kvartetten.

Faktum var att de amerikanska grabbarna skulle komma till redaktionen och överraska dem. Öga mot öga.

Det här fysiska mötet med killarna urartade så klart i hysteri, tårar och öronbedövande tjut.

Tjejerna är bara ett exempel av miljarder pojkbands-fans med samma beteende. De är ett fenomen som får vanliga medel-Svenssons att himla med ögonen, skaka på huvudet och sucka. För det är inte normalt att bete sig så, det kan inte vara hälsosamt att vara så besatt att man tuppar av? Hur ska de klara sig i framtiden när de lever i ett sådant luftslott och överreagerar så stenhårt?

Här vill jag säga “STOPP” till alla oss som inte dyrkar ett band så mycket att vi utan att blinka kan tänka oss tälta i minusgrader i en veckas tid, bara för att få chansen att stå längst fram på en konsert.

Vid närmare eftertanke tycker jag nämligen att det är ett sundhetstecken att kunna känna och uttrycka känslorna så genuint som pojkbands-fans kan. Jag tycker att vi bör uppmuntra till den här positiva galenskapen.

För det är just det här beteendet som är ett första tecken på att man innehar egenskapen passion. Den där glöden de visar nu, den lär någon gång svalna av för just idolen – men gnistan kommer att ligga latent i kroppen resten av livet. Och det är den obeskrivliga kicken de kommer att eftersträva när de vill uppfylla sina drömmar i framtiden. Om och om igen.

Här kanske någon höjer ett finger och tänker “ja ja, men deras usla musiksmak kan ingen förlåta”. För visst känns det osannolikt att ett producerat pojkband skulle belönas med ett Polar-pris, men de har en så mycket större funktion än att vara creddiga.

Men utan deras texter om sorglös kärlek, hjärtesorg och vänskap skulle fansen aldrig få dessa självklara ämnen och ståndpunkter inbankade i sina skallar. Det är just de okomplicerade och oftast sunda texterna de behöver för att ta sig igenom den annars hormonella fyrkant de trampar runt i när de är i tonåren, när de är i gråzonen av att vara barn och vuxen.

Så nästa gång en minderårig person som kanske heter Lisa tjuter över något så bisarrt som One Direction, The Vamps eller Justin Biebers uppenbarelse bör du tänka över din reaktion. Ge Lisa ett varmt leende och en klapp på axeln istället för att håna ner henne i brygga. Hon har nämligen precis visat ett tecken på att hon kommer uppnå sina drömmar, så länge ingen trycker ner passionen i hennes hals och omyndigförklarar känslorna hon visar.

Länge leve pojkbands-fans, jag tror ni är det vackra i framtiden.

FOTO: IBL