Johanna Lind Bagge om kris, sorg och kärlek med Anders Bagge

Hur står det till Johanna?

– Det är fantastiskt bra! Det händer en massa positiva saker.

Vem vaknar på morgnarna med störst leende på läpparna: du eller Anders?

– Definitivt jag!

Vägrar Anders prata när han läser morgontidningen?

– Nej, bara när han spelar schack på nätet. Det är hans grej. När han gör det, då är det lugnt i huset. Då hör jag bara hundtassarna. Säger jag något så bara mumlar han till svar.

Hur många år har ni varit ihop, du och Anders?

– Sex.

Pruttar och rapar ni i varandras sällskap?

– Aldrig i livet! Du hör inget sådant från mig. Jag är en ganska försynt flicka, jag är jättekänslig för sådant. Anders är mer ”out of the box”, (skratt). Jag håller in, han håller ut. Du vet, när jag stänger toalettdörren så vill jag vara ifred. Jag sätter till och med på kranen. Anders däremot är som en drake.

Sköter Anders om sina fötter?

– Nej. Han borde göra det, men han är så kittlig.

Vrider han sig i skrattsalvor på golvet så fort någon vidrör honom?

– Nästan! Det går knappt att ta på honom. Han är väldigt känslig. Apropå att ”vrida sig” så brukar han vrida sig som en alligator i sängen när han sover. Han snurrar runt! Vi har en väldigt mjuk madrass, så jag ligger bredvid honom som en studsande pingpongboll.

Vilken ägodel fick han ställa i vindsförrådet när ni flyttade ihop?

– En hemmabyggd militärmotorcykel. Egentligen var den till mig i julklapp. Det är en grön, rostig sak med sidovagn. Den ville jag inte ha, den fick han ta bort. Och så finns det en till grej: en jättestor trätomte som han köpt på Blocket. Han är jätteförtjust i den. Det är inte jag. Den är fruktansvärt ful.

Vilken kändis kan du tänka dig att fråga chans på – om Anders dumpar dig?

– Jag klarar mig bra med bara hundarna…

På vilka sätt tycker du att du blivit snyggare sedan du var Fröken Sverige för närmare 30 år sedan?

– Snyggare? Det vet jag inte om jag blivit. Däremot har jag blivit tryggare. På den tiden var jag alltför snäll, jag hade svårt att säga nej. Idag säger jag mest nej, (skratt).

På vilket sätt har du förfallit?

– Alla rasar – förutom tandköttet som åker uppåt.

Visst är plastikoperationer, fillers och fettsugningar inget för en tiopoängare som dig?

– Nej, jag föredrar det naturliga. Idag är tyvärr det onaturliga det naturliga, ibland.

Vem i kungafamiljen har du kommit närmast?

– Förr om åren gick Victoria till Björn Axén. En gång, när hon skulle göra en fotbehandling och ansiktsbehandling, ringde de till mig för att utföra den.

Hur är Victoria?

– Hon är världens finaste och underbaraste person. Verkligen. Även Daniel. Vi ska vara stolta över hela familjen och framför allt henne. Helt klart.

Vad är det konstigaste du sett på en kändisfest?

– När jag bodde i New York så var jag på ett så kallat modellparty. På plats fanns en svensk manlig modell. Han och en del av de andra modellerna tog droger på den glamourösa festen. Jag tar stenhårt avstånd från sådant så jag gick hem.

Vilket traumatiskt barndomsminne lämnar dig aldrig?

– Vi brukar skoja det, jag och min bror. På den tiden hade han en sportaffär. Jag älskade gosedjur och hade en stor, jättefin apa. Den ville han låna och sätta i skyltfönstret – med skridskor på fötterna. Plötsligt en dag kom det in en man i affären och frågade om han fick köpa apan. Då sålde min bror den – utan att fråga mig om det var okej. Jag grät en hel vecka.

Vilken sjukdom brukar du inbilla dig att du har?

– Jag är så långt ifrån en hypokondriker man komma. Jag är från landet, jag spottar i nävarna, tar lite handsprit och en Alvedon. Jag är aldrig riktigt sjuk, jag har inga sjukdomar.

Lever dina föräldrar?

– Ja, tack och lov. Mamma pratar jag med nästan varje dag.

Vilken är den värsta krisen du haft?

– Egentligen är det varje gång man tar det tunga beslutet att låta en hund få somna in. Som djurägare är det den absolut värsta krisen man kan gå igenom, oavsett vilket djur det är. Sorgen är bottenlös, det är den största krisen. Det är så hemskt!

Hur länge är du ledsen efter att en hund dött?

– Det är någonting man bär med sig, det tar tid att läka. Jag har kvar alla mina hundar i urnor. En del står hos min kära mamma. De andra urnorna – som Ebba som somnade in för någon dryg månad sedan – har jag hemma.

Är Anders lika blödig?

– Ja, det är han. Djuren är allt för oss.

Står ni där vid urnorna och gråter av sorg?

– Nej, det gör vi inte. När processen kommit till urnan så har man tömt sig på tårar. Men det är viktigt att sörja. Gör man inte det så blir man förstoppad i sin själ.

Slutligen Johanna, vad skulle du välja: välta en ko över Anders, välta Anders över din favorithund när den sover eller välta omkull din favoritsläktings gravsten på kyrkogården?

– Gud vad hemskt. Ingen ska behöva vältas! Jag slänger hellre mig själv framför en ångvält, (skratt).